När vi gallrar hugger vi ju upp stickvägar för att maskinerna ska ta sig fram och för att vi ska kunna köra ut virket. Normalt mäter man stickvägsbredden som avståndet mellan de närmaste träden på vardera sida av vägen, utefter en viss förutbestämd vägsträcka. Jag kan inte den exakta definitionen men vet att olika bolag och virkesköpare har instruktioner för hur vägbredden ska mätas när gallringen följs upp.
Tillsammans med stickvägslängden ger stickvägsbredden en stickvägsareal som oftast uttrycks i % (av det aktuella beståndets areal). Kör man en gallring idag med en stickvägsgående gallringsskördare av ”normalstorlek” (typ Komatsu 901, John Deere 1070, Rottne H10) och en stickvägsgående gallringsskotare (typ JD 1010, Rottne F10) så är ett vanligt stickvägsavstånd 20 meter (från vägmitt till vägmitt) och en vanlig stickvägsbredd (minst) 4 meter. Det ger en stickvägsareal om 20% och uttaget i de här 20 procenten brukar även kallas ”tvingande uttag”. D v s att maskinen måste hugga upp den här ytan för att ta sig fram. Mellan stickvägarna gallras beståndet till önskad täthet och sammansättning.
Ett exempel
Om vi t ex vill gallra ut 35% av volymen ur beståndet i en förstagallring så hamnar 20% av uttaget i vägarna. Det innebär att vi kan ta ut resterande 15% av uttaget i beståndet som blir kvar mellan vägarna utan att vi tar ut för mycket på beståndsnivå.
Här ett litet räkneexempel för att åskådliggöra. Vi ska gallra exakt ett hektar:
Volym före gallring 140 m3fub/ha
Planerat uttag 35% 49 m3fub
Varav i stickvägar 20% 28 m3fub
Varav i mellan vägar 15% 21 m3fub
I beståndet mellan stickvägarna (80% av arealen) står efter att virket i vägarna är borttaget 112 m3fub kvar. Här gallras 21 m3fub ut vilket då ger en gallringsstyrka mellan vägarna om knappt 19%. Således en väldigt svag gallring.
Smalare maskin – större stickvägsareal?
Om man kör med en mindre maskin, typ en Malwa, Vimek eller Terri och inte kör slingerstråk mellan vägarna utan kör ”stickvägsgallring” med smalare vägar men kortare stickvägsavstånd. Hur blir det då? Om vi utgår från att stickvägsbredden i det här fallet blir 3 meter men att avståndet mellan vägarna (från vägmitt till vägmitt) nu blir 12 meter, då får vi enligt formeln för stickvägsuträkningen i stället 25% stickvägsareal. Så då blir det bara 10% uttag kvar att ta mellan vägarna?
Så här räknar man normalt stickvägsareal i skogsbruket idag:
Vi skruvar exemplen ytterligare ett snäpp
Vi hugger gallringen manuellt och kör ut med ATVn. Den behöver 1,6 meters vägbredd och vi lägger vägarna med 8 meters avstånd. Det blir då 20% uttag i vägarna? Alltså lika mycket som efter de större maskinerna. Men vad händer om vi kommer tillbaka och tittar om två år? Jo, vi lär ju garanterat se stickvägen efter de större maskinerna som gator i beståndet men efter ATVn kan det t o m blir svårt att se vart vi har kört över huvud taget. Vart vill jag komma med det här resonemanget? Jo, att förbandet borde ha betydelse för hur vi räknar stickvägsarealer!
Om vi t ex ska ha ett planerat stamantal kvar efter gallringen om 1500 stammar per hektar så innebär det att förbandet, d v s avstånden mellan träden om de är helt jämnt utspridda, är 2,6 meter. Om maskinen då i ATV-fallet kräver 1,6 meters vägar så borde det ju inte räknas som vägareal. Den kan ju köra mellan träden eftersom det är nog glest efter gallringen.
Om Malwan, Vimeken eller Terrin kräver tre meters vägbredd så blir det ju i princip bara 40 cm vägbredd utöver förbandet som behöver huggas upp. I alla fall i teorin. I fallet med de större stickvägsgående maskinerna som kräver fyra meters bredd blir det 1,4 meter som behöver tas bort utöver det naturliga förbandet. Blir vägbredden istället fem meter, p g a att terrängen lutar eller att man använder sig av en riktigt stor skotare, ja då blir den biologiska stickvägsarealen 2,4 meter.
Större stickvägsareal men färre träd i vägen?
Egentligen ter det här sig säkert ganska självklart för många men vi pratar nästan aldrig om stickvägar i de här termerna. Men tyvärr används stickvägsbegreppen lite vårdslöst och jag såg senast i ett examensarbete som fått stor spridning (det kommer en tråd om det snart) hur man räknat stickvägsarealer exakt på det här sättet. Man mätte upp 27% stickvägsareal för en liten maskingrupp och 20% stickvägsareal för en konventionell maskingrupp. Det intressanta var att man i arbetet redovisade hur mycket virke som höggs i stickvägarna och hur mycket som togs ut i gallring mellan vägarna. Konstigt nog tog den större skördaren ut mer vägvirke än den mindre. Trots att den mindre skördaren högg upp en större stickvägsareal enligt rapporten. Det här tar jag som intäkt för att vi behöver omdefiniera stickvägsbegreppet!
