lör 18 nov 2017, 23:16#481433
Vårt lilla skogsskifte är mycket ojämnt i ålder med de äldsta bestånden kring 100 år och de yngsta i 10årsåldern. Ingenting planterat bara självsått där tidigare ägare har huggit virke för husbehov eller bärgat hö. Ingen riktig skötsel på 50 år minst. Mest gran med inblandad tall och björk och asp. Ungefär 2/3 av storgranarna och alla tallar har fortfarande spetsig topp och pågående längdtillväxt.
Vår egen hemgjorda skogsbruksplan är att som första nödhjälp hugga bort dels ruttna granar innan rötan sprider sig och dels björkar och aspar som piskar sönder topparna på växande granar.
I nästa skede är planen att ta ut ved för husbehov i den takt som den behövs och virke för planerade byggprojekt i den takt det behövs. Granar som har slutar växa är först i tur när det behövs virke.
Tanken är att skiftet aldrig skall bli slutavverkat utan stå som ett kontinuerligt växande ved- och virkeslager för husbehov. Nettovinsten av gratis ved och virkesråvara varje år blir större än nettovinsten av en såhär liten slutavverkning minus pengarna som man sedan skulle tvingas sätta på att köpa virke och ved varje år tills ny skog har vuxit upp.
Nu har jag äntligen efter många års sjukdom kunnat börjat pyssla litet med yxa och bågasåg någon timme om dagen som en del av ryggträningen. Det blir löjligt litet uträttat men ryggen blir friskare av det och litet ved blir det som biprodukt.
Eftersom ryggen ännu inte klarar att arbeta med motorsåg börjar jag med höga slanka björkar som piskar topparna på halvvuxna granar. De går att hugga för hand.
Då kommer frågorna:
Hur stora skador på toppen kan en gran tåla?
När dör toppskottet och en kvist blir ny topp?
När är en topp så förstörd att stammen ruttnar nedåt och stocken nedanom toppbrottet blir förstörd?