var han vår randige lille Platon, men i 18 år var han en medlem av familjen. Idag har vår lille råttfångare lämnat oss efter lång och trogen tjänst. Han har varit lite stel ett tag, men inte värre än att han klarat sig bra, varit ute på sina rundor och skuttat upp och ner på möbler och hyllor. Men igår slocknade han, bara kröp ihop, låg stilla, reagerade inte på beröring som han alltid gjort med ett litet kurr. Inte kontaktbar riktigt, vi gissar på nån form av stroke. Det blev veterinären idag och så har han då fått lämna jämmerdalen stilla och lugnt.
Den här bloggen har handlat rätt mycket om renovering av småmaskiner. Har hittills skrivit om en Gilson snöslunga från 1977 och en dito från 1971. En från 1981 har nu ersatt 77:an som bruksmaskin. Renoveringen av en gammal tvåhjulstraktor av något oklart urprung blev klar våren 2010. 2CVtrac, min lilla traktor med Citroënmotor blev någorlunda klar våren 2012.
Projekt Emilia, en Citroën 2CV från 1955, som jag skrivit mycket har jag nu lämnat över i andra händer.
Så blir det nog fortfarande mest om det jag håller på med i vårt nya hem i Skåne.
Lite motorsågar, vedhantering och sådant blir det ibland och sen så pladdrar jag på lite mera allmänt ibland när lusten faller på. Inte mycket till skogs-blogg alltså, men det är frivilligt att läsa som tur är
Vi fick ta bort våran trotjänare förra veckan ( min och sambons första gemensama ) Sarabi , en honkatta som givit oss, hm, många kattungar hon blev bara 13 år , vetrinärn trodde på att levern gav upp
Tack Per o Fredrik, jo han har haft ett toppenfint kattliv och långt blev det ju också. Och så fick han sluta i stillhet, och finns det en katthimmel så är han där och har det toppen nu.
man är tacksam över de underbara stunderna tillsammans med sina ludna/håriga fyrfota vänner man haft genom åren. Förutom katter,hundar ,kaniner,marsvin,akvariefiskar,ödlor,grisar,höns,kossor som jag vuxit upp med så hade jag i min barndom en papegoja-en grå jacko. Den behövde man inte traggla med att lära prata-tvärtom..ibland önskade man att den kunde vara tyst. den hade mycket roligt åt att ropa på familjens dåvarande blandrashund Ludde. Hunden kom gladeligen eftersom papegojan använde mammas röst. Hunden brukade troget sitta vackert nedanför buren medans papegojan gav kommando "sitt","ligg"sitt" ligg"-så där kunde dom hålla på ett tag tills papegojan brast ut i skratt-då med min röst..då brukade Ludde skämmas rejält över att blivit lurad än en gång o lomma iväg med svansen mellan benen. efter en halvtimme brukade man höra papegojans glada rop efter hunden igen-o så var allt igång igen!! Jag beklagar din förlust av en kär familjemedlem -men är övertygad att eran katt på ett eller annat sätt finns med i er vardag ändå i framtiden.
Tack skogsrået! Roligt att höra av dig, det var ett tag sen. Jodå alla husdjur man haft finns ju med en på nåt sätt, dom försvinner aldrig ur minne och sinne. Till hösten nån gång skall det skaffas katt igen, beror lite på vad som dyker upp.
Riktigt rolig historia om papegojan och hunden, tänk att en sån där fågel kan imitera röster så bra att den lurar en hund!
hon blev bara 13 år , vetrinärn trodde på att levern gav upp 