Avverkning (slutavverkning)

[nässjömåla]

mån 13 apr 2009, 07:48#55983 Jag har under ett antal år märkt hur det har blivit ok att göra "mindre bra jobb" med skördaren i slutavverkning. (Jag kör själv en sådan) Med detta menar jag inte i första hand dålig virkestillredning utan att man har börjat tulla på hur man rent allmänt far fram i skogen. För våran del började det hela med stormen Gudrun samt fortsatte med Per.
Det blev helt plötsligt ok att inte ta samma hänsyn som tidigare pga att det var bråttom med att få ut virket. Helt plötsligt var det inte tid till någonting.
Man kunde köra över grannmark utan lov, man la virkesupplag där det var enklast oavsett om det inte var ens egen mark eller på åkern som var ut arrenderad.
Körskador skall vi inte bara tala om. Orden var "ÅK, virket skall ut!" Skador på stående skog blev också ok, man behövde inte vara så försiktig, man kunde stämpla på grannens träd med en rotända utan att det sas något.

Det har nu lugnat ned sig på virkesmarknaden och blivit tid för eftertanke.
Detta innebär att vi nu har inlett ett stort arbete med att höja den allmänna kvaliten på arbetet till den nivå som var innan stormarna. Detta på order av bolaget vi kör åt.
Detta innefattar inte bara slutavverkningarna utan även alla gallrings grupper som kör här.
Man har sagt att nu har vi tid till att höja nivån och sedan ligga kvar där när vi skall gasa på inför höst säsongen.

Jag tycker att det är oerhört trevligt att det åter går mot att vi skall serva markägarna med ett gott arbete istället för att till varje pris riva ned/ut skogen snabbast möjligt.
Jag har läst några andra som har haft tankar åt att det var "bättre förr" och jag håller med i vissa avseenden. Per-Erik brukar skriva att det var bättre på 80-talet , jag var inte aktiv då men vet att det var betydligt bättre på 90-talet då jag började köra maskin.

Är det någon annan som märkt av att det sker en uppryckning av kvaliten på det utförda arbetet?

(Om det här inlägget hamnade fel kan väl moderatorn flytta det)

• Läs mer om Avverkning (slutavverkning)
• Kolla in hela forumet
• Se vad som skrivs just nu

[Skogshuggarn]

mån 13 apr 2009, 14:17#56013 Inlagan passar bra här, Nässjömåla.

Skogshuggarn

Det är så roligt att leva, för då får en si hur det går.

[per-erik]

ons 15 apr 2009, 00:02#56192 Hej Nässjömåla
När det gäller mitt påstående om ”att det var bättre förr” vill jag korrigera detta något. Faktum är att jag tidigare har funderat, och tvivlat en del kring denna klyscha. Jag brukar numer hävda att "förr var i alla fall kvinnorna yngre!" (Men även detta var nog på gott och ont, är jag rädd för). Och själv är man väl snart i vilket fall lika rynkig som Stig i ICA-reklamen!

Vill kortfattat, utan att denna gång sväva iväg alltför mycket, peka på några saker: Det är lätt att släppa ned kvaliteten. Säg exempelvis endast en gång till en elev på ett nbg att ”det inte är så noga” med ditten eller datten: Detta lagrar han/hon i minnet. Och det är ju ej heller särskilt mycket att lära, förstå och lagra, och detta är ju självfallet en del av poängen. Men försök lära ut bra utfört arbete: Det kräver sin man (eller kvinna). Och när man väl släppt kraven, då tror jag att det är förbannat svårt att höja igen! Och det gäller lika i en organisation, företag, elever. o.s.v.

Kvalitet kostar alltid pengar, lite eller mycket. Och det kostar både i köporganisationen och i avverkningsorganisationen. Sämre kvalitet är ett sätt att tjäna mera pengar. Eller möjligen ett sätt att överhuvudtaget överleva ekonomiskt. Och hur många fall/situationer/premieringssätt känner ni till, där bra utfört arbete resulterar i ökade intäkter, för den som utför arbetet? Vem här kan berätta om att han fått ens ett erkännande för kvalitet på arbetet?

Kvalitet är svårt att mäta i reda pengar, i skogsbruket.

