Två veckor med valp

Inte klokt vad tiden går, känns som det var för ett par dagar sen vi var och hämtade Scilla. Men idag var det två veckor och ett par kilo sen. Jodå nog växer hon. Äter, skiter och sover samt tuggar på allt som går, allt som inte går och finns det inget att tugga på så tuggar hon på nåt ändå. Såna är valpar, det hade man nästan glömt, eftersom det var nära tolv år sen sist. Sover hyggligt på nätterna i alla fall, upp en gång mitt i natten och ut för att göra behoven. Husse går med i jacka, trätofflor och bara ben. Varvid husse sänder en tacksamhetens tanke till att vi inte längre bor i det stora norrländska myggeländet. I år har jag inte sett en enda mygga, tidigare år här har det varit en och annan.

Valp i kvällssol. Fem dagar sen.


Idag. Locket till en slamavskiljare är en förträfflig plattform att vila på.


Sen händer det mellan varven att hon knoppar in.


Tidigpotatisen växer. Jag hackade igenom det igår. En favoritplats för Scilla att grisa ner sig i jorden. Hittills har hon inte lyckats gräva upp nån potatis. Annars finns det, men än så länge i storlek som vindruvor. Men nån vecka till så är det nog dags för de första till en liten lunch med en sillburk.