Den som reser har något att berätta ...
av Hugin ons 13 aug 2014, 20:48
... har myntats av någon (?) - och visst är det så!
Tillhör visserligen inte bloggarnas flitiga skara, men ett gästinlägg är väl OK?
Under semesterresa i vackra Dalarna, passerades skylten "Garpenberg" på väg söderut. Ingen tid att passa, så reptilhjärnan slog till: "Här finns ju en anrik skogshögskola - ska vi svänga in? Hustrun (som egentligen inte alls är intresserad av sådant), hade nog en schackringsperiod, då hon svarade: okej. Hård broms, och vänstersväng in i obygden.
Väl framme, konstaterades att högskoleverksamheten var ett minne blott. - Kanske följd av en period med utbildning "i lägre nivå"? - ingen kunde upplysa om historiken!
Tanken att där finna skogsrelaterade intressanta objekt att besöka visade sig tyvärr också att vara borta!
En vacker herrgård, påkostade (sovande) utbildningslokaler, som nu drivs av kommunen(?) och i övrigt tydliga rester av någon form av tidigare utbildningsanläggningar. Dessutom påtagiga rester av mycket tidigare gruvverksamhet (stora ytor och arealer är uppbyggda av varpsten från verksamheten).
En liten rundvandring visade att: en lokal övergått till någon form av vedproduktion i företagsform, ett (äldre) sågverk övergått i någon form av dvalaliknande privat drift och vid del av den s.k. "gruvsjön" fanns en helt magisk playa, i form av en ofattbart stor och vid sandstand!
En mycket kort sammanfattning får bli att man känner viss nostalgi över en verksamhet som man trodde fortfor, men sedan länge är nedlagd. Vidare, att här bor och finns människor, där man frågar sig: vad lever de av?
Slutligen "den som reser, har också något att visa..."; vid fortsatt färd söderut (enligt navigatorns styrning) passerades orter och framförallt hus som aldrig skulle ha hamnat i blickfånget om inte just GPS:en hade befälet:
Den som rest färdigt, kan väl ha åkt i en Volvo Amazon...
Tillhör visserligen inte bloggarnas flitiga skara, men ett gästinlägg är väl OK?
Under semesterresa i vackra Dalarna, passerades skylten "Garpenberg" på väg söderut. Ingen tid att passa, så reptilhjärnan slog till: "Här finns ju en anrik skogshögskola - ska vi svänga in? Hustrun (som egentligen inte alls är intresserad av sådant), hade nog en schackringsperiod, då hon svarade: okej. Hård broms, och vänstersväng in i obygden.
Väl framme, konstaterades att högskoleverksamheten var ett minne blott. - Kanske följd av en period med utbildning "i lägre nivå"? - ingen kunde upplysa om historiken!
Tanken att där finna skogsrelaterade intressanta objekt att besöka visade sig tyvärr också att vara borta!
En vacker herrgård, påkostade (sovande) utbildningslokaler, som nu drivs av kommunen(?) och i övrigt tydliga rester av någon form av tidigare utbildningsanläggningar. Dessutom påtagiga rester av mycket tidigare gruvverksamhet (stora ytor och arealer är uppbyggda av varpsten från verksamheten).
En liten rundvandring visade att: en lokal övergått till någon form av vedproduktion i företagsform, ett (äldre) sågverk övergått i någon form av dvalaliknande privat drift och vid del av den s.k. "gruvsjön" fanns en helt magisk playa, i form av en ofattbart stor och vid sandstand!
En mycket kort sammanfattning får bli att man känner viss nostalgi över en verksamhet som man trodde fortfor, men sedan länge är nedlagd. Vidare, att här bor och finns människor, där man frågar sig: vad lever de av?
Slutligen "den som reser, har också något att visa..."; vid fortsatt färd söderut (enligt navigatorns styrning) passerades orter och framförallt hus som aldrig skulle ha hamnat i blickfånget om inte just GPS:en hade befälet:
Den som rest färdigt, kan väl ha åkt i en Volvo Amazon...
2 kommentarer | Läst 6393 ggr