En av mina käpphästar är att det i (samtliga) andra branscher finns beskrivningar för hur arbetet ska utföras vilket ”säkrar” kvaliteten på arbetet. Något som gjort mig förundrad sedan länge: Det har inte funnits något sådan i skogsbruket. Undantaget från detta är material och riktlinjer runt gallringar, bl.a. gallringsmallar.

Blev varse idag att Skogsstyrelsen kör kurser i upphandlarkompetens för markägare. På bred front, verkar det. Intressant…

Tycker
/Per-Erik

[ume]

ons 15 apr 2009, 20:15#56254

Kvalitet kostar alltid pengar, lite eller mycket. Och det kostar både i köporganisationen och i avverkningsorganisationen. Sämre kvalitet är ett sätt att tjäna mera pengar. Eller möjligen ett sätt att överhuvudtaget överleva ekonomiskt. Och hur många fall/situationer/premieringssätt känner ni till, där bra utfört arbete resulterar i ökade intäkter, för den som utför arbetet? Vem här kan berätta om att han fått ens ett erkännande för kvalitet på arbetet?

Är det verkligen så i alla lägen? Jag å skotar killen som kör efter mig har nog kommit fram till att med bra kvalite på jobben så produceras det mer lättare och utan bekymmer.. exempelvis bra upplagt virke tar inte längre tid för skördaren men skotarn tjänar mycket. Bra dragen basväg kostar planerarn lite tid men skotarn tjänar massor.

[nässjömåla]

tor 16 apr 2009, 22:50#56354 Jodå, kvalite kostar nästan alltid något. Åtminstone initialt. Men sett på lite sikt så hoppas jag verkligen att det skall vara en självklarhet med bra utförda arbeten. Det är helt klart så att någon måste betala för det arbete vi gör. I vårt fall är det markägaren som till slut står med notan i hand, och skall han vara villig att betala överhuvudtaget kommer det nog att krävas ett visst mått av kvalite.
Det snabbaste sättet att tjäna mer pengar (läs minska avverkningskostnaden) är antagligen att köra in och hiva ikull snabbt och ostukturerat. Sedan köpa största skotaren och åka ut virket oavsett markförhållande och årstid.

Att rätta till sådant kostar också en hel del slantar. Om man istället kan få ner skogen med en bra tillredning, på ett sätt som uppfyller kraven som ställs på oss samt med minimala skador/fel. Då har vi kommit någon vart.

Trixet blir då att hitta nivån där man lägger tillräckligt med arbete på alla moment men inte så mycket att man överskrider summan av den billigare avverkningen+tillrättning av felen.
Penga spelet får som sämst gå brake even, men helst skall det vara billigare att göra rätt från början.

Ett exempel:
Jag kör nu en massa ängs restaureringar nära inpå hus som är bebodda. Längs alla betesmarker går det gammal taggtråd som skall rivas, men den gamla tråden är lagad med många nya tryckta stolpar som skall sparas.
Enklast hade varit att gå in och lägga ned skogen dra den till sig och vara glad.
Resultat: taggtråd överallt samt trasiga stolpar.
Istället lägger jag ett slag längs taggtråden fäller på båda sidor om den och LYFTER ut träden till den sida jag står på och upparbetar dem där.
Resultat: två knäckta stolpar hittills och all taggtråd kvar på stolparna.

En enkel sak som inte kostar särskilt mycket jämfört med att vira upp taggtråd på matarhjulen med allt vad det innebär.

Har dessutom fått uppskattning för detta av både uppdragsgivaren samt bybor.

Detta är bara en sak som jag tycker är självklar, är jag ensam om det?

[ume]

fre 17 apr 2009, 18:35#56400

Det snabbaste sättet att tjäna mer pengar (läs minska avverkningskostnaden) är antagligen att köra in och hiva ikull snabbt och ostukturerat. Sedan köpa största skotaren och åka ut virket oavsett markförhållande och årstid.

Det var just detta jag mena att avverka enligt ovan är absolut inte billigast dom enda som kan tjäna på detta är mycket oskickliga förare och möjligen nybörjare.

