fre 10 sep 2021, 07:46#726870
Robur Clivus skrev:Tack Mangan, bra länk, det gör det ännu tydligare! När man kommer in utifrån så känns det verkligen som skogsektorn lever i en värld som dog för 70 år sedan, hur är det möjligt att en så viktig näring är så sjukt akterseglad? Jag vill verkligen inte bli en ny Ulf, ber om ursäkt om jag framstår så men äganderätten måste värnas åt alla håll!
Med äganderätt följer oftast även krav från samhället, framförallt när andra kan påverkas av hur du hanterar det du äger. Att du äger din bil betyder inte att du får köra som du vill och om du äger djur så får du inte behandla dom som du vill.
Om EN skogsägare missköter sin skog spelar ingen roll, men om många gör det på stora arealer, som under perioden 1850-1950, så drabbas hela samhället av det. Därför finns det några få enkla vanhävdsregler i SVL: Du får inte glesa ut växande skog hur mycket som helst, du får inte slutavverka ung växande skog och om du slutavverkar måste du anlägga ny skog. Resten i SVL handlar i princip om ett slags grundläggande skydd för natur och framtida generationer.
Artikeln från Skogssällskapet är resultatet av en lyckad PR-kampanj från en liten aktiv grupp, men den har väldigt lite med verkligheten att göra. De som ombads att kommentera visste normalt inte vad det hela handlade om, utan svarade på riggade frågor från journalister och andra.
Att skogsbruket på många sätt är akterseglat kan jag däremot hålla med om. Varför? Därför att samhället intr har tyckt att det varit viktigt att satsa på kunskapsuppbyggnad om skogsbruk.
Sverige har tre tekniska universitet för kunskapsuppbyggnad inom det tekniska området - KTH, Chalmers, LTU - plus Blekinge tekniska högskola. Utöver dessa fyra finns det teknisk forskning och utbildning vid 18 andra universitet och högskolor. Juridisk utbildning och forskning på universitetsnivå finns vid arton universitet och högskolor. Medicinsk utbildning och forskning finns på samma sätt vi flertalet av Sveriges universitet och högskolor. Och antalet universitet och högskolor växer sakta.
Men högre utbildning om skogsbruk finns bara på SLU och Linnéuniversitet, och tittar vi på forskning så är det i praktiken bara SLU. Fast inte hela SLU utan mindre än en fjärdedel av SLUs verksamhet handlar om skog - Skogsfakulteten - och av S-faks verksamhet handlar mindre än hälften om skogsbruk. Resten är "skogsbiologi" i vid mening. Den rent skogsbruksinriktade delen har dessutom kontinuerligt krympt sedan mitten av 1970-talet. Mitt eget ämne - skogsskötsel - täcktes på 1970-talet av tre olika institutioner med tillsammans åtminstone 7-8 professorer, gott om pengar till fältforskning och fast anställd teknisk personal för exempelvis fältmätningar, i storleksordningen 80-100 anställda. Dessutom fanns flera institutioner som sysslade med mätning av skog, i vid mening och även teknisk forskning och utveckling. Resultatet blev utveckling av bra markberedning, täckrotsplantor, nya instruktioner för röjning, att höggallring tilläts, gallringsmallar, nytt boniteringssystem, osv. Det fanns också ett tätt samarbete med maskinutvecklare och skogsnäringen så det var ingen slump att Sverige exempelvis utvecklade effektiva markberedare och skördare.
Idag ingår skogsskötsel som en liten del i en stor institution som i huvudsak sysslar med ekologi. Ämnet skogsskötsel består av en professor och en handfull personer, varav några få forskar konkret om skogsskötsel.
Halva Sverige är täckt av skog och det bedrivs skogsbruk på nästan hela ytan. Trots det har det inte ansetts behövas mer forskning om skogsbruk. Men den här utvecklingen är inte unik för Sverige. Det ser likadant ut i hela världen. I takt med att samhällen blir alltmer urbaniserade så nedmonteras forskning om skogsbruk.