Som en saga
av skogsrået ons 07 nov 2012, 17:13
Skrivit klart min skrivläxa. Varannan vecka går jag på en skrivarkurs. Mest för att träffa likasinnade. Den här veckans skulle vi skriva om en välkänd saga i modern tappning. Jag gjorde den lite skogsrelaterad. Kan ni gissa vilken saga som döljer sig bakom denna påhittade historia????
Sandra och Henrik hade varit gifta länge, barnlösheten tärde på förhållandet. Alla de kände väntade spänt på ett positivt besked men tiden gick utan att hon blev gravid. Sandra blev allt mer desperat och tog till alla medel hon kunde. Hon vände sig till och med till en spåkvinna som med hjälp av tarotkortens vägledning berättade om frestelser som skulle dyka upp , att hon också skulle föda ett efterlängtat barn i framtiden men att barnets liv skulle sväva i fara. Sandra berättade aldrig för sin man om mötet med spåkvinnan.
Några månader senare vid en klassträff där hon och hennes klasskamrater återsågs efter 15 år såg hon sin chans . Peter som alla tjejer hade avgudat stod där plötsligt som en gudomlig skänk från ovan. Lång, bredaxlad kortklippt mörkt hår och med s gyllenbruna ögon. Hans blick vandrade över hennes späda kropp medan de småpratade. Han log uppskattat och hennes kinder hettade när han tog hennes hand . Fnittrande sökte de efter en avskild vrå, där de sedan älskade hett och hämningslöst. Hon var rusig i huvudet av allt vin och lycklig över sina planer som gått i lås .
Peters fru Anna fanns också där på festen. Hon hade ofta sett hur hans otrogna karaktär blommade upp när han mötte andra kvinnor. Han kunde helt enkelt inte vara trogen. Anna som satt hopkrupen och väntade bakom en pelare med stora yviga växter runtomkring såg när de båda kom ut ur rummet. Rufsiga och varma. Hon kände hur hatet växte och besvikelsen över att än en gång vara sviken och åsidosatt. När folk började dra sig tillbaka hemåt sökte Anna upp Sandra. Anna var nästan ett huvud längre, hon tryckte våldsamt upp Sandra mot väggen . Annas ögon var svarta och hon spottade fram orden. - Jag vet nog vad du går för…du ska inte tro att du kan stjäla min man utan vidare. Jag ska se till att få min hämnd..vänta du bara. Du och din familj kommer aldrig att kunna känna er säker längre!
Nio månader senare, så födde Sandra en liten flicka. Hennes man var övertygad att ett under hade skett men Sandra visste bättre. Flickan skulle få namnet Rosa Viktoria. Man planerade ett stort dopkalas med många gäster. Sandra som aldrig kunnat släppa tanken på hotet ville därför bjuda in speciella vänner som hon kände sig trygg med. Ett par av hennes vänner arbetade inom sjukvården, en var polis, en annan var kroppsbyggare med ett respekt ingivande utseende. Tolv speciella gäster med olika egenskaper skulle ”skydda” henne och hennes familj vid kalaset. Hon kände på sig att något skulle hända den dagen. Hon hade inte fel.
Mitt i kalaset bankade det hårt på dörren och en förbannad, hatisk, hämndlysten och sviken Anna rusade in i huset. Gråtande och skrikande beskyllde hon Sandra för att ha gått emellan henne och Peter. Han som just fått veta att han blivit pappa var på väg att lämna henne. Anna pekade på Rosa medan hon skrek. Henrik stirrade storögt på den främmande kvinnan. Hade Sandra varit otrogen? Plötsligt ryckte hon tag i Rosa och försökte slita loss det lilla barnet ur Sandras famn. Anna var nära ett psykiskt sammanbrott och kunde inte längre hantera sina känslor. Hon som så många år själv velat ha barn, kunde inte acceptera att Peter nu gjort en annan kvinna gravid. Polisen stod intill och ingrep snabbt . Anna fördes bryskt ut ur huset. Henrik tittade på sin hustru där hon stod och grät chockad och avslöjad. Hans egen fru hade varit otrogen! Han hatade henne från den stunden. Anna låstes in i häktet och förmodligen skulle hon få stanna bakom lås och bom länge. Olaga hot, anstiftande till frihetsberövande. Sandra kunde andas ut. Hennes man förlät dock aldrig hennes snedsteg utan lämnade henne .
Åren gick och Sandra försökte på alla sätt att skydda sin dotter från allt ont ett barn kunde möta i världen, men hon insåg till slut att hon nästan kvävde sin dotter på det sättet. Hennes nya man Kalle såg Rosa som sitt eget barn. Han var Henriks totala motsats. En glad och jordnära skogsarbetare som Rosa avgudade. När hon fyllde 15 år fick hon efter mycket tjat en moped i födelsedagspresent. Det blev många turer för henne efter grusvägarna den sommaren. Magnus som gick på naturbruksgymnasiet och körde Kalles skördare extra på helger och lov sneglade förälskat på den vackra flickan som susade förbi på moped och som vinkade glatt varje gång. Han gjorde sig ofta ärenden till sin arbetsgivare. Kalle log igenkännande. Pojken var kär, det kunde en blind se!
Det hade blivit höst och luften var kall denna söndagseftermiddag. Rosa skrattade när hon slängde igen dörren bakom sig. Hon småsprang till mopeden, kvar i hallen låg hennes röda hjälm. Mammans förmaning om att köra försiktigt hörde hon inte. Hon styrde mot Kärrbäckvägen, där hennes pappa gallrade. Hon hoppades att Magnus skulle köra den här eftermiddagen. Kanske skulle hon våga stanna och prata, inte bara fånigt vinka som hon brukade. Det började skymma och Sandra som haft middagen klar ett bra tag började nu bli riktigt orolig. Hon hade funnit mopedhjälmen som var kvarglömd i hallen. Var höll hennes dotter hus? Det hade väl inte hänt något? Kalle kunde inte vänta längre utan gav sig iväg i mörkret för att söka henne . Extraljusen på hans stora pickup lyste upp de mörka grusvägarna. Han såg ganska snabbt mopedspår och följde spåren allt längre in i skogen. Vägen var smal och krokig. Spåren ledde in på en väg där han själv höll på att gallra med skördaren. Hade hon varit där för att spana så inga bränsletjuvar varit framme? Han slog Magnus mobilnummer.
Nickelback dunkade i högtalarna och Magnus nickade i takt. När Kalle ringde lämnade han snabbt skogsmaskinen. Han hade inte sett Rosa trots att han kört skördare i flera timmar bara en bit bort efter vägen. Jo , förresten, han hade sett ett svagt ljus ute på vägen skymta förbi mellan träden men det var ju flera timmar sedan. Magnus ökade farten och sprang genom mörkret. Magnus slog sig fram genom det höga slyet för att nå vägen .Grenar piskade hårt hans ansikte och han snavade gång på gång över stubbar och stockar som dolde sig i mörkret. Han ropade hennes namn men fick inget svar. Hans hjärta bultade hårt. Med ens tycktes skogen ha förändrats karaktär och verkade allt mer spöklik där han försökte ta sig fram.
Gruset knastrade under hans springande fötter. Hans ficklampa lyste svagt men det kompakta mörkret tycktes sluka den späda ljusstålen. Plötsligt, i en kurva, blänkte det till i dikeskanten när det svaga ljuset nådde dit. Där låg mopeden och en bit bort låg Rosa livlös. I samma stund kom Kalle fram med pickupen . Han tvärbromsade och ryckte ut en filt ur bilen och la den försiktigt om hennes späda livlösa kropp. Han ringde efter ambulans medan Magnus ömt strök hennes snövita kind. Han kunde inte känna någon värme alls. Hon var kall som is men det såg ut som hon sov där hon låg så fridfullt. Hon var medvetslös och helt ovetande om kaoset omkring henne. Kalle lutade sig framåt och lyssnade efter hennes hjärtslag. De slog svagt och ojämnt. De var övertygade att hon skulle hinna dö innan hjälpen kom. Magnus älskade Rosa och hade gjort det i hemlighet i flera år.
Han böjde sig ner och kysste hennes läppar till ett sista farväl. Långt borta hördes ambulanssirenerna, de kom snabbt närmare. Rosa slog upp sina ljusblåa ögon i samma stund som Magnus kysste henne. Hon la sina armar om hans hals och besvarade hans kyss. Ambulansen strålkastare tycktes fylla hela skogen med ljus. Det blåa ljuset kastade besynnerliga skuggor bland träden och hela skogen vaknade till liv tyckte Kalle som såg förundrat på ljusspelet.
Magnus och Rosa blev tillsammans efter den dagen och det är ingen överdrift att säga att de levde lyckliga i alla sina dagar. Deras kärlek var magisk och som tagen ur en saga!!!
Sandra och Henrik hade varit gifta länge, barnlösheten tärde på förhållandet. Alla de kände väntade spänt på ett positivt besked men tiden gick utan att hon blev gravid. Sandra blev allt mer desperat och tog till alla medel hon kunde. Hon vände sig till och med till en spåkvinna som med hjälp av tarotkortens vägledning berättade om frestelser som skulle dyka upp , att hon också skulle föda ett efterlängtat barn i framtiden men att barnets liv skulle sväva i fara. Sandra berättade aldrig för sin man om mötet med spåkvinnan.
Några månader senare vid en klassträff där hon och hennes klasskamrater återsågs efter 15 år såg hon sin chans . Peter som alla tjejer hade avgudat stod där plötsligt som en gudomlig skänk från ovan. Lång, bredaxlad kortklippt mörkt hår och med s gyllenbruna ögon. Hans blick vandrade över hennes späda kropp medan de småpratade. Han log uppskattat och hennes kinder hettade när han tog hennes hand . Fnittrande sökte de efter en avskild vrå, där de sedan älskade hett och hämningslöst. Hon var rusig i huvudet av allt vin och lycklig över sina planer som gått i lås .
Peters fru Anna fanns också där på festen. Hon hade ofta sett hur hans otrogna karaktär blommade upp när han mötte andra kvinnor. Han kunde helt enkelt inte vara trogen. Anna som satt hopkrupen och väntade bakom en pelare med stora yviga växter runtomkring såg när de båda kom ut ur rummet. Rufsiga och varma. Hon kände hur hatet växte och besvikelsen över att än en gång vara sviken och åsidosatt. När folk började dra sig tillbaka hemåt sökte Anna upp Sandra. Anna var nästan ett huvud längre, hon tryckte våldsamt upp Sandra mot väggen . Annas ögon var svarta och hon spottade fram orden. - Jag vet nog vad du går för…du ska inte tro att du kan stjäla min man utan vidare. Jag ska se till att få min hämnd..vänta du bara. Du och din familj kommer aldrig att kunna känna er säker längre!
Nio månader senare, så födde Sandra en liten flicka. Hennes man var övertygad att ett under hade skett men Sandra visste bättre. Flickan skulle få namnet Rosa Viktoria. Man planerade ett stort dopkalas med många gäster. Sandra som aldrig kunnat släppa tanken på hotet ville därför bjuda in speciella vänner som hon kände sig trygg med. Ett par av hennes vänner arbetade inom sjukvården, en var polis, en annan var kroppsbyggare med ett respekt ingivande utseende. Tolv speciella gäster med olika egenskaper skulle ”skydda” henne och hennes familj vid kalaset. Hon kände på sig att något skulle hända den dagen. Hon hade inte fel.
Mitt i kalaset bankade det hårt på dörren och en förbannad, hatisk, hämndlysten och sviken Anna rusade in i huset. Gråtande och skrikande beskyllde hon Sandra för att ha gått emellan henne och Peter. Han som just fått veta att han blivit pappa var på väg att lämna henne. Anna pekade på Rosa medan hon skrek. Henrik stirrade storögt på den främmande kvinnan. Hade Sandra varit otrogen? Plötsligt ryckte hon tag i Rosa och försökte slita loss det lilla barnet ur Sandras famn. Anna var nära ett psykiskt sammanbrott och kunde inte längre hantera sina känslor. Hon som så många år själv velat ha barn, kunde inte acceptera att Peter nu gjort en annan kvinna gravid. Polisen stod intill och ingrep snabbt . Anna fördes bryskt ut ur huset. Henrik tittade på sin hustru där hon stod och grät chockad och avslöjad. Hans egen fru hade varit otrogen! Han hatade henne från den stunden. Anna låstes in i häktet och förmodligen skulle hon få stanna bakom lås och bom länge. Olaga hot, anstiftande till frihetsberövande. Sandra kunde andas ut. Hennes man förlät dock aldrig hennes snedsteg utan lämnade henne .
Åren gick och Sandra försökte på alla sätt att skydda sin dotter från allt ont ett barn kunde möta i världen, men hon insåg till slut att hon nästan kvävde sin dotter på det sättet. Hennes nya man Kalle såg Rosa som sitt eget barn. Han var Henriks totala motsats. En glad och jordnära skogsarbetare som Rosa avgudade. När hon fyllde 15 år fick hon efter mycket tjat en moped i födelsedagspresent. Det blev många turer för henne efter grusvägarna den sommaren. Magnus som gick på naturbruksgymnasiet och körde Kalles skördare extra på helger och lov sneglade förälskat på den vackra flickan som susade förbi på moped och som vinkade glatt varje gång. Han gjorde sig ofta ärenden till sin arbetsgivare. Kalle log igenkännande. Pojken var kär, det kunde en blind se!
Det hade blivit höst och luften var kall denna söndagseftermiddag. Rosa skrattade när hon slängde igen dörren bakom sig. Hon småsprang till mopeden, kvar i hallen låg hennes röda hjälm. Mammans förmaning om att köra försiktigt hörde hon inte. Hon styrde mot Kärrbäckvägen, där hennes pappa gallrade. Hon hoppades att Magnus skulle köra den här eftermiddagen. Kanske skulle hon våga stanna och prata, inte bara fånigt vinka som hon brukade. Det började skymma och Sandra som haft middagen klar ett bra tag började nu bli riktigt orolig. Hon hade funnit mopedhjälmen som var kvarglömd i hallen. Var höll hennes dotter hus? Det hade väl inte hänt något? Kalle kunde inte vänta längre utan gav sig iväg i mörkret för att söka henne . Extraljusen på hans stora pickup lyste upp de mörka grusvägarna. Han såg ganska snabbt mopedspår och följde spåren allt längre in i skogen. Vägen var smal och krokig. Spåren ledde in på en väg där han själv höll på att gallra med skördaren. Hade hon varit där för att spana så inga bränsletjuvar varit framme? Han slog Magnus mobilnummer.
Nickelback dunkade i högtalarna och Magnus nickade i takt. När Kalle ringde lämnade han snabbt skogsmaskinen. Han hade inte sett Rosa trots att han kört skördare i flera timmar bara en bit bort efter vägen. Jo , förresten, han hade sett ett svagt ljus ute på vägen skymta förbi mellan träden men det var ju flera timmar sedan. Magnus ökade farten och sprang genom mörkret. Magnus slog sig fram genom det höga slyet för att nå vägen .Grenar piskade hårt hans ansikte och han snavade gång på gång över stubbar och stockar som dolde sig i mörkret. Han ropade hennes namn men fick inget svar. Hans hjärta bultade hårt. Med ens tycktes skogen ha förändrats karaktär och verkade allt mer spöklik där han försökte ta sig fram.
Gruset knastrade under hans springande fötter. Hans ficklampa lyste svagt men det kompakta mörkret tycktes sluka den späda ljusstålen. Plötsligt, i en kurva, blänkte det till i dikeskanten när det svaga ljuset nådde dit. Där låg mopeden och en bit bort låg Rosa livlös. I samma stund kom Kalle fram med pickupen . Han tvärbromsade och ryckte ut en filt ur bilen och la den försiktigt om hennes späda livlösa kropp. Han ringde efter ambulans medan Magnus ömt strök hennes snövita kind. Han kunde inte känna någon värme alls. Hon var kall som is men det såg ut som hon sov där hon låg så fridfullt. Hon var medvetslös och helt ovetande om kaoset omkring henne. Kalle lutade sig framåt och lyssnade efter hennes hjärtslag. De slog svagt och ojämnt. De var övertygade att hon skulle hinna dö innan hjälpen kom. Magnus älskade Rosa och hade gjort det i hemlighet i flera år.
Han böjde sig ner och kysste hennes läppar till ett sista farväl. Långt borta hördes ambulanssirenerna, de kom snabbt närmare. Rosa slog upp sina ljusblåa ögon i samma stund som Magnus kysste henne. Hon la sina armar om hans hals och besvarade hans kyss. Ambulansen strålkastare tycktes fylla hela skogen med ljus. Det blåa ljuset kastade besynnerliga skuggor bland träden och hela skogen vaknade till liv tyckte Kalle som såg förundrat på ljusspelet.
Magnus och Rosa blev tillsammans efter den dagen och det är ingen överdrift att säga att de levde lyckliga i alla sina dagar. Deras kärlek var magisk och som tagen ur en saga!!!
7 kommentarer | Läst 29662 ggr
!
