Enligt entreprenörerna brister direktiven i många olika delar och är ibland inte kompletta förrän alldeles innan eller till och med efter att arbetet påbörjats.
De intervjuade anger att de största bristerna avser information (eller avsaknad/felaktig sådan) om förröjning och avläggsplatser. Enligt SkogForsk visar andra studier på att förröjning inte har så stor inverkan på produktionen:
Andra studier visar att förröjningen sällan påverkar prestationen så kraftigt att kostnaden för åtgärden kan räknas hem. Därför är det intressant att den toppar listan över brister. Kanske vore det effektivare att ge entreprenören ett prispåslag vid genomsnittligt besvärande underväxt, för att kompensera för den ökade arbetssvårigheten.
En intressant fråga i sammanhanget tycker jag är i vilken mån skogsägaren får tillgång till eller information om traktdirektivet? Traktdirektivet ska ju spegla virkesköparens uppgörelse med skogsägaren. En "kvalitetssäkring" i den relationen skulle ju kunna vara att traktdirektivet även förmedlas till skogsägaren. Är det någon som vet om det förekommer idag? Är det en bar eller dålig idé att traktdirektivet delas med skogsägaren?
Läs mer om Skogforsks rapport här.
Kort information om skogsforum.se