Invintring i god tid

Odlingssäsongen är över nu. Det är förvisso inte vinter och det blir sällan vinter här förrän framåt eller efter årskiftet. Men hösten är påtaglig nu frost har vi haft och det är att vänta mer frostnätter framöver. Efter att ha varit rätt under isen i några veckor med virus och hosta och det köret så tyckte jag nog nu att jag är i tillräcklig form för ett ordentligt ryck i trädgården, som då har varit rätt eftersatt ett tag.

Växthuset tömdes i förrgår och i går bar jag in småmöblerna, bänkar och kaféstolar och småbord.



Ute i trädgårdslanden finns det kvar morötter och palsternackor. De får stå där. Täckta med löv för att skydda mot frost så klara de sig hela vintern. Det är inte dumt att kunna gå ut mitt i januari och dra upp lite färska rötter till en soppa. Även jordärtskockor finns och får ett lager med löv. Morötter här i framkanten där jag börjat tippa löv och så palsternackorna en bit in.



Purjolökarna tog jag upp idag, de klarar i och för sig lite frost, men blir det för kallt så kan de bli mjuka och slabbiga. De sätts i en plastlåda i källaren och får lite jord runt rötterna så klara de sig bra i ett par tre månader.



Efter purjoskörd och lövtäckning så var det Bolens-dags. Höstfräste samtliga bitar. Började här nere där jag tog upp potatisen tidigare i gångna veckan.


Sen var det uppe i trädgården efter lunchpausen.


Jo, just det, där borta till vänster om sargen runt sparrisen står våran brysselkål. Den kan stå ute lång† fram i vintern och skall, för bästa smak, helst inte skördas förrän den fått ordentligt med frost.

Gamle Bolens skötte sig som vanligt oklanderligt. Tyckte nog att jag var i form skrev jag, och jodå, orken räckte men efter dagens övningar så finns det inte energi kvar för många knop. Men det känns bra, inte trött på något darrigt sjukt sätt, bara rätt tydligt att konditionen farit rätt illa av virusens härjningar. Sitter just nu här och smuttar på ett glas rött och är stort belåten med dagens insats.

Kan även rapportera att utbrytardrottningen hittade ett ställe till som jag förbisett. Mellan fårstaketet och stenmuren borta bakom garaget är det en smal passage som jag trodde var helt blockerad av buskar. Det var den inte. Gick fint att ta sig fram och smita upp på grannens tomt. Nu är det en bit nät på tvärs där så nu är det stopp. Vi väntar med spänning på vad den uppfinningsrika damen skall hitta på härnäst.