Redskapsskjul 5 - om konsten att spika

Det där med att spika. Som amatör behöver man spika ihop ett hyggligt skjul för att bli såpass upptränad att man kan spika ihop ett skjul utan att kröka för mycket spik. Hemligheten med att få i spiken utan att den kröker sig är att slå hårt och träffsäkert. Det där med att träffa klarar jag rätt bra. Hårt kan jag också slå. Problemet är att göra det samtidigt.

Så får man en sån där halvträff så spiken kröker sig en aning. Det brukar gå att få i den ändå, om den bara vikt sig lite åt sidan. Om det nu inte var för att det ofelbart träffar en stenhård kvist omedelbart efter. Och eftersom man är otränad så blir man lite försiktig när spiken fått snedträff, exakt vad man inte skall bli. Stenhårt och träffsäkert var det ja.

Särskilt skoj blir det när det ser ut som vid baksidan på redskapsboden. Där är det en häck så det finns inte riktigt plats för att få ordentlig sving på hammaren. Och så kommer det små kvistar och hänger upp sig i hammaren så den halkar snett och så kröker sig spiken. Eftersom man inte får ordentlig sving så blir man också rätt trött i sina otränade muskler, vilket inte alls befordrar träffsäkerhet och slagstyrka.

Så går det till när en otränad person skall spika alltså. Men dålig träning kan till stor del kompenseras med tjurighet. Så oaktat den ansenliga högen med utdragen krökt spik så har jag nu fått på alla brädorna på gavlar och baksida samt fått på läkten på ena gaveln.