Grumpy old man

I översättning: "Grinig gammal gubbe". Det är vad jag just känner mig som i det här nya digitala skitsamhället. Förvisso har jag tankat i mig ett par glas vin och lite calvados och är inte riktigt helnykter. Men visst har man väl rätt att understundom bli rätt så förbannad på hur den så kallade digitaliseringen sköts. Jag klarar mig nog. Det finns förskräckande många som inte gör det.

Det som utlöste mina gnälliga funderingar är att jag fick ett brev från EON. På grund av bla bla höjer vi din nätavgift. Höjningen är en sak som kan irritera förstås, snål är man ju alltid. Men det som gör mig rejält förbannad är att "Gå in på vadfanadetnuva.se för att se din nya avgift". Denna kränkande oförskämdhet att inte kunna i brevet ange en enda siffra utan jag skall in på nätet för att få veta. Nu kan jag faktiskt det, om jag vill, men vad gör alla de som inte kan?

Skall säga att jag i 18 år var anställd som handledare och lärare i ADB, senare kallat Informatik vid Umeå universitet och sen i 12 år arbetade som systemutvecklare, 30 års arbete med och kring datorer och informationssystem. Så jag är inte helt borta på datorer och jag har varit med sen Internet introducerades på allvar på 90-talet och dessförinnan i rätt många år när det mest var känt i den akademiska världen. Så det är ju inte så att jag personligen sitter på pottan, även om det här nya uppkopplade appsamhället blir alltmer främmande. För att citera den amerikanske folksångaren Tom Rush; "It's been an alarming increase in the number of things I know nothing about."

(Såsom den hycklare jag är så hade jag förstås aldrig kunnat citera det om jag inte hittat det på Youtube.)

Det s k bredbandet (ADSL) som jag har just nu serveras av det före detta statliga verket televerket som numera är ett bolag som heter Telia och som inte längre har något som helst ansvar för att medborgarna har nån internetkoppling eller ens ett fungerande telefonabonnemang. En avisering kom att i november skall kopparnätet rivas här. Sen får man då ett erbjudande att om man under juni tecknar ett abonnemang på nåt ospecificerat bredbandsavtal så får vi halva priset på nån router/modem eller vad det nu var.

Så Telia har alltså först beslutat att den tjänst vi har abonnerat på kan man utan minsta hänsyn till ingångna avtal riva upp. Sen erbjuds nån ersättning som vi alltså måste betala en massa pengar för att få.

Bredband på minst 100 Mbit åt alla? Åt alla de som kan lägga upp tjugotusen eller mer på ett bräde för att få fiber indraget. Förutom de som bor så till att de alls inte kan få fiber. Återstår mobilt, som i bästa fall fungerar, men som på många ställen totalt saknar täckning. Lika förbannat skall kopparnätet rivas även på de mest utsatta ställena i glesbygden. Jag har för den delen inte några tjugotusen att lägga upp sådär utan vidare. Men som sagt, jag klarar mig nog.

Jag blir rätt ofta ganska grinig. Först ser det offentliga och mängder av företag och andra organisationer till att det skall vara, om inte omöjligt så i alla fall så besvärligt som möjligt att utföra någonting utan att göra det över nätet och helst via nån uselt designad app. Sen ser staten, regionerna, kommunerna, f-n och hans moster och de numera utsålda och samhällsansvarslösa bolagen till att det skall vara så krångligt dyrt och ibland omöjligt att ens försöka använda sig av de vanligen uruselt fungerande tjänsterna för sånt som är fullständigt nödvändigt. (Försök boka vaccinering utan nån halvdan app. Försök göra det med appen)

Allt medan nätet blivit den fantastiska plattformen för alla slags vanvettigheter från nazister till de som tror att covid orsakas av 5G-master. Det fanns de som trodde att Internet skulle rädda världen från dumhet och ondska och sprida demokrati och samhörighet över jorden.

Jag ber inte om ursäkt för mitt gnäll, men det står var och en fritt att inte bry sig ett dugg om en grumpy old man's grinigheter.