I vårat lag arbetar vi efter mottot att alltid arbeta som att vi var på vår egen fastighet vilket verkar vara uppskattat både av markägare och köporganisationen vi kör åt. Dock krävs att man själv är en noggrann person med arbetsstolthet

Förövrigt låter det som att "nässjömåla" gärna får avvverka i min skog

[Mangan]

fre 17 apr 2009, 18:42#56401 Brukar ni ofta fråga markägaren hur han/hon vill ha det?

Självvald väg i egen skog

[ume]

fre 17 apr 2009, 18:46#56402 Vi ringer alltid markägaren före avverkningsstart för att kolla vad dom har för önskemål. Är avverkningen runt gårdar är det bra om dom kan komma ut eller märka upp träd som dom vill spara

[nässjömåla]

fre 17 apr 2009, 22:21#56418 Precis som Ume skriver så ringer jag markägaren innan jag kommer dit. Man kan bara tänka hur man själv skulle uppleva det om man kommer ut i sin skog och helt plötsligt har det avverkats utan att jag har fått reda på det.

Ja ja, jag vet givetvis att där skall avverkas men jag vill veta vem som kör samt när och jag kanske vill spara något som Ume skrev.

Den enda gång jag inte tar kontakt med markägaren är om han/hon är bosatt utomlands och har lämnat över förvaltningen till skogsbolaget som jag kör åt. Jag har upplevt att det i sådana fall kan vara förvirrande för ägaren att jag som entr. ringer och ställer frågor.

[Skogshuggarn]

lör 18 apr 2009, 01:17#56440

I vårat lag arbetar vi efter mottot att alltid arbeta som att vi var på vår egen fastighet vilket verkar vara uppskattat både av markägare och köporganisationen vi kör åt. Dock krävs att man själv är en noggrann person med arbetsstolthet:

Precis som Ume skriver så ringer jag markägaren innan jag kommer dit. Man kan bara tänka hur man själv skulle uppleva det om man kommer ut i sin skog och helt plötsligt har det avverkats utan att jag har fått reda på det.

Hedervärt!

Har påpekat vikten av att markägaren åtminstonde bereds möjlighet att samspråka med avverkningslaget innan man kör igång och avverkar, men har fått både "ris och ros" för detta.

En punkt till som måste bli bättre är att även markägare som upplåter väg/mark alt upplagsplats åt tex skiftesgranne blir kontaktad före man sätter igång och kör hej vilt över ägorna.
Det är inte så kul att komma ut i busken och upptäcka att "någon" har drivit skog åt grannen med tungskotare 150 m i en knähög skogsplantering utan att ens orka lyfta på telefonluren, enbart för att tjäna lite på skotningsavståndet.
Speciellt när man har fått svettas med att bära ut plant långa sträckor och planterat under största omsorg,,,,, 👎

Skogshuggarn

Det är så roligt att leva, för då får en si hur det går.

[per-erik]

lör 18 apr 2009, 01:40#56443 Till Ume säger jag: Tycker numer att det känns bra att Dalarna gränsar mot ert fina landskap. Och du är väl medveten om att det är era allra finaste hälsinge-polskor som lagt grunden för Knoplers allra bästa låtar. Men detta hävdar jag utan att vara riktigt säker. Än. Faktiskt.

Skämt åsido: Till er samtliga som skrivit här tycker jag, Kloka ord. Från äkta yrkesmän! Det finns så mycket att tillägga runt detta så det skulle räcka till att skriva en hel bok. Men det har jag ju redan gjort. Så jag håller bara med utan att kommentera. Vill istället, eftersom hjärnan har kopplat in sig på avdelningen filosofiska tankar, redogöra för ett enkelt, och för många kanske självklart, dock lite filosofiskt, faktum.

Jag tror att det i varje yrkesvan människa, i produktion i skogsbruket, finns en mer eller mindre inbyggd ”kvalitets” nivå. Med detta menar jag att alla lägger in en viss, stor eller liten mängd, ”kvalitet” i sitt arbete. Eller man skulle säga att man använder en viss mängd av sin energi till att skapa ”kvalitet”.

