Nu har det gått ganska precis en vecka sen man stod där i kapellet i Nikkaluokta och i det hela så kan man bara konstatera att det gick väldigt, väldigt bra. Visst det blev inte en kall och klar dag som vi hoppats på utan regn och flera plusgrader. Skotern som skulle köra upp folk till kapellet körde inte den väg jag trampat och anvisat med en ordentlig fastkörning i en brant som följd. Min polare Martin började brinna i kapellet och fick en rejäl brännblåsa på ryggen. Men vad spelar sådana petitesser för roll en sån dag, vi gifte oss och hade världens roligaste bröllopsfest med trevligast tänkbara sällskap.
Nåja vi tar det väl från början. Vigseln skulle starta 16:00 och jag och Mia fanns på plats i vår stuga ca 1 timme innan, ja vi hade inget sånt där traditionellt tjafs om att man inte får se bruden då det liksom inte funkade praktiskt. 13:30 hade vi fotografering i studio i Kiruna och sen var det bara att hoppa i bilen och dra iväg. Väl i Nikkaluokta var det som sagt lite drama då skotern kört fast och alla med dåliga knän mm satt och väntade. Rätt som det var dundrade farsan i i stugan för att få min skoternyckel då dom skulle ut på bärgningsuppdrag, jag bad dom lämna den fastkörda skotern till senare då dom flesta ändå redan tagit sig till kapellet på egen hand. Fick dock inget gehör och farsan drog iväg, jag fick dock höra många roliga historier om hur dom båda skotrarna mer eller mindre bars bort av en drös med kostymklädda män. Förutom det var det ett jäkla spring mellan stugorna för att fixa en massa saker som någon annan borde ha koll på. Under tiden träffade vi min lillkusin Ella som skulle fota under kvällen, hon pluggar media och är duktig på det där med foto. Hon som tagit alla bilder som finns med i dagens blogg så döm själva. Vi hade tid över och passade på att fota lite i duggregnet och blåsten.
Lite foto innan vigseln.
När allt lugnat ner sig lite och klockan var 15:55 var det dags att hoppa på skotern och åka upp till kapellet som låg ca 500 meter från stugbyn. Regnet spela inte längre någon roll utan nu var det fullt fokus på dagens huvuduppgift. Prästen mötte upp utanför och när dörrarna slogs upp var det lite nervöst för att inte tala om färden fram till altaret. Kapellet var fyllt till bristningsgränsen vilket förklarar tidigare nämnda brand incident. Väl framme vid altaret infann sig dock ett inre lugn och jag har aldrig känt mig mer säker på nått än när prästen till slut frågade det där han brukar fråga. Det var som att man var i en egen liten värld och när man sen vände sig om igen och såg alla som var där bara för vår skull så blev man alldeles varm i hjärtat. Sen var det dags för vår vän Anna att sjunga en låt som hon själv skrivit både text och musik till. Hennes kille Per kompade med gitarr och inte ett öga var tort. Måste lägga ut det på tuben för det var riktigt bra. En Kul grej om Anna och Per är att dom båda är svenska mästare förra året, hon i handboll och han i bänkpress.
Anna och Per spelar och sjunger för oss.
När ceremonin var klar stannade vi kvar i kapellet medan alla andra tågade ut, allt till tonerna av ”I gota feeling” med Black eyed peas. Lite mer fotografering och sen bar det av ner till festen, och vilken fest det blev.
Sista pussen innan festen börjar,nu kör vi älskling.
