Det är mycket nu...

...och det är väl okej att det alltid är på gång. Men som säkert ingen har undgått så är det väldigt högt bakgrundsbrus om covid-19. På sociala medier som Facebook och twitter pågår ställningskriget för fullt mellan dem som är anti-vaccinering och de som är pro-vaccinering. Och det börjar bli tröttsamt, jävligt tröttsamt ärligt talat. Antivaxxarna försöker övertyga kreti och pleti att vaccinering är det farligaste som finns och deras motsvarighet på prosidan pekar med hela handen och menar att det är allas skyldighet att vara solidariska och ta vaccinet. Och det är de senare jag retar mig mest på, de som kräver min lojalitet. De extrema antivaxxarna kommer med den ena dumheten efter den andra så de är nästan underhållande i sin väderkvarnsfäktning om det inte vore för att de skrämmer och gör andra människor oroliga.

Det som skaver för mig är att ingen skall tala om för mig på vilken bevekelsegrund jag ska vaccinera mig. Jag vill helt enkelt vaccinera mig för att jag inte vill bli sjuk. Jag har ingen som helst, varken juridisk eller moralisk, skyldighet att vaccinera mig för att vara solidarisk och skydda andra från smitta. Jag kommer att vaccinera mig av endast det själviska skälet som att jag vill skydda mig själv och bara mig själv från att bli sjuk.
Dessutom brister det rejält i resonemanget från de här som kommer dragandes med argument om att vara solidarisk och skydda andra från smitta. För vilka menar de att jag skyddar från smitta om jag tar sprutorna? Självklart dem som inte tar vaccinet och varför skall jag vara solidarisk mot dem om de i deras ögon är osolidariska som inte vaccinerar sig? Jag brukar inte inte vara lagd åt konspirationshållet men jag måste erkänna att jag tänkt tanken att de här som kräver solidaritet och att alla ska vaccinera sig gör det för att de själva skall slippa att ta sprutorna. Eller?

Alla gör sitt val, antingen vaccinerar man sig eller så låter man bli. Önskar bara att man kunde låta bli att föra sånt väsen om sitt val bara.

Over And Out