När jag för ett och ett halvt år sedan i P1:s Naturmorgon sa att: ”…hyggena faktiskt inte är kala längre, det var de på 50-, 60, och 70-talen, men numer lämnas det kvar rätt mycket träd” förvanskades det raskt till att ”det finns inga kalhyggen”. Det här kan verka som en detalj, men frågan är betydligt större än så.
Sedan början på 1990-talet är de hyggen som tas upp inte kala på samma sätt som under decennierna närmast innan. Det innebär att de senaste 25 åren har ungefär 5 miljoner hektar av Sveriges skogsmark omformats till skogar som när de växer upp genomgående kommer att vara mer variationsrika än de 30-70 år gamla skogar vi möts av idag. Och varje år tillkommer ytterligare 200 000 hektar. Detta innebär en gradvis, storskalig och högst påtaglig påverkan på skogslandskapet, helt linje med den skogspolitik som gällt sedan 1990-talets början!
I skogsdebatten verkar detta ofta – medvetet eller omedvetet – förbises. I skogsdebatten talas hellre om ytterligheterna hyggesfritt skogsbruk respektive skogsbruk med (kala)hyggen. Allra mest tydligt blir detta när de två skogsbruksmodellerna ska illustreras i bild. Skogsbruk med hyggen representeras då som regel av en gammal bild på ett riktigt kalt hygge eller en modernare bild där bildvinkeln valts så att inte kantzoner, hänsynsyor och trädgrupper kommer med.
Läs hela bloggen här.
Kort information om skogsforum.se