ons 07 dec 2016, 15:54#422185
Personligen så har jag kommit fram till insikten att i vissa lägen så tycker man helt enkelt så olika att det inte är meningsfullt att diskutera. Det man i bästa fall kan försöka uppnå är någon sort acceptans för delar av den egna ståndpunkten. (Lite som att diskutera fördelar med kött med en strikt vegan. Det leder inte någonvart annat än att man blir irriterade på varandra och egen stress.)
För att mäkla ihop i sådan lägen finns politiken. Tyvärr har den i många av de här frågorna abdikerat till förmån för de olika förvaltningsdomstolarna och/eller enstaka tjänstemän på olika myndigheter.
I min värld gäller det här för naturskyddsföreningen, Greenpeace, WWF med flera. Jag hör vad de tycker men jag inser att det är helt meningslöst och endast negativt för mig att engagera mig i en "debatt" med den typen av organisationer. I stället försöker jag numera påverka politiken och föröka få dem att återta sin roll som samhällsbyggare och framförallt rollen att sammanväga.
Likaså har jag fått insikten att det jag ska driva ska vara utifrån vad jag tycker, inte utifrån något sorts blekt försök att blidka dessa ofta aggressiva organisationer. Det leder ingen vart, de kommer aldrig bli nöjda utan mycket vill alltid och för evigt ha mer. Det är inte konstigt i sig, det är ju deras raison d'être, eller hur?
Så min väg numera är att vända mig till politiken, i olika former. Dels för att få fram vad tycker men också för att kräva att de tar sitt ansvar för att utvärdera och balansera och därefter fatta beslut. Beslut som inte är retroaktiva och inte heller med så kort framförhållning att man som enskild inte har en sportslig chans att anpassa sig. Tydliga och långsiktiga spelregler alltså.
Dessutom mår mitt humör och hjärta bättre av det!