Skillnad mellan mätsedel och skördardatorn?

Hej.
Är det någon som vet vad skillnaderna brukar vara mellan mätsedeln, det skogsägaren får betalt för, och den volym som skördarens dator visar?

Vet ingen skillnad, försökte få uppköpare att redovisa skördarsiffrorna men fick nej. Säkerligen finns skillnader pga mätfel någonstans!
Någon (här på forumet?) nämnde att man får betalt efter skördardatorn i Finland.

Södra har börjat eller skulle i alla fall börja betala efter skördardatorn. Fördelen för skogsägaren var att om något timmer blev kvar i skogen blir det ändå betalt. Även snabbare betalning Tror att skogsägarna till att början i alla fall får välja.

Hej,
Generellt så bör det inte skilja så mycket på totalvolymen, speciellt inte med vrak inkluderat på mätsedeln.
Men på sortimentsnivå kan det nog slå ganska rejält. En del i detta är att skotarföraren också gör en syning av varje knippe och ser om skördarföraren missat exkl krök på en timmerbit. Då flyttas denna till massaved istället.
Det kan också vara så att virke använts för att ex bygga en bro, då ligger detta kvar i skogen och blir inte inmätt.

Naturligtvis kan det också vara så att skördaren inte mäter helt rätt. Men här har maskinförare, skogsentreprenörer och skogsbolag idag skaplig koll och kvalitetssäkring genom återrapportering och felprocent mot mätsedlar på månadsbasis, i alla fall de flesta.

Fram med datorn och excel så får du börja summera. Volym och antal kan du börja med.
Det är väl investerad tid att summera alla inmätningsbesked.
Gör även en grundlig jämförelse mellan avtalad och av skördaren använd prislista.
Volymerna kommer skilja sig åt men det måste vara rimligt. Kolla även på vad skördaren apterat och jämför det med utfallet från inmätningen.

Vid min senaste slutavverkning visade skördarens skördarnotan 604 m3fub och inmättvolym 610 m3fub.

En procents fel (dessutom till din fördel) är en siffra som inger förtroende!

Jo, här på andra sidan viken så betalas virket enligt skördarens mätning, fördelen är just att pengarna rör sig snabbar och affären "hänger" inte sig på att en knippe ännu ligger vid lagringsplatsen. Även glömda klabbar blir ju då betalda, felmarginalen som godkänns i den nya mätlagen är +- 2%.

Gör man stickprov vid mätplats på det skördarmätta virket, @Fluim ?

Hej,
Har du mer info om ditt ärende @svaplo så skriv gärna mer i tråden.
Det är många aspekter att ta i beaktning och får vi mer info så kommer nog diskussionen igång på et djupare sätt.

Jo @Mangan, skördarens chaufförer för kontinuerlig uppföljning själva, samt att stickprov tas sedan av både arbetsgivare och virkesköpare. Har för mig att det även senaste åren införts att om kast på mätningen överstiger +-2% vid kontroll så mäts hela partiet upp vid fabrik och entreprenören får böta för otillåten överskridning. Min svärfar kör skördare så vi har diskuterat detta och enligt honom brukar kontrollmätningarna oftast hålla kasten under 1 %.

Arbetar själv i skogsbranschen och som kuriosa kan man säga att nu då en stor del av leveransvirke vägs och räknas om med koefficienter till kubik så kan man "vinna" kubik om man har tätvuxen skog(högre densitet)

Jag frågar detta för jag tycker mig se att skogsköparna jobbar lite i en skyddat värld utan risker. Risken får markägaren ta. Tex gällande felappteringar, vrak, virke som ej kommer fram till inmätning, vägar. Jag anser allt detta borde skogsköparen få stå för. Tex vrak avräknas vid inmätning, men hamnar iaf i systemet på massafabriken. Och hur kan jag veta som markägare att mitt timmer är optimerat apterat.

Min bakgrund är som entreprenör där vi ofta räknar på sk totalentreprenader, alltså ett totalåtagande till fastpris. Vi får alltså bedöma hur mycket jordschakt, berg, dålig mark det är etc och prissätta detta. Sedan är priset fast under hela entreprenaden som kan pågå tex 3-4 år. Vi tar fram vilka risker som finns och prissätter detta.
Vi är även väldigt noga med att se till att vi får rätt maskinförare, många kan köra maskiner, men inte alla kan producera effektivt och göra rätt från början.

Jag vill med detta inlägg väcka frågor om vi arbetar på rätt sätt i Sverige med virkesinköp. Varför inte sälja skog till fast pris, eller i alla fall se till få betalt för allt som passerar skördaren. För så fort virket passerat skördaren anser jag att det är skogsköparens ansvar.
Kan det finnas för lite kritiskt tänkande i skogsbranschen. Om det beror på att det i princip bara finns ett lärosäte, SLU. Alla har gått i samma skola och fått lära samma sanningar. Liten värld, kanske litet lågt i tak och inte så öppna för nya tankar och idéer som inte är gängse metoder. Skogen står för väldigt stora värden, och de vinster som framför allt massa- och pappersindustrin gör borde mer komma skogsägaren till del.

Det är ju mycket skog som säljs till fast pris också, leveransrotköp och rotpost är ju två former där köparen tar risken.
Sen vill ju köparen ha lite betalt för att ta risken också, och då blir det mindre över till skogsägaren.

Lite som att låta grävmaskinisten jobba på timpris eller fastpris.

Här i Finland tar nog inte virkesköparna några risker överhuvudtaget, risken är flyttad på entreprenören enligt följande att ifall vrak% på stock överskrider en viss % så bötar de även för det. Detta medför då att när entreprenören måste ta risken så minimerar de såklart sin risk med att spela det säkert och en del stock far redan i skördarens grip till massa.
Här i landet är alltså inte skördarna eller skotarna ägda av virkesköparna utan allt körs på entreprenörsbasis.

Jo det förstår jag. Men med bra konkurrens mellan olika skogsköpare borde riskpåslagen inte bli överstora.
Nu är det svårt jämföra olika "offerter" mellan skogsbolagen vad det ger i slutändan. En djungel av premier och avdrag....
Och kanske skogsägare i allmänhet är för trogna sin virkesköpare, vilket säkert gynnar skogsbolaget mest.