mån 05 dec 2016, 08:00#421804
Jag frågar detta för jag tycker mig se att skogsköparna jobbar lite i en skyddat värld utan risker. Risken får markägaren ta. Tex gällande felappteringar, vrak, virke som ej kommer fram till inmätning, vägar. Jag anser allt detta borde skogsköparen få stå för. Tex vrak avräknas vid inmätning, men hamnar iaf i systemet på massafabriken. Och hur kan jag veta som markägare att mitt timmer är optimerat apterat.
Min bakgrund är som entreprenör där vi ofta räknar på sk totalentreprenader, alltså ett totalåtagande till fastpris. Vi får alltså bedöma hur mycket jordschakt, berg, dålig mark det är etc och prissätta detta. Sedan är priset fast under hela entreprenaden som kan pågå tex 3-4 år. Vi tar fram vilka risker som finns och prissätter detta.
Vi är även väldigt noga med att se till att vi får rätt maskinförare, många kan köra maskiner, men inte alla kan producera effektivt och göra rätt från början.
Jag vill med detta inlägg väcka frågor om vi arbetar på rätt sätt i Sverige med virkesinköp. Varför inte sälja skog till fast pris, eller i alla fall se till få betalt för allt som passerar skördaren. För så fort virket passerat skördaren anser jag att det är skogsköparens ansvar.
Kan det finnas för lite kritiskt tänkande i skogsbranschen. Om det beror på att det i princip bara finns ett lärosäte, SLU. Alla har gått i samma skola och fått lära samma sanningar. Liten värld, kanske litet lågt i tak och inte så öppna för nya tankar och idéer som inte är gängse metoder. Skogen står för väldigt stora värden, och de vinster som framför allt massa- och pappersindustrin gör borde mer komma skogsägaren till del.