sön 02 sep 2018, 19:28#523531
Jag är 37 år och alltså relativt ung självverksam skogsägare på 4 hektar. Hit kommer inget skogsbolag så länge det är det minsta lilla liv kvar i mig. Skulle gärna skaffa mera skog om det blir möjligt någon gång. Den dagen virkespriserna har fördubblats kan jag hugga och sälja åt bolagen men tills dess får skogen växa. Jag planerar att plockhugga granar som har fått platt topp och såga till virke för framtida eget husbygge och de granarna som har spetsig topp växer ännu. Tallar kan stå i 250 år och våra är bara strax över 100 år så ingen brådska med dem.
Som jag ser det finns det bara ett möjligt sätt att få lönsamhet i småskaligt skogsägande.
Det är att huvudsakligen hålla sig själv med ved och virke för husbehov. Om man undantagsvis någon gång säljer någonting skall det helst vara som färdiga produkter där lättillgänglig råvara underlättar produktionen. Till exempel om man skulle timra ett par monteringsfärdiga bastur och sälja någon gång.
Annars lönar det sig inte att sälja små rotposter till dagens priser och skulle man vara så tokig att man kalhugger allt står man ju utan ved i 20 år och utan virke i 100 år. Ingen klarar sig utan värme i huset i 20 år och ingen klarar sig i 100 år utan att reparera eller renovera eller bygga någonting och endå ha byggnaderna kvar i brukbart skick. Därför kan det omöjligt löna sig att kalhugga sin husbehovsskog.
Jag tror att bristen på självverksamma skogsägare beror på att folk i min ålder och yngre till stor del har tappat bort en massa grundläggande insikter om varifrån deras saker kommer och vad de egentligen kostar. De har också tappat den grundläggande insikten att man själv äger sin plånbok och sitt bankkonto och därför han man som myndig medborgare rätt att välja själv vad man köper och vad man tillverkar själv så att balansen blir optimal för ens eget hushåll.
Eftersom så många inbillar att de måste ha allt, lyxigt hus, dyr bil, vintersemester i fjällen helst i egen stuga, sommarsemester i södern, mopedbilar åt ungarna, oändliga mängder elektronik, dyra kläder, sommarstuga i skären, och så vidare för att deras liv skall vara fullgott...... och all livskvalitet innebär passiv konsumtion...... och dessutom inbillar sig att allt måste köpas för pengar......
Då blir det frestande att ta emot snabba pengar som de kan konsumera för. Sälja skogen.
Inget egenverksamt skogsbruk där.
Eftersom så många inte heller inser att lån måste betalas och att både hus och bilar förslits och måste vara betalade i god tid innan de har tjänat ut så är det lätt hänt att de tar emot bankernas generösa låneerbjudanden och aldrig ens kommer på tanken att försöka sänka kostnaderna genom till exempel eget arbete och eget virke och egen brännved.
Inget egenverksamt skogsbruk där.
Om/när någon råkar ut för dåliga tider och inte kan köpa allt för pengar blir de deprimerade och blir sittande hemma och säljer av sin egendom tills socialen tar över. För att de inbillar sig att det är en medborgelig skyldighet (och för att samhället försöker tvinga oss) att bli en apatisk bidragstagare om man inte hör till de rika. Det har blivit omodernt att övervintra krisen med delvis självförsörjning tills det finns förtjänstarbete att få igen. Det har också blivit omodernt att gå till skogs och hugga virke och bygga en liten verkstad på lågbudget hemma på backen och skaffa sig sin egen arbetsplats.
Ingen självverksamhet där heller.
Det här är slutsatserna jag har dragit av mina jämnårigas reaktioner när de ser hur jag gör...... Nu är det banne mig dags att vi gör myteri och vänder skutan!