”Biologisk stickvägsareal”
Kanske skulle vi definiera en ”biologisk stickvägsareal” som räknas ut som: (Uppmätt stickvägsbredd - förbandet efter gallring) x stickvägslängd/ha?
Här nedan finns två tabeller som beskriver hur stor andel som det ”tvingande uttaget” egentligen blir vid olika stickvägsbredder, förband och stickvägsavstånd. Ur ett biologiskt perspektiv. Den första avser ett bestånd med 1500 stammar/ha kvar efter gallring och den andra utgår från 1300 stammar/ha. Rosa markering visar den mindre maskingruppens Bilogiska stickvägsareal och den gröna färgmarkeringen visar den konventionella (stickvägsgående) maskingruppen:
Det finns andra sanningar som också stöder ett sådant här resonemang. Som t ex att:
även om man tar upp en bred stickväg så kan vägträden tillgodogöra sig vägytans näring och växer så mycket att de kompenserar för bortfallet.
Det här är en sanning med modifikation. Flera försök visar att kantträden som blir kvar vid stickvägen kan ta upp en del av näringen i vägzonen men inte hur långt ut som helst. Upp till en viss stickvägsbredd har kantträden förmåga att kompensera hela bortfallet av stickvägsträd. Vid högre stickvägsbredder inträdder ett tillväxtbortfall. Så det finns uppenbarligen ett samband mellan stickvägsbredd och tillväxtförlust:
Stickvägsbredden påverkar beståndets framtida totala volymtillväxt. Med en stickvägsbredd på 3,5 meter kan kantträden kompensera för utebliven ytproduktion i stickvägen. Även vid fem meter breda stickvägar kompenserar kantträden för mer än hälften av den volymsförlust som blir vid utebliven ytproduktion i stickvägen (Eriksson, et al., 1994).
Källa: (Tidsstudie och kvalitetsuppföljning vid jämförelse av små och konventionella skördare och skotare i förstagallring, H Gustavsson, SLU 2017)
Begreppet ”Biologisk Stickvägsareal" omnämns i den här rapporten ”Gallring i Granskog”, av Christoffer Walentin, SLU Alnarp. Där finns också ett resonemang om tillväxtförluster i stickvägarna:
Beroende på vägarnas bredd och avståndet mellan dessa upptar stickvägsarealen vanligen runt tjugo procent av arealen (10 - 30 %). En fyra meter stickväg med tjugofem meters avstånd mellan vägarna ger en stickvägsareal på fjorton procent. Fjorton procent av beståndet som kan anses vara slutavverkat. Dock står det träd i vägkanten som kan tillgodogöra sig utrymmet i stickvägen så att vi inte får en fjortonprocentig tillväxtminskning. Hur stor del av stickvägen kan de stickvägsnära träden kompensera för? Hur stor är den ”biologiska” stickvägsbredden? Stickvägarna kan antas ge tillväxtminskningar av minst tre olika orsaker. Dels på grund av den så kallade kalyteeffekten. Kantträden förmår inte ta till vara alla tillväxtresurser som de bortgallrade träden i stickvägen tidigare kunnat nyttja. Därtill fås en tillväxtminskning genom att möjligheten att selektivt välja stammar med god tillväxtpotential minskar med ökande andel träd som tvingande faller ut i stickvägen (se figur 3). Vid fyra meter breda stickvägar och tjugofem meters avstånd mellan dessa kommer cirka femtio procent av gallringuttaget att vara tvingande. Minskas stickvägsavståndet till femton meter så utgör uttaget i stickvägen hela åttio procent av den totala skörden. Få möjligheter står då till buds att gallra bort träd med dålig tillväxtpotential och istället satsa på dem med god möjlighet till tillväxt. Sist men inte minst kompakterar gallringsmaskinerna jorden så att rötternas möjlighet till tillväxt och upptag av vatten och näring minskar (Kardell 1978, Bredberg & Wästerlund 1983, Wästerlund 1992).
Som jag tolkar det så finns det i stort sett ett samband mellan "biologisk stickvägsbredd" och tillväxtförluster? Så länge stickvägsbredden inte överstiger förbandet sker ingen egentlig tillväxtförlust. Om bredden på stickvägarna överstiger förbandet sker en tillväxtförlust som ökar med vägbredden. Soklart, eller?
Det skulle vara intressant att få era kommentarer om det här resonemanget. Kan man använda begreppet "biologisk stickvägsbredd" och vad får det i så fall för konsekvenser?
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto
Senast redigerad av Torbjörn Johnsen fre 02 feb 2018, 12:04, redigerad totalt 2 gånger.
Kort information om skogsforum.se