Årskrönika 2016 Del 1

Sent skall syndaren vakna.
Jag lovade ju bättring i senaste bloggen och gav väl tom. nått sorts nyårslöfte om att det ska bli lite tätare mellan bloggarna.
En årskrönika får väl inte komma ut senare än Januari tänkte jag så idag ska den ta mig fan ut, jag men blev dock brutalt påmind om att det visst redan var februari idag.
Nåväl, här kommer det första kvartalet vilket består av mycket kyla och snö.
I vanlig ordning svårt att sålla bland bilderna då det var lite drygt 5000 bilder på hela året.
Håll till godo.

Vi börjar med ett litet haveri som lätt hade kunnat kostat sexsifrigt. Drevet som driver kompressorn i timmerbilen via motorns transmission lossnade.
Drevet sitter på en konisk axel utan låstapp, det enda som håller den på plats är en M10 bult.
Lossnar drevet helt så trillar det ner i motortransmissionen med generalras som följd, nu trillade drevet aldrig utan vi blev plötsligt utan tryckluft.
Med bilen på tomgång felsökte vi länge innan vi konstaterade att ingen luft kom ur kompressorn, detta medans bulten sakta men säkert gängades ur.
Helgalen konstruktion och felet är tydligen inte helt ovanlig på Scania

20 Januari blev årets kallaste dag med -45 i Vittangi.
Värmeverket vrålar efter mer flis så det är bara att leverera.

Några dagar senare var det betydligt varmare.
Jag var in en sväng LKAB´s gruvområde i Svappavaara, vände bilen och gjorde fullt rattutslag när det sa "pling" under bilen och en drivknut sprack.
Förarfel.

Noterade ett läckage i kapcylinder på skördaren, dags att byta kolvtätning kanske?
Vid närmare inspektion så fick jag byta hela cylindern, kanske normalt slitage efter 10000 kedjehopp eller så?

Här i slutet på Januari för 20 år sen( ja eller 21 nu då) startade jag firman.
En Kockum 850, två motorsågar och en skoter.
Jag och farsan högg frötallar hela vintern och man fick lära sig vad hårt arbete var, skotta fram varje tall och sen krypa längst trädet för att kvista.
Jag kan sakna den tiden, skogsjobbet var enkelt då...

Problem med transmissionstrycket i skördaren visade sig vara en felande regulator på pumpen.
Tänk om man skulle märka upp grejerna i fabriken så att man inte behöver bläddra igenom tre pärmar och rådgöra med två tekniker innan man vet vad som gör vad.

Trasig tiltgivare till vågen på hjullastaren har varit ett återkommande problem, inte jättedyr med sina 800 kronor men efter 7-8 givare känns det ju lite drygt. Till denna säsong har ett enkelt skydd tillverkats av en PET flaska, inga givarhaverier än, peppar peppar.

Vi går i väntans tider men vi har väntat länge, här är det en vecka över tiden och jag tänkte att lite skoterkörning nog ska sätta fart på den lille.
Det skulle dock dröja ytterligare en vecka.
Kan ju tillägga att vi bara är 300 meter hemifrån vid en backe och åker pulka med ungarna, Mia orkade helt enkelt inte gå i snön så hon tog skotern.

Flisen som blivit vår huvudsyssla är ett material som man fått lära sig otroligt mycket om, den beter sig inte alltid som förväntat.
Små skillnader i fraktioner, fukt eller snö i kombination kan göra skillnad mellan succé eller katastrof.
Att den sen levereras till en anläggning som kan liknas vid en förvuxen villapanna gör inte saken lättare.

Kom otroligt mycket snö i början på året och det rasade in några tak här och där, mest då på gamla ladugårdar och liknande.
Bäst att skotta i alla fall, jag har sett vagnar som dessa tippa omkull på vårkanten då den metertjocka snön sakta börjar glida ut åt sidan.

Så den 27 februari kom han äntligen, Lillsnorre som sedermera fick gå under namnet Levi.
Det hela gick utan några som helst bekymmer, och jag kan inte annat än hålla med min fru som säger att det är för jäkla häftigt att föda barn.
Vi skippar förlossningsbilderna. :)

Med dom obligatoriska 10 första pappadagarna hemma blir man ju lite rastlös.
Lillsnorre som han ännu heter sover ju mest, och när man inte sköter markservicen så måste man ju ha nått att göra.
Jag tog då tag i saken och förverkligade en av alla ideer man har som snurrar i skallen, nått jag länge fantiserat om.
Projekt Ockelbo 1200 drog igång, och barnen lyssnade såklart inte när jag sa att jag att dom inte ska vara i garaget och härja bland alla lösa delar. :)

Snön vräker ner och det blir lite för mycket av den varan i flisen, den brinner fortfarande men har problem att ta sig genom värmeverkets labyrint av skruvar, transportband, hydrauliska skrapor och stup. Vi tar in en jättesikt och problemet är löst, tyvär så sorteras även en stor av flisen bort på detta sätt.