tor 31 okt 2019, 08:23#593377
Det var ett himla tassande och krånglande.
Kalhygge är väldigt vackert. Livscykelns början. Allt får återskapas på nytt. Det är att förnya, återställa livscykeln och ge de unga livet oändliga, ohämmade livsbetingelser.
Det är en befrielse. Det öppnar sej nya vackra utsikter längsmed vägarna ut över sjöar och landskap man aldrig tidigare anat.
Söderslätten, Väst- och Östgötaslätten, Upplands- och Närkeslätten är finfina exempel i vårt land på kalhyggen i människans tjänst. Markbereds om och om igen. Snacka om monokulturer. Detta görs inte för att det är roligt utan för att det ger livsbetingelser till andra människor som inte vet, kan eller orkar odla sin egen mat.
Precis som att skogsavverkning upprätthåller Sveriges välstånd på en någorlunda hög nivå, men dock fallande trend. Ger välstånd till samhället. Sveriges största nettoexportinkomstkälla.
Att göra restriktioner av kalhyggesbruket innebär otvivelaktigt en lägre utkomst från skogsbruket. Man ska i ärlighetens namn vara tydlig med det inför medborgarna. Idag avsätter vi till herr Fäfot samt använder medel att köpa undan framtida förnyelsebart välstånd. Vi importera skogsråvara, samt lägger ner arbetsstället på svensk landsbygd pga den politiska effekten från vänsterhåll.
Med analogi till alla miljoner timmar som läggs av vänstervridna hypotesformulerare på att uppfinna olika namn på nya övervaknings- och tillståndsbeslutade framtida hygges- och avverkningsformer i skogsbruket, med analogi till jordbruket skulle vi tillsammans med Naturskyddsföreningen återskapa åkerholmar, gjuta igen täckdikningar, förbjuda konstgödsel och fält med samma gröda större än 10 ha och sen göra reservat där jordbruksverkets miljötjänstemän tycker det skulle vara vackert och nån åkerlärka, tofsvipa eller spov synts häcka, enligt den lokala ornitologiföreningen. Återetablera floran liksom...