Årskrönika 2019 del 1
av totte ons 01 jan 2020, 22:24
Startar tidigt med årskrönikan den här gången.
När 2019 började var det fortfarande höst och gröna fält här. På just det här fältet kunde man då se en mycket liten häst.
Det fanns t o m lite att skörda i trädgården. Brysselkål skall helst inte skördas förrän den fått rejält med frost.
Det tog ända mot slutet av januari innan det kom någon snö.
Snön gick rätt snart bort. I grannskapet runt vägen till fotbollsplanen blev lövskogen ordentligt gallrad. Det var mycket snårigt och risigt där tidigare.
I litet mindre skala så tuktade jag in en bit av vår häck som hade blivt tryckt av trädet ovanför och några vintrars blötsnö.
I mitten av februari klippte jag Ribes. Visste det inte då, även om jag hade aningar, att det var sista gången. Han var rätt dålig i bakbenen. När han skulle klippas fick jag lyfta honom upp på bordet, en ända i taget.
Jordfräsen som jag köpte via Erre behövde lite omvårdnad. Motorn fick nya kolvringar, något som fick slut på den hiskeliga blårök den skickat ut då och då.
Februari hann inte riktigt ta slut innan det var dags för lite trädgårdsarbete med att städa upp och snygga till.
Mars blev en kylig månad, när det inte blev så mycket gjort ute. Mot slutet blev det lite skogsarbete, en del vindfälld björk nere i hagen som jag skulle ta hand om till ved.
Så skulle det dras hem, men se traktorn ville inte starta. Batteriet laddades, men redan efter ett dygn så var det tomt igen. Slutsatsen var given, bara att fara till stan och inköpa ett nytt batteri. Det var en svår batterivår, en månad tidigare hade jag fått köpa nytt till Xantian.
Men sen blev det fart på den lilla traktorn och veden släpades hem med hjälp av min nygjorda lilla lunningsvagn. Blev en hygglig hög som jag tog itu med att kapa och klyva.
Lite emellan hann jag också med att sätta våra tidigpotatis där jag haft en fiberduk liggande några veckor. Det hjälper upp jordvärmen rätt ordentligt.
Xantian fick sig en besiktning och klarade examen utan anmärkning.
Vår och trevligt väder inbjöd till att plocka fram cykeln. Det är ju tur att man blir varnad för farorna när man trampar fram på en sån här stor trafikled.
Den 8:e maj var en trevlig dag. Då hämtade jag vår senaste bil, Peugeot 307 från 2003, 16000 mil och 11000 kr. Citroën C5 som vi åkt med ett par år hade bara blivit sämre med ständiga störningar i motorn, som ingen verkade kunna reda ut säkert. Less var jag på det åket och lyckade faktiskt byta in den för en blygsam summa. Enklare och bättre än att köra till skroten.
Det skiftar fort. Den 9:e maj blev en sorgens dag, Då fick vår gamle Ribes lämna oss. Hans bakben hade blivit sämre och nu ville han inte alls följa med på promenad. Tydligen hade det gått dithän att det gjorde ont. Det var inget att tveka om, bara att ringa veterinären och få det gjort. Sista bilden på honom togs ett par veckor tidigare, när han och kreaturen på skolans äng ömsesidigt granskade varandra.
Bara en vecka senare var det dags för lite glädje igen. Då hämtade vi vår nya familjemedlem Scilla, Golden retriever, 8 veckor. En ny valp gör saknaden efter den gamle lite lättare att hantera.
Så var det dags för årets traktorträff i Kärrabol. Johan kom med några motorsågar och jag med några och min lilla traktor. Detta var tionde och sista gången, redan första året hade Åke sagt att det här gör jag tio år framåt, sen är det nog. Mycket förståeligt, det är ett stort jobb att arrangera, samtidigt tråkigt för oss som sett det här som en av vårens höjdpunkter.
2CVtrac skötte sig exemplariskt när vi körde paradrundan på ca en halv mil. Halkade efter lite här mens jag fumlade efter kameran, blev att gasa på sen.
Sjätte juni åt vi första egna nypotatisen.
Och strax före midsommar plockades de första egna jordgubbarna.
