Lyftbordsprojekt, fel- och omtänk

Feltänk: Det är lite märkligt hur det uppenbara kan gå en förbi ganska länge. Det är alltså konstruktionen av lyftbordet. En slags saxmodell där man lyfter ena benparet underifrån med en domkraft. Men så som det var ritat, vad händer? Ja det blir inte som på den övre bilden. I stället så lyfter det andra benparet från golvet och bordet glider bakåt och tippar ner. Det dök helt plötsligt upp i skallen sent i går kväll och renderade mig lite sömnlöshet, tills jag fått en klar idé om hur det kan lösas.



Omtänk: Ett sätt är att lyftkraften skapas genom något som drar ihop vinkeln för bägge benparen. Stupar på att när det är helt nere så blir vinkeln så öppen så det krävs mycket stor kraft. Kraften går att få till, men påfrestningarna kräver helt annan konstruktion. Alternativt kunde domkraften sitta fast i ena benparet och pressa upp det andra. I båda fallen handlar det om att mer eller mindre börja om från noll.

Det andra sättet är förstås att se till att det andra benparet inte kan lämna golvet. Grundfelet i konstruktionen är att det benparet står utan begränsning av rörelesen. Vad som skall till är alltså en regel på var sida som sitter ordentligt fast i stödramen. På den skall det finnas en skena och på benparet en rulle som går under skenan. Ungefär så här:



Inte så svårt att få till, tar bara en hel del extra tid. Som rullar har jag två gamla kullager, några hundradelar glappa men rullar fint. Skena av vinkeljärn och trävirke har jag.

Lite irriterande och generande när sånt här händer, men å andra sidan är jag klart belåten att jag begrep det nu och inte vid första lyftförsöket.