Hej,
Om vi börjar med det sista, nej, det har jag inte, är också för blygsam för att haka på och säga nåt i stil med, "ja, det kunde man ju ana"...
För visst skulle det gynna alla om vi i norden fortsätter vara utvecklande och i topp när det gäller skogstekniken, både när det gäller miljövänlighet, hög produktion och optimal råvara ur skogen?
Eller vad tycker ni?[/quote]
Måste säga Fredrik, att du är mer vältalig än en predikant! Märks att du är värmlänning. Och att det var det klokaste jag läst på länge: Kanske är du åtminstone till hälften dalmas. Men tveksam till bulktänkande: Inget Finn-blod i ådrorna alltså. Och det finaste jag hört sen jag konfirmerade mig sommaren –75. Minns än en välformad brud ifrån Bromma som var med där. Men det är en annan historia…
Frågan jag ställde, svaret är: Barkborrarna! Tja, nu tror väl du att den galne författaren spårat ur än värre. Ska snart förklara.
Kloka ord från dig. Kostnadseffektivisering är viktig. Men inte bra när den dränerar en bransch på viktig kompetens. Och jag tror inte att vi i Norden, i stora övergripande drag, ska ersätta ett bulktänk med ännu mer bulktänk.
Åter till dynamiken runt erfarenheter och kompetens och barkborrar: Jag har blivit en aning fascinerad av hur detta med kompetens, erfarenhet, helt enkelt knowhow uppstår. Det är enkelt att tro att kunskap kommer från skolor, universitet, forskning, o.s.v. Astronomiska summor pengar till än det ena eller det andra. Storslagna satsningar. Konferenser och simulatorer. EU-projekt.
Och så är det självfallet ofta. Men oftast ligger något helt annat till grund, när det gäller skogbruket.
Vad jag uppfattat lågt värmlänningarna långt framme i mekaniseringen på 80-talet, och jag förklarar alltså detta med barkborreangreppen. Ty, i samband med detta angrepp i början på 70-talet tog mekaniseringen fart i Värmland: Twiggar, bomprocessorer, bootsmarker och logma, o.s.v. (Ursäkta om jag blandat ihop något). Massvis med individer, kanske med erfarenheter från ”simplare” maskintyper lärde sig köra, planera, reparera, o.s.v. De fanns med, kompetenta, erfarna, och produktiva på 80-talet. Nu har deras söner tagit vid. Och vi ser spåren av detta angrepp än, som något positivt!?
Något lika är det med en vattenvårdskurs av idag. Här krävs kunskap om hur man kör ”uppe på markytan”. Inte hur man skapar djupa kanaler i terrängen. Denna kunskap fanns det gått om på 60- och början på 70-talet. Man var tvungen. Inte ens en 868 klarar ett krondike med mindre än att man bygger en bro. Sen kom större maskiner såsom SMV 21. 8-liter dieslar och v-format underrede. Schaktblad. Dieseln var billig. Turbo. Kunnande och engagemang ersattes med ett högre tryck på gaspedalen.
Avverkningsplanering: Jag tror att de som var verksamma i början av 70-talet, och inte hade tagit död på vare sig själva eller sina maskiner, hade kunnat föreläsa i ämnet idag. Och kallat sig specialister.
På 80-talet hade de allra flesta som körde en processor eller engreppare erfarenheter runt apteringsfrågor från manuellhuggning. Så är det inte idag...
Dynamik är intressant. Och erfarenheter från 75…som aldrig försvinner.
Menar dynamiske-dock ej maniske
/Per-Erik