Det jag vill peka på är att man ”lyfter kvalitén” utifrån givna förutsättningar. Med detta menar jag att om jag hugger en gallring som är bra förröjd så kommer jag att göra en riktigt fin gallring, med perfekt uttag, nästan noll i skadeprocent, bra planerade vägar och riktigt fin högläggning. Om jag istället hugger en dåligt röjd gallring kommer jag att ha samma mängd energi till att ”skapa kvalitet”. Men eftersom FÖRUTSÄTTNINGARNA är sämre, orkar jag, och jag har ej heller tid, till att ”lyfta” resultatet upp till samma nivå som i det föregående exemplet. Eller om vi vänder på steken: Om du Ume hugger upp en basväg som är dåligt planerad kommer du att försöka förbättra sträckningen på den, så gott du kan, utifrån givna förutsättningar. Men den kommer ändå inte att bli den bästa. Om du istället hugger upp en basväg som är bra planerad, kommer du ändå att använda en god del energi på att försöka att göra den ÄNNU bättre, och resultatet blir då helt topp!

”Att göra rätt ifrån början” och att göra rätt i samtliga led: Det är framgångsmedicin för hela kedjan.

Ovanstående påstående spricker när personer ”lägger av”. Man orkar helt enkelt inte. Med följd att man drar träden genom taggtråden, som hamnar i groten: Tråden rullar upp sig kring stålen hos flistuggen, med ekonomiskt fiasko för det förtaget, som följd. Värmeverket får till sist en sämre produkt, och driftstörningar.

Och på tal om grot så fick jag helt nyligen besked av en ”flisentreprenör” att ungefär 10 % av groten är förorenad av mineraljord och sten. Så han hade slutat att tjäna pengar. Trots att han säker arbetar sina 12 timmar om dagen. (En flistugg är ju som bekant inte konstruerad för att tröska igenom mineraljord och sten, eller metallskrot). Hur är detta möjligt? I Sverige. När vi har hållit på med detta så länge? Här kan man snacka om behovet att ”göra rätt i samtliga led. Finns någon på forumet som har några erfarenheter kring detta?

Undrar med hjärnkapacitet som för närvarande helt befriats från kvalitet
/Per-Erik

[nässjömåla]

lör 11 jul 2009, 08:25#62703 Det finns mycket intressanta funderingar som kommer upp när man sitter och kör i skogen......... Det här med mängden energi till att skapa kvalite är något som "planerarna"(ingen nämnd ingen glömd) borde ta i beaktande. Är förutsättningarna dåliga redan vid uppstarten kan jag inte förbättra dem hur gärna jag än skulle vilja det. Man kommer ibland till avverkningar där man redan från början vet att det kommer bli problem i alla led efter att jobbet är avklarat. Man gör det bästa av situationen men det räcker ibland inte när arbetet har havererat redan vid kontrakts skrivningen.

Nog om detta.

Mineraljord i flisen! Det är mumma det!
Om man skall försöka vara allvarlig så är det konstigt att nu när vi har ett oerhört sug efter energin har man helt plötsligt börjat tulla på kravet om risgrip i grot hanteringen. Detta var en självklarhet tidigare men inte nu längre. Jag har flis anpassat ca 75 ha ängsmark i år och det blir ansenliga mängder ris av detta. Inte en enda gång har man använt risgrip vid uttaget av groten till välta. Detta kombinerat med att marken i det närmaste skall dammsugas på avverknings rester gör att det blir en del mineraljord i vältorna.

När det gäller slutavverkning finns det en klar instruktion om att man inte skall ta ut mer än 70% av riset och detta med risgrip. När man kör ängsmark/lövhuggningar finns det ingen instruktion utan man får köra efter hur inspektorn har avtalat med markägaren, utan risgrip.
Det senaste vi stötte på var en huggning där det var 17 ha betesmark med taggtråd över allt. Det fanns inte en möjlighet att klara riset från tråden. Detta påtalades men svaret blev: "Vi har inte fått några klagomål om taggtråd så den verkar slinka igenom tuggen"?!

Kan någon med erfarenhet av flisning förklara om det är ok med taggtråd i flisen eller inte?

[masterchief]

lör 11 jul 2009, 09:24#62707 Det kan nog inte vara en hit att tugga taggtråd med huggstålen, lika lite som att såga i den med kedjan, eller få den 15 varv kring matarhjulen
Min erfarenhet angående virkesgrip och beteshuggningar är att det fungerar om det är grova träddelar, dvs stora skator man lämnar. Annars är det stor risk man får med sig grässvål mm.
Sedan är det ett mickel vid framförallt avlastning och träddelar/ris tycker jag med virkesgrip, flyter bättre med risgrip.

