mån 16 maj 2016, 06:54#392133
Jag sitter och tänker på ursprungsfrågan. Jag kommer fram till att det handlar om både kunskap och inställning, det ena ger det andra. Huset där jag bor står eller stod i en kant av grovskog som nu är ett hygge. Vi har fått kvällssol och utsikt men ett nygjort hygge ser ju ut lite som det gör men det är ju bara att acceptera, det är ju inte mitt. När folk uttrycker synpunkter som underförstått betyder "våra skogar" då blir det tokigt och risk för att någon blir trampad på tårna om man tror att man äger allt eller har med allt att göra.
Ett annat exempel som inte direkt härleder till skogsbruket men som ger en inblick i vad okunskap ger för inställning så hörde jag intervju med en bonde, det är bra länge sedan nu men jag kommer väl ihåg det hela. Han kunde helt plötsligt få besök av stadsbor på söndagstur med bilen som bara hoppade ut och undrade om de kunde få en guidad tur på gården.. ?? I sin okunskap tror dessa med andra ord att han går och sprätter runt som en tupp och saknar sällskap. Nu kan man ju nyttja situationen för att bringa kunskap iofs men som exempel på förhållandet kunskap och inställning är det ett exempel likväl som ts i den här tråden.
Jag tar ett exempel till. Allt oftare hörs tonerna från både jägarhåll och övrig allmänhet att jakten är någon form av samhällsuppdrag från staten... när det inte är något annat än bruk och självförsörjning även om jägarkåren ställer upp på en del samhällsuppdrag likväl. Inställningen blir ju då också snedvriden kan man tänka.
Ts i den här tråden var nog inte ute efter att ta skogsbrukarens pengar utan förstod helt enkelt inte hur det fungerar och att skog ofta är privatägd. Med den inställningen kommer "våra skogar"- tänket och att skogsbrukaren håller på med ett samhällsuppdrag för det allmänna.
En halvbra plan beslutsamt genomförd idag är bättre än en perfekt imorgon.