tor 22 jul 2010, 12:31#96515
MIN åsikt om detta ämne är nog inte mycket o hänga i granen, men här kommer den:
Jag tror inte det är lätt o sätta sig in i hur det är för dessa grabbar o tjejer som är hanikappade.
Det är nog svårare rent psykiskt för dem som blir det än de som varit alltid.
Jag har som många andra ett skapligt öppet sinne, men just dessa program ser jag lite nytta med.
Visst är det bra att folk blir upplysta o får se hur det är för andra, men de som inte ser det i verkliga livet har nog ingen större behållning av det i ett nöjes program i tv.
Det skapar nog en massa tyckanden o beklagan för individer som behöver förståelse mer än ömkan!
Att tycka hit o dit tjänar ingen på det är handlingar som krävs! Förändringar i både samhälle o tänkande är det man ska sträva mot.
Jag tror inte dessa typer av program gör någon större nytta än nöje för en viss grupp, om än stor grupp.
I skolor o samhälle kämpas det fibrilt för ökad förståelse. Att de som inte är precis som andra ska sitta bakom lås o bom är förlegat, nu ske de bara ignoreras o vara till nöje!
Inte många går fram o snackar lite med en handikappad eller en som har Downs eller liknande.
Att sätta sig bredvid på bussen eller bänk i park o snacka lite som två helt vanliga gökar ser man inte ofta.
Jag förstår det kan kännas lite obekvämt o kanske inte så kul, men inte värre än möten i allmänhet.
Kan jag o möjlighet finns brukar försöka ta tillfället i akt o snacka lite för det är så himmla trevligt!
Så mycket vänlighet o härliga sinnen det finns!!!!!
Mina grabbar går i samma klass som en super trevlig tjej med Downs. Hennes familj har kämpat o kämpar dagligen med personers tyck o tänk. Ungarna klarar det mycket bättre, men styrs ändå att tycka o tänka i vissa banor.
För skolan är hon en kostnad o belastning mer än en tjej som har det roligaste sinnet av alla.
För elever ställer det till det i det sociala eftersom vissa ser sig tycka bättre än andra o då ska styra o ställa vad som ska tyckas o göras. Jag beundrar de föräldrar som har ork o kämpa med myndigheter och folk i allmänhet dagligdax.
Att förebygga/förhindra detta är inte lätt o kräver massor av oss i samhället som helhet.
Tror inte många är beredda på att ändra sig o sitt tänkande, vi är för självupptagna o ser mer nytta i eget nöje.
Det är lång väg kvar att få folk o förstå att det är helt OK att inte vara "som alla andra".
I samhälle o arbetsliv finns ingen plats för halta o lytta, inte heller de som är lite utanför ramarna.
De som lever i detta får kämpa något otroligt för att ha "normal" vardag. Det borde ligga i allas intresse att det fungerade bättre.