Uppfinnarjocke trampar gräs
av erik tis 01 okt 2019, 22:04
Redan första gången det var dags att åka upp till skogen igen efter installation av värmare i stugan började den löna sig. Sambon frågade själv om inte hon och hunden kunde följa med upp till skogen och så fick det bli. Förutom sedvanliga promenader, småfix och inspektioner handlade vistelsen, precis som detta inlägg, om grästrampning.
Jag har flera ganska nyplanterade avdelningar med mycket gräsväxt, så jag försöker vara ganska noga med att trampa ner gräset runt plantorna på hösten. Läget är som allvarligast på en avdelning där man planterat gran på nedlagd åker-/betesmark. Vid första anblick ser man ingen gran, utan det ser mer ut som att man skulle kunna få en hyfsad vallskörd från planteringen. Jag trampade denna avdelning i höstas, och jag vill tro att det hjälpt granarna att klara vintern och att de kanske till och med växt en smula extra i år (hjälper man tillväxten kommande vår något genom trampning? eller är det ren gräskvävning över vintern man stoppar upp lite?).
När jag trampade här förra året gjorde jag väl som jag antar att de flesta gör. Satte foten invid plantan, drog den utåt i sidled så jag fick med mig lite gräs ut från plantan, satte ner foten och trampade till så att gräset skulle hålla sig liggande, flyttade fram ett litet steg och fortsatte runt plantan till det var upptrampat.
Tekniken fungerade bra men tog rejält med tid och var ganska tungjobbad. Jag har därför funderat på om det går att förfina metoden något och kom fram till följande:
Antagande 1. Om jag får med mig mer gräs behöver jag trampa färre gånger för att komma runt plantan.
Antagande 2. Om jag kan vara trygg med att gräset håller sig nervikt när jag sätter ner foten så spar jag energi på att behöva "ta i" så mycket för att trampa ner gräset.
Antagande 3. Om jag kan lösa 1 och 2 kommer det gå snabbare och smidigare att trampa gräs.
Receptet jag testade
På väg upp till skogen åkte vi förbi Jula och köpte väggskenor till hyllkonsoller och korta spännremmar. I med spännremmar i skenorna och fast med remmarna runt kängorna och sen ut på åkern.
Resultatet efter en förmiddags trampande
Antagande 1. Stämmer bra och skenan är verkligen till hjälp här. I själva verket hade den gärna fått vara aningen längre än de 39 cm skenorna jag köpte var. Skenan gör det dessutom lättare att dra bort gräset närmast granen med god precision.
Antagande 2. Stämmer också bra och skenan är till god hjälp. Jag hade dock kunnat tänka mig något ännu vassare, eller att lyckas spänna fast något där bara ett skär går ner i marken. Det kan fylla upp med lite jort i skenan och då blir bryt-/skäreffekten på gräset inte lika stor, även om den är bra mycket större än med bara stövel.
Antagande 3. Här gjorde jag en miss när jag formulerade mitt antagande. Receptet jag testade hjälpte alltså markant på de områden jag fokuserat (grässtrån per trampning, och gräsbrytseffekt per trampansträngning), tyvärr förde receptet också med sig några försämringar på processen i stort. Det är alltså inte alls säkert att det går snabbare för att jag löst 1 och 2 om jag fått en rad nya bekymmer.
Försämring 1. Det är inte lika bekvämt och smidigt att gå i kängorna när det sitter långa metallskenor under. Detta gjorde mig inte förvånad, och det är inte ett problem på åkerplanteringen jag jobbar med. Jag skulle dock inte ge mig ut i "riktig" skogsmark med den här lösningen under fötterna.
Försämring 2. Det är svårt att dra remmarna så hårt att skenorna inte kan röra på sig något. Efter att jag gått ett tag fick jag stanna upp och justera banden lite osv. Har funderat på att komplettera banden med några skruv upp i sulan, eller hitta på något annat.
Fortsättning
Försämring 1 kan jag leva med som den är, och förbättra något genom att bara montera utrustningen på högerkängan som jag märker att jag trampar allra mest med.
