Är självverksamma skogsägare utdöende?

En liten grej bara, har för mig att man inte får kalhygga hela sin mark, dels måste oftast all avverkningen äldre skog va i slutavverkningsbar ålder, samt minst 50% av fastighetsarealen måste va minst 20årigt efter avverkningen.

Tydligen ärv reglerna annorlunda i Sverige.
Här i Finland är det inte alls ovanligt att folk kalhugger allt de äger. Jag har också blivit uppmanad att göra det.

Fast å andra sidan finns det inte heller någon som bestämmelse tvingar oss att hugga vår till stor del överhållna skog...... och skogsskatten betalar man bara när man hugger och säljer så det stod noll euro på skogsskattelappen i år.

Jag kan ha fel i mitt förra inlägg. Det finns även en regel som gäller för fastigheter från 50ha. Blev lite osäker nu.

Hur mycket föryngringsyta man får ha på en fastighet styrs lite av hur mycket produktiv skogsmark en fastighet har.
Nu har jag inte siffrorna i huvudet men jag tror att upp till 50 ha finns ingen begränsning mellan 50 ha upp till 100 ha är det minst 50 % av arealen över 20 år. På större fastigheter är jag osäker på vad som gäller men det står att läsa i skogsvårdslagen.

För brukningsenheter med upp till 100 ha produktiv skogsmark får högst 50 ha vara yngre än 20 år. För brukningsenheter över 100 ha får högst 50 % vara yngre än 20 år. För enheter över 1000 ha gäller särskilda regler.

Som brukningsenhet räknas alla ägda fastigheter i en kommun.

Ok då är det så om jag tolkart det hela rätt att brukningsenheter under 50ha kan kalhuggas helt och hållet.

Oftast är det inte ett proiblem för de som har mindre arealer gör inte lika ofta lika stora hyggen utan ´är min erfarenhet att man värnar om en variation i skogen och kanske t.o.m. värnar om hyggesfritt.

Större brukningsenheter (inkluderat statligt ägda )är oftast de som ser skogen som enbart produktion

Om man har eller kan få en fungerande skog för blädning/plockhuggning borde det inte vara bra om man vill vara självverksam!? Då kan man ägna mer tid åt att hugga stora träd istället för planering och röjning.

mb-man.

Det är så jag tycker, kanske fick jag inte fram det i mitt inlägg.
Det jag menar är att de små ofta själva ser till att ha en vacker, vandringsvänlig, ej sönderkörd skog som man vill vara i själv och även att andra också skall kunna njuta av. Detta ser man inte i stor bolagens produktionsskogar med hyggen på upp till 50 ha. Volym och kubik tror de att de skapar men erfarenhet från bönder och småbrukare visar mot kubik på andra sätt bl.a. snällare gallring googla gärna på bröderna eriksson i Hyssna t.ex. Eller läs Bertilssons blogg.

Blädning och Kontinuitetsskogsbruk är jag för men kanske i kombination med mindre hyggen som man hugger själv med egna maskiner eller motormanuellt. Ibland kan man givetvis också sälja en Rotpost LRK eller leja AV det beror ju på hur situationen i livet ser ut just då. I vissa skeden i livet kan annat behöva prioriteras.

När jag köpte min gård så innehöll den enligt skogsbruksplanen 8000m3sk fördelat på ca 30 ha m.a.o. avverkningsmogen skog till nästan 100% Skogsbruksplanens åtgärder visade på avverkning av i stort sett rubbet.
Jag resonerade som så att jag inte vill hugga allt på en gång utan vill ha kvar skog att vandra runt och fundera i och försöker hitta lite olika sätt att bruka den samma.
Första hygget jag gjort sålde jag som Rotpost och där tänker jag naturen själv få bestämma vad som skall få växa på marken. Redan innan avverkningen fanns det en väl blandad skog men på de höglänta partierna var det mycket röta i granen så där tänker jag att tallen skall gynnas istället, runt denna höjd är det friskare mark och där frodades granen med minimal röta så där tänker jag att granen får ta kommandot. I beståndet sparades allt löv (mest björk) men dessa blåser ner så jag funderar på att hyggesrensa dessa i vinter. Efter det är gjort kommer nog björken ta täten ett tag men jag tänker att det gör inget för det kommer komma gran och tall också emellan och björkmassa betalas ju lika bra som barr så då kan jag ju glesa ut björken vid gallringen om 20 år och släppa fram kvalitetsstammar av tall och gran utan jättegrova grenar i botten.

Så kan tankarna gå på en månskens självverksam

Är det helt förkastligt eller finns det fler som gillar att resonera fritt?
Kanske finns det mer än 1 rätt när det gäller hur man kan sköta sin skog?

Må gott.

/Niklas

Många av dina tankar och ideer Niklas överensstämmer med mina.

Jag är ju i första hand timmerman och snickare och bara litet mikroskogsägare vid sidan av. Ser men virket i snickar- och timmermansperspektiv då blir det ett skogsbruk med blandade bestånd och mycket kontinuerligt skogsbruk och några smärre kalhyggen ibland. Ungefär så som du beskriver. Då kan man maximera utbytet av fullgott virke.

Har alltid tidigare skött gallring och slutavverkning själv.Men som det blivit här i Finland nuförtiden får man bättre priser för virket vid rotförsäljning än man får vid leveransförsäljning,om det är en slutavverkning.Så nu blir det nog att bara sköta första och andra gallringen själv.

Ja det är ruttet.

En lite märklig reflektion till detta, och rätta mig gärna om jag har fel. I takt med att det självverksamma skogsbruket minska så tycker i alla fall jag att utrustningen till "hobby bruket" ökar. 4-hjulingar med kran, diverse processorer (Hypro, Niab, Kesla mfl), miniskotare och miniskördare, dyrare och mer tekniskt avancerade skogsvagnar och traktorer. Ja listan kan göras lång, men jag tycker trenden är mer utrustning. Görs det då inget med detta? Är det dyra leksaker som står på gårdsplanen?

Även hobby bruket har upptäckt vad fantastiskt det är med billig råvara,kan hända att det kissar lite på sidan av statistiken där

Fler och fler har ett jobb vid sidan om eller tvärt om. Det finns nu mer pengar för investeringar mot en som går 100% i egen skog. För dåligt betalt för råvaran helt enkelt.

Jag träffade min rågranne i höst.
Han sa att på 50- och 60-talet var den årliga tillväxten på hans mark värd lika med tre industriarbetarlöner.
Nu är den värd en tredjedels industriarbetarlön.
Det kan väl iofs säga en del om hans skog också, men symboliken var talande.