Fortsättning följer ...
När 2019 började var det fortfarande höst och gröna fält här. På just det här fältet kunde man då se en mycket liten häst.
Det fanns t o m lite att skörda i trädgården. Brysselkål skall helst inte skördas förrän den fått rejält med frost.
Det tog ända mot slutet av januari innan det kom någon snö.
Snön gick rätt snart bort. I grannskapet runt vägen till fotbollsplanen blev lövskogen ordentligt gallrad. Det var mycket snårigt och risigt där tidigare.
I litet mindre skala så tuktade jag in en bit av vår häck som hade blivt tryckt av trädet ovanför och några vintrars blötsnö.
I mitten av februari klippte jag Ribes. Visste det inte då, även om jag hade aningar, att det var sista gången. Han var rätt dålig i bakbenen. När han skulle klippas fick jag lyfta honom upp på bordet, en ända i taget.
Jordfräsen som jag köpte via Erre behövde lite omvårdnad. Motorn fick nya kolvringar, något som fick slut på den hiskeliga blårök den skickat ut då och då.
Februari hann inte riktigt ta slut innan det var dags för lite trädgårdsarbete med att städa upp och snygga till.
Mars blev en kylig månad, när det inte blev så mycket gjort ute. Mot slutet blev det lite skogsarbete, en del vindfälld björk nere i hagen som jag skulle ta hand om till ved.
Så skulle det dras hem, men se traktorn ville inte starta. Batteriet laddades, men redan efter ett dygn så var det tomt igen. Slutsatsen var given, bara att fara till stan och inköpa ett nytt batteri. Det var en svår batterivår, en månad tidigare hade jag fått köpa nytt till Xantian.
Men sen blev det fart på den lilla traktorn och veden släpades hem med hjälp av min nygjorda lilla lunningsvagn. Blev en hygglig hög som jag tog itu med att kapa och klyva.
Lite emellan hann jag också med att sätta våra tidigpotatis där jag haft en fiberduk liggande några veckor. Det hjälper upp jordvärmen rätt ordentligt.
Xantian fick sig en besiktning och klarade examen utan anmärkning.
Vår och trevligt väder inbjöd till att plocka fram cykeln. Det är ju tur att man blir varnad för farorna när man trampar fram på en sån här stor trafikled.
Den 8:e maj var en trevlig dag. Då hämtade jag vår senaste bil, Peugeot 307 från 2003, 16000 mil och 11000 kr. Citroën C5 som vi åkt med ett par år hade bara blivit sämre med ständiga störningar i motorn, som ingen verkade kunna reda ut säkert. Less var jag på det åket och lyckade faktiskt byta in den för en blygsam summa. Enklare och bättre än att köra till skroten.
Det skiftar fort. Den 9:e maj blev en sorgens dag, Då fick vår gamle Ribes lämna oss. Hans bakben hade blivit sämre och nu ville han inte alls följa med på promenad. Tydligen hade det gått dithän att det gjorde ont. Det var inget att tveka om, bara att ringa veterinären och få det gjort. Sista bilden på honom togs ett par veckor tidigare, när han och kreaturen på skolans äng ömsesidigt granskade varandra.
Bara en vecka senare var det dags för lite glädje igen. Då hämtade vi vår nya familjemedlem Scilla, Golden retriever, 8 veckor. En ny valp gör saknaden efter den gamle lite lättare att hantera.
Så var det dags för årets traktorträff i Kärrabol. Johan kom med några motorsågar och jag med några och min lilla traktor. Detta var tionde och sista gången, redan första året hade Åke sagt att det här gör jag tio år framåt, sen är det nog. Mycket förståeligt, det är ett stort jobb att arrangera, samtidigt tråkigt för oss som sett det här som en av vårens höjdpunkter.
2CVtrac skötte sig exemplariskt när vi körde paradrundan på ca en halv mil. Halkade efter lite här mens jag fumlade efter kameran, blev att gasa på sen.
Sjätte juni åt vi första egna nypotatisen.
Och strax före midsommar plockades de första egna jordgubbarna.
Fortsättning följer ...
3 kommentarer | Läst 780 ggr