Det innebär att jag bara behöver komma runt försämring 2 för att vara något på spåren. Ska se om jag kommer över någon gammal långfärdsskridsko. Återkommer!
Jag har flera ganska nyplanterade avdelningar med mycket gräsväxt, så jag försöker vara ganska noga med att trampa ner gräset runt plantorna på hösten. Läget är som allvarligast på en avdelning där man planterat gran på nedlagd åker-/betesmark. Vid första anblick ser man ingen gran, utan det ser mer ut som att man skulle kunna få en hyfsad vallskörd från planteringen. Jag trampade denna avdelning i höstas, och jag vill tro att det hjälpt granarna att klara vintern och att de kanske till och med växt en smula extra i år (hjälper man tillväxten kommande vår något genom trampning? eller är det ren gräskvävning över vintern man stoppar upp lite?).
När jag trampade här förra året gjorde jag väl som jag antar att de flesta gör. Satte foten invid plantan, drog den utåt i sidled så jag fick med mig lite gräs ut från plantan, satte ner foten och trampade till så att gräset skulle hålla sig liggande, flyttade fram ett litet steg och fortsatte runt plantan till det var upptrampat.
Tekniken fungerade bra men tog rejält med tid och var ganska tungjobbad. Jag har därför funderat på om det går att förfina metoden något och kom fram till följande:
Antagande 1. Om jag får med mig mer gräs behöver jag trampa färre gånger för att komma runt plantan.
Antagande 2. Om jag kan vara trygg med att gräset håller sig nervikt när jag sätter ner foten så spar jag energi på att behöva "ta i" så mycket för att trampa ner gräset.
Antagande 3. Om jag kan lösa 1 och 2 kommer det gå snabbare och smidigare att trampa gräs.
Receptet jag testade
På väg upp till skogen åkte vi förbi Jula och köpte väggskenor till hyllkonsoller och korta spännremmar. I med spännremmar i skenorna och fast med remmarna runt kängorna och sen ut på åkern.
Resultatet efter en förmiddags trampande
Antagande 1. Stämmer bra och skenan är verkligen till hjälp här. I själva verket hade den gärna fått vara aningen längre än de 39 cm skenorna jag köpte var. Skenan gör det dessutom lättare att dra bort gräset närmast granen med god precision.
Antagande 2. Stämmer också bra och skenan är till god hjälp. Jag hade dock kunnat tänka mig något ännu vassare, eller att lyckas spänna fast något där bara ett skär går ner i marken. Det kan fylla upp med lite jort i skenan och då blir bryt-/skäreffekten på gräset inte lika stor, även om den är bra mycket större än med bara stövel.
Antagande 3. Här gjorde jag en miss när jag formulerade mitt antagande. Receptet jag testade hjälpte alltså markant på de områden jag fokuserat (grässtrån per trampning, och gräsbrytseffekt per trampansträngning), tyvärr förde receptet också med sig några försämringar på processen i stort. Det är alltså inte alls säkert att det går snabbare för att jag löst 1 och 2 om jag fått en rad nya bekymmer.
Försämring 1. Det är inte lika bekvämt och smidigt att gå i kängorna när det sitter långa metallskenor under. Detta gjorde mig inte förvånad, och det är inte ett problem på åkerplanteringen jag jobbar med. Jag skulle dock inte ge mig ut i "riktig" skogsmark med den här lösningen under fötterna.
Försämring 2. Det är svårt att dra remmarna så hårt att skenorna inte kan röra på sig något. Efter att jag gått ett tag fick jag stanna upp och justera banden lite osv. Har funderat på att komplettera banden med några skruv upp i sulan, eller hitta på något annat.
Fortsättning
Försämring 1 kan jag leva med som den är, och förbättra något genom att bara montera utrustningen på högerkängan som jag märker att jag trampar allra mest med.
Det innebär att jag bara behöver komma runt försämring 2 för att vara något på spåren. Ska se om jag kommer över någon gammal långfärdsskridsko. Återkommer!
2 kommentarer | Läst 830 ggr
