Det kan finnas skäl att tro att den äldre, slutavverkningsskogen som är tillgänglig för avverkning, faktiskt börjar ta slut. Den första anledningen är de senaste årens rekordavverkningar nationellt. Enligt Skogsstyrelsen så pendlar den årliga avverkning mellan 93 - 96 miljoner m3sk de senaste tre åren. Detta är nära 12-procentig ökning på 10 år eller en ökning med ca. 10 miljoner m3sk på 10 år. En rejäl höjning alltså.
Vidare så verkar vi slutavverkat rejält mycket mer de senaste åren. Detta kan man se i Riksskogstaxeringen som mäter slutavverkad areal. Kurvan nedan visar en rejäl pik för 2019 som här ska ses som ett medelår i ett femårsmedelvärde (åren 2017, 2018, 2019, 2020 och 2021). Eftersom det är ett medelvärde som delvis baseras på tidigare år (som låg lågt) så kan man anta att slutavverkningsarealen var en bit över 300.000 hektar vid senaste mätning (som enskilt år).
Vi har också haft en torksommar 2018 som drivit på skadorna av granbarkborre. Inalles bör vi nu tyvärr vara en bit över 30 miljoner m3sk barkborreskadad granskog. Och delar av denna skog står kvar i skogen som skelettskogar. Granbarkborrehärjningarna har också drivit på avverkningen av frisk skog. Dels har informationen om att se över sina skogar varit rigid från ex. Skogsstyrelsen, dels har frisk skog upparbetats för att inte smitta eller smittas vid så kallad “sök och plock” och till sist så har virkesköparna fått ett starkt argument vid förhandlingen. Det har troligtvis varit svårt att argumentera för att ha kvar en äldre granskog som riskerats att få angrepp av granbarkborre.
Som lök på laxen så kan det också vara så att de yngre slutavverkningsskogar som nu växer in i “mogen” ålder har gallrats enligt dagens metoder. Det betyder (troligtvis ofta) att uttagen varit för höga och att den skog som står kvar inte har samma totalvolym som en skog från en tidigare generation. Detta i sin tur betyder att mer areal behöver avverkas för att få in samma eller mer volym än tidigare. Kanske syns detta i Riksskogstaxeringens diagram här ovan?
Till sist så kan det finnas skäl att tro att slutavverkningsskogen och då speciellt gran börjar ta slut med tanke på signalerna från marknaden. Vi pratar med både skogsägare och virkesköpare och skogsägarna vittnar idag om att virkesköparna är allt mer desperata. De vill ha skogen och de vill ha den nu. Ska de få det så kostar det. Kanske inte konstigt att vi sett nettoposter om 900 kr/m3fub i Värmland på gran under vintern 2024 eller att vissa rotpostpriser i Götaland nu är uppe på 1000 kr/m3sk.
Eller är det något annat? Finns det ett motstånd i den privata skogsägarkåren som gör att det är svårare att få tag på virke? Det vore väldigt intressant att få igång en diskussion om detta.
Sten B Nilsson har idag en debattartikel i Altinget i samma ämne.
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto