Helgen gick fort, känns som det bara var ett par timmar sen jag skrev om "Veckan som gick". Lite skidåkning, promenader, matlagning, forumläsning och annan läsning blev det bl a.
Och så har jag gjort lite ytterst välbehövlig uppröjning i verkstaden. Jag har en lite olycklig tendens att plocka ner verktyg och fram material och lägga det på bänkarna och sen får det ligga. Förvisso har jag haft en del allvarliga samtal med mig själv om nyttan av att hänga upp verktyg när dom använts, men uppenbarligen lyssnar jag inte. Nåväl, det hade nu nått den punkt där man bara anar att bänken befinner sig under det jämntjocka lagret av grejor.
Det hela blev då inte bättre av att jag ägnat en del tid i veckan åt att skrota ner den gamla kompressorn, blev en hel del järn, kopplingar, skruv och diverse obestämbara metalldelar som resultat. Så jag startade ett städryck igår, rensade av stora arbetsbänken och dammsög den. Fortsatte idag med hyvelbänken som huvudsakligen tjänstgjort som upplag senaste tiden. Eftersom den fått sig ett överdrag av grått damm och andra föroreningar så avslutade jag med att köra över den ett varv med bandslipen, vilket gjorde god nytta.
Nystädad och nyslipad hyvelbänk
Arbetsbänk som nu bara innehåller det som skall stå där
Apropå grått damm, det finns en maskin som jag inte kan vara utan och som jag samtidigt hatar - vinkelslipen. Det är en otroligt användbar och arbetsbesparande grunka. Det är också en fruktansvärd apparat till att grisa ner hela verkstaden med sliprester. Dessutom gör den fulingen ofta sitt bästa för att sätta eld på mig själv och annat brännbart. Som lök på laxen så låter den för jäkligt också.
Nånstans har jag läst att den främsta orsaken till verkstadsbränder inte är svetsloppor utan sprut från vinkelslipar. Kan ingen uppfinna en billig, tyst, damm- och gnistfri maskin för att göra samma jobb. I så fall: Skriv upp mig på orderlistan genast.
I samband med avplockningen så blev det lite vertygsvård också renblåsning och avtorkning av olja och smuts, uppsortering och lite småfixar. Har bl a bytt sladd på Dremeln. Visst är det uselt att en maskin av i övrigt bra kvalitet levereras med en sladd som t o m en åttitals Black & Decker hade skämts för, 1,5 m lång, styv som en pinne i +15 grader. Nu har jag satt dit en trevlig, smidig gummikabel, 3 m lång så man räcker runt en bit. Hade en som jag klippte av en sån där lysrörshandlampa som gav upp nån gång förra året.
Nu skulle bara resten av garaget städas också, alltså allt som ni inte ser i bild ovan. Skulle behöva röja ut en massa bråte ur skåp och lådor, upptäckte häromdan att jag har en avsevärd hög med delar till SAAB 900 som jag sålde 1998, bara för att ta ett exempel på vad jag kanske inte behöver vara såå rädd för att göra av med. Undrar för övrigt varför det står en gammal symaskin på en skåphylla. Då har jag inte talat om alla färburkar från sen bronsålder med sparade slattar som troligen är lite svårstrukna nuförtiden. Och förstås en lysrörshandlampa som sladden är bortklippt från.
Nå, jag tittar åt andra hållet för tillfället och skyller på att det är ändå så besvärligt att göra det nu på vintern när bilen står inne, mycket bättre att vänta till våren när man har bättre plats att vara på.
Nu stundar arbetsveckan, har inget emot mitt arbete alls, problemet är bara att det tar så mycket tid från viktiga saker.
Den här bloggen har handlat rätt mycket om renovering av småmaskiner. Har hittills skrivit om en Gilson snöslunga från 1977 och en dito från 1971. En från 1981 har nu ersatt 77:an som bruksmaskin. Renoveringen av en gammal tvåhjulstraktor av något oklart urprung blev klar våren 2010. 2CVtrac, min lilla traktor med Citroënmotor blev någorlunda klar våren 2012.
Projekt Emilia, en Citroën 2CV från 1955, som jag skrivit mycket har jag nu lämnat över i andra händer.
Så blir det nog fortfarande mest om det jag håller på med i vårt nya hem i Skåne.
Lite motorsågar, vedhantering och sådant blir det ibland och sen så pladdrar jag på lite mera allmänt ibland när lusten faller på. Inte mycket till skogs-blogg alltså, men det är frivilligt att läsa som tur är
hehe, instämmer helt ang. vinkelslipen!! De e dessutom farliga oxo, farsan hade en som attackerade hans underarm en gång, tror han lade ifrån den uppåner, med lite snurr kvar, å så vände den sej, tog i bänken å rispade armen. Det gick ju rätt bra ändå den gången, å efter det e ju rätt noggran med hur jag kastar slipen ifrån mej..
Jodå, har slipat mig ett par gånger, väldigt nätt, syntes först bara en liten röd rand. Det känns inte så mycket först, men efter en stund så börjar svida nåt rent förb-t och så blir det ett vätskande litet trevligt sår ungefär som ett brännsår, vilket det nog är faktiskt.
Är också rätt noga med hur jag lägger den, har varit ute för att den tagit i nåt smått som legat på bänken och tusan vad det small i väggen.
Jag "arbetade" en gång i tiden åt en gubbe med lite egna ideér, bl.a ingick att bruka en vanlig Bosch tvåhands vinkelslip. Första gången jag skulle använda den så höll jag på att köra mig fördärvad Vinkelslipen gick åt fel håll, så när man började skära och spjärnade emot åt ena hållet så höll man på att stå på näsan eftersom den drog åt fel håll. Jag frågade gubben om detta, svaret blev:
-Alla vinkelslipar går ju åt fel håll, spånsprutet hamnar ju där elmotorn suger in luft, åsså går motorn sönder i förtid. Jag låter alltid en elektriker vända rotation på mina vinkelslipar.
Helt fel hade han nog inte, men vinkelslipen blev i.a.f väldigt skum att köra.
Totte har gjort det igen - förklarat mysterier, som jag inte lyckats knäcka! Denna gång gäller det hyvelbänken. Hustrun har länge tjatat att jag ska städa på hyvelbänken, så man kan se hur en sådan ser ut. Nu vet jag ju, så det behövs inte längre.
(Tänker f.ö. inte visa henne bilderna av städningen, kommer bara att tala om att jag vet hur en hyvelbänk ser ut).
totte skrev: Trisic: Och vad kommer du att säga när hon frågar hur du vet det?
: Farfars far var snickare, så kunskapen är nedärvd, den finns i generna.
- Vet av erfarenhet att det bästa svaret, då hon har snärjt mej, måste bygga på absolut omöjlig logik. Då har hon svårare att bemöta och jag kan krångla mej ur greppet....
den. Fortsatte idag med hyvelbänken som huvudsakligen tjänstgjort som upplag senaste tiden. Eftersom den fått sig ett överdrag av grått damm och andra föroreningar så avslutade jag med att köra över den ett varv med bandslipen, vilket gjorde god nytta.