[Skogstomte]

lör 11 jul 2009, 22:28#62744 Jo, jag har som markägare märkt samma sak, det har blivit ok att gena över grannens skifte utan lov när det gäller vindfällen och baggaträd. Dock har det bara skett på bärig mark hos oss, så det är väl ok.

Det är inte ofta vi har entreprenörer inne, men när det händer så är det "Nässjömåla" och jämlika proffs som är hjärtligt välkomna. "Slarvputtar" göre sig icke besvär. Trots att vi är medlemmar i Södra så väljer vi att ta kontakt direkt med de entreprenörer vi vill ha i vår skog, går igenom skiftet med dem innan och snitslar osv. Sen får de köra per timme. Tycker att direktkontakten är värd några kronor/fub, det är lätt att essensen i det man önskar faller bort när det ska gå vägen inspektor - planerare - avverkningsledare - förare och i slutändan är det billigare och roligare för alla att få jobbet gjort som man vill - och NÄR man vill med en gång.

Eftersom vi inte gillar körskador så blir instruktionen att lämna de områden där det börjar bli spårbildning - körskador är DYRT hävdar vi även om det är svårt att direkt mäta i ekonomiska termer.

Jag tycker det är angeläget att det jobbas med att höja nivån igen, det kommer alla att tjäna på i slutänden. Tack "Nässjömåla" och alla andra som vill göra ett förstklassigt jobb

Assumption is the mother of all fuck ups...

[per-erik]

tis 14 jul 2009, 00:15#62936 Hej Nässjömåla!
Jag arbetade med linjeröjning några månader runt Kungsbacka i början på 80-talet. Tror att kviststängerna var 8 meter, men vi gick ändå på stengärsgårdarna för att nå lite längre upp i höjden. Minns att jag förundrades över all taggtråd ute i markerna. Huggarbyxorna blev ordentligt sönderrivna.

Man får väl trösta sig att när Masterchief har lindat upp 15 meter tråd, det klarar han ju faktiskt på 3 sekunder, med full matningshastighet, har han kanske räddat ett och annat rådjur från att fastna, och från att möta svältdöden. En god människa och en sann djurvän således, den gode Masterchief!

Misstänker att taggtråd kanske inte är den stora ekonomisk katastrofen i en flishugg. Har inte hunnit kolla saken. Men stål har knappast något i ett bränsle att göra.

När det gäller jord och sten satt jag och lyssnade på en föreläsning kring grot, där det framkom att mineraljord och sten kommer att ingå i askan efter förbränningen, och i den kostnad som deponi av aska betingar. Egentligen inga stora pengar alltså. Jag tror dock att verklighetn är lite annorlunda, visserligen beroende på system i pannor. Klarspråk i ämnet hittade jag, och saxade jag ur ett mail, som jag fick för någon månad sedan, från en chef på ett energibolag. Kring föroreningar av mineraljord skriver han:

”Sand och jord innebär risk för sintring i pannan varvid via i CFB pannorna (cirkulerande bädd av sand) tvingas omsätta sanden med ny och uttag av sand med en ny bädd i veckan, vilket kostar pengar. Man kan likna bädden i pannan med kattsand där sand och jord förorenar den likt katten. I värsta fall tvingas man att stoppa driften i 3 - 4 dagar för helt byte av sand i pannan pga. sand, sten och jord från Groten, varvid sådant stopp kostar 1 - 2 miljoner kronor per dag dvs. 3 - 8 miljoner för ett sådant stopp.”

Bra karl tror jag nog. Och jag är rädd för att siffrorna stämmer. Så visst har det betydelse att göra skapligt bra jobb!

Skogstomte resonerar också klokt –och körskador ÄR dyrt, men svårt att värdera i reda pengar. Som så mycket annat i skogsbruket. Fick som sagt för en tid sen smäll på fingrarna av en arbetsledare, vid en diskussion kring kapsprickor, som också är svåra att bedöma/mäta. Han visste att förtälja att det som inte går att mäts, det ska man skita i.

Men en som för närvarande skiter i vad den mannen tycker, det är
/Per-Erik