Maten som i huvudsak bestod utav älg från egen frys smakade utmärkt. Förutom det torkade älgköttet som bjöds till fördrinken hade vi Carpaccio på egenrökt älgsuovas med senapsdressing och pepparotscheescake till förrätt. Buffé med tjärknöl, marinerad kycklingfilé, potatiskaka, murkelsås, agredouxsås, grönsallad och morsans tunnbröd till huvudrätt. Sen lite kaffe och tårta på det så klart. Allt varvades med en hel drös smickrande tal av släkt och vänner och så en del överraskningar så klart. Lillkusinens acapella rapp om chefen och plantering var en totalt överaskning och rörde nästan till tårar, likaså Mias systerdotters skönsång och kusinen Ingelas tal om förebilder för hennes barn. Ja jag kan rabbla höjdpunkter och överraskningar från festen hur länge som helst men vi stannar där så att det inte blir för långdraget. Dock måste jag ju nämna en liten överraskning som vi hade till gästerna och det är väl den punkt som jag har haft mest ångest för inför hela bröllopsgrejen. Mia har ju en förkärlek till det här med dans och har sen länge deklarerat att hon vill ha en liten surpise bröllopsdans. Jag var länge tveksam till tilltaget men då jag vet hur viktigt det var för henne så gick jag till slut med på det men på egna premisser. Själva valsen var inga problem så då var första minuten avklarad, steg två bestämde jag skulle bli en bugg. Mia gav nämligen en buggkurs i julklapp åt mig för några år sedan, 6 veckor som förlängdes till tolv. Jag hade bara ångest dom elva första veckorna och lärde mig att bugga på cuppen. Låten jag valde för buggen var den numera välkända ”Gagnam style” med PSY. Och efter ca en minuts buggande så övergick vi till att köra hela Gangnam style koreografin. De hela gick som en dans så att säga och det blev ju rätt kul ändå, vad gör man inte för sin älskade. Var visst nån som filmade det helaoxå. [youtube-klipp]http://www.youtube.com/watch?v=umCXCQI2J-U&list=UUc505hVCGBGxnwhZWqU5NSg[/youtube-klipp]
Kvällen rullade på med mer överraskningar men det tar vi nån annan gång, klämmer in lite extra bilder på slutet också.
Kvällen slutade inte riktigt som vi tänkt men det blev bra ändå ;)
När bruden lämnar bordet är det fritt fram. Gäller bara att inte se för nöjd ut.
Blev en hel dans.
Välpackat i kapellet, vi räknade att det fanns plats för 80 st men vi fick in 90 st till slut.
Och till sist. Tack till alla som gjorde att vår bröllopsdag blev så bra som den blev. Och framförallt tack till min fru för att du är den du är, älskar dig Mia.
[sub]Den här bloggen handlar all sorts jävlighet, när saker inte riktigt går som det var tänkt, haverier stora som små och framför allt då i de diverse fordon och maskiner i skogen som tendera att ständigt gå sönder. Läs om hur problemen uppstår och om hur vi förebygger och löser dom. Går det åt helvete för nån annan så tar jag gärna upp det oxå eller så delar jag bara med mig av en historia från vardagen. Men när det är motvind i livets uppförsbacke kan det vara trevligt att dela med sig av eländet och framförallt att höra om andras, så läs och njut.[/sub]
Tackar tackar. Och pasvik, antar att du syftar på träbenen när du prata dans och skogskarl. Fingrarna är faktiskt helt rena,har kört ut ca 800 ton ur nuvarande avverkning utan att öppna verktygslådan. Och det är ju tom. milt och skönt väder.
Har du ben som meg er de ikke laget for dans, men synes du og din fru er et flott dansepar. Nygift,ingen havari, sol og mildt vær, ja livet smiler til deg håper det fortsetter slik Nu må jeg se hvordan hvordan 5 milen ender i vm, håper Olson vinner det er fortjent.(ikke fortell det til noen norsk)
Ett jättgrattis till er båda och allt gott för framtiden! Och tack för det fantastiska reportaget från bröllopet, känns som man faktiskt varit med lite grann. Underbart!
Den bilden med bruden som just skall köra iväg med brudgummen på skoter är väl den slutgiltiga bilden av ett riktigt äkta Norrbottensbröllop.
Tackar Herr Krånglig. Nu har det börjat rulla in lite seriöst bildunderlag. Lillkusinen Ella som fotade har levererat inte minder än 600 bilder från bröllopet! Mias systerdotter som oxå var framme med systemkameran har tagit närmare 100 bilder. Sen har ju folk skickat nån extra rolig bild som dom tagit och där väntar vi fortfarande på att bilderna ska komma från dom 5 st engångskameror som fanns utplacerade så att gästerna kunde dokumentera lite åt oss. Lite studiobilder på det oxå så man har lite att göra med att sortera det hela.
Förutom det var det ett jäkla spring mellan stugorna för att fixa en massa saker som någon annan borde ha koll på.
Nu må jeg se hvordan hvordan 5 milen ender i vm, håper Olson vinner det er fortjent.(ikke fortell det til noen norsk)
