ÅRET SOM GICK -DEL 2

Ja, sommaren och en bit in på hösten var mycket hektisk. Man oroade sig för hur bokförlagen skulle ta emot mitt bokmanus. Men jag behövde inte vara orolig för negativ kritik, fick endast standard svar, typ tack för inskickat material men vi har inte möjlighet att läsa ditt manus.De orkade inte läsa det jag skrivit. Det tog hårdare än någon annan kritik, nåväl, jag skulle nog visa bokförläggarna att de hade fel. Redan under sommaren började jag skriva på nästa bok.
Dagarna i traktorn var långa, heta och stressen stor när man tvingades ut för att ta bort något som fastnat i hacken, när man samtidigt hörde svärmar av getingar i närheten, oftast rejält upprörda o arga i diket. Man sprang för livet för att ta sig in, för ibland var det långt till något sjukhus. I slutet av sommaren bar jag alltid cortison tabletter med mig ifall någon geting skulle hinna ikapp mig. 20 tabletter i ett nafs skulle bli min livräddning. Nu behövde jag bara ta detta två gånger på akuten.Men faran är inte över, med så mycket gift i kroppen kan bara ett enda stick vara dödande för mig om jag inte hinner till sjukhus i tid. Andra gången jag blev stucken svall halsen igen och jag kunde knappt andas, flera mil hade jag till någon hjälp den gången. tur man som astmatiker är van att leva snålt med luft ibland innan paniken slår till.
Det blev mycket traktorkörning och vridande av huvud , vilket gav mig en hiskelig huvudvärk. Jag levde på huvudvärkstabletter och småvarm cola den sommaren, men inget hjälpte. I slutet av augusti åkte jag och sambon på några dagar välbehövlig ”semester”. Det var då jag tydligt märkte att huvudvärken ändå fortsatte trots att jag inte körde traktor. Det var dags att besöka finlands stora skogs o entreprenadmässa FINNMETKO. Där träffade vi både nya och gamla bekanta inom skogsbranschen. Sampo visade äntligen sin skotare och en skördare med lite nyheter.Det var kul att se. Däremot blev jag både förbannad och beklämd över utställarnas syn på kvinnor, trots att jag ivrigt kretsade kring grävmaskiner(maskinförare som jag är)klättrade in och ut och fick trängas med andra (män,gubbar, killar och små barn ) som fick gå före enligt de sura utställarna.Trots att jag stått i kö för att provsitta en röd skördare blev jag inte insläppt när det var min tur, däremot vinkades ett par grabbar fram som stod bakom mig. Kunde jag bara det där besynnerliga språket skulle jag ha sagt dom ett sanningens ord…kanske var det tur för dom. Skulle detta uppstå på Skogsnolia eller Elmia skulle jag inte acceptera det…..det vet även de ansvariga där som jag har kontakt med.
För mig har det inte blivit någon körning i skogen alls, nej nu ljuger jag. Jag köpte en skogsvagn till fyrhjulingen och körde lite i höstas ,men den satans huvudvärken blev bara värre. Till slut fick jag lov att gå till läkare. Efter röntgen fick jag veta att det fanns en” förändring” där som kunde vara orsaken till mina besvär, mer fick jag inte veta. Men jag blev allt sämre, med yrsel, försämrad syn, svårt att minnas och jag kräktes ofta. Man röntgade till slut igen och av annan läkare fick jag nu veta att den förändring jag hade var en hjärntumör, ja, kanske till o med flera. Åtminstone finns cystor i hypofysen o tallkottkörteln. Något jag nog har haft länge, men tumören i mitt huvud är den som börjat växa på nytt. Något ligger o trycker på synnerven eftersom synen nu blir allt värre, egentligen är det inget fel på ögonen, bara det att något hindrar signalerna att nå hjärnan så den ska förstå vad den sett…ungefär.
Klart man blev ledsen och chockad. Jag har fått dålig hjälp och sjukhuset jag tillhör saknar experter på området. Magnetröntgen fick jag göra i Gällivare,provtagningar har jag gjort i Kalix, läkare i Luleå har varit inblandade och nu väntar eventuellt nya prover , i Umeå. När man är norrlänning måste man vara ganska frisk för att orka vara sjuk.