sön 23 jul 2017, 12:52#465144
Svenskar har i ett halvt sekel matats med myten om den "unika svenska allemansrätten".
Socialdemokraterna ville när semesterlagen tillkom på 30-talet ge semesterfirarna tillgång till naturen.
Men eftersom det skulle bli för dyrt att köpa in mark för statliga fritidsreservat, så skapades istället begreppet
"alle mans rätt".
Det skulle ge alla tillgång till privat mark utan någon kostnad för staten. Man hävdade tesen att detta varit en sedvanerätt i alla tider, så att den stod över lagen, som gav markägaren rätt att avvisa obehöriga.
Med Socialdemokraternas kontroll av tjänstetillsättningar och forskningsanslag lyckades S-politikerna snärja akademierna till sådan servilitet att alla forskningsrapporter under 50 år bekräftat denna tes.
Det behövdes en fri aktör utanför akademierna, civilingenjören Gunnar Wiktorsson, för att avslöja tesen som en ren bluff. Det gjorde han 1996 i boken "Den grundlagsskyddade myten" med en grundlig genomgång av rättsläget genom historien.
Förr i tiden fanns ingen "allmänhet". Den som vandrade i landskapet haffades på den tiden enligt lösdriverilagen.
Allemansrätten är ännu idag inte fastställd vad den innebär. Innehållet i allemansrätten grundas och tolkas till största delen på sedvanerätt och en motsatsvis tolkning av vissa lagregler som anger vad som är förbjudet; motsatsvis tolkning innebär då att det som inte är förbjudet är tillåtet.
Det finns förhållandevis få prejudicerande domar om allemansrättens tolkning detta har sin grund i oklarhet om vad allemansrätten exakt omfattar och vad som faller utanför. Den tolkas likt en gummiparagraf av olika myndigheter.
Konventionens egendomsskydd motsvarar alltså våra hundraåriga lagar och ännu äldre sedvanerätt.
Det är stor skandal att våra lagar ännu inte skrivits om i enlighet med Europakonventionen.