ons 29 mar 2017, 07:32#447454
Det som är roligt när man jagat och huserat på samma marker sedan barnsben är att man får uppleva skillnader, utveckling på olika sätt. För vissa är den negativ och för andra positiv men ändringar är det. Hos oss som inte ännu har annat än någon enstaka strövarg som passerar har inte jakten påverkats så mycket men man kan ändå se skillnader på vilt. Vi har utter och betydligt mera rådjur även i skogen. När jag var yngre fanns inte ett enda råspår på skogen men nu för tiden hittar man spår efter dem lite här och där långt upp i skogen där de tidigare aldrig uppehållit sig. Även Kronhjort har setts men själv har jag bara sett spår en enda gång.
Vad gäller bävern har den ändrat i beteende över åren. Den har blivit betydligt skyggare och mera svårjagad men fortfarande i ordentligt numerär även om det går lite upp och ner är det upp just nu.
Förr fanns det flertalet harjägare, vi här hemma var några av dem. Idag är det bara någon enstaka kvar och det har blivit fler fågeljägare och då helst med stående hundar. Själv gick jag samma bana men när fågelhunden till slut nått vägs ände lämnade jag denna jaktform och håller nu på med en älghund och jag har förmodligen hittat mitt kall, dessutom ger den jakten mera kött och bättre nytta för skogen.
En annan trend är att jägare verkar ha blivit latare, man jagar närmare bilen. En utveckling jag personligen inte gillar, men samtidigt är det vad jag själv kan se och den strimman behöver ju inte vara representativ för hela landet. En annan sådan utveckling är att man i högre grad verkar jaga i projektform istället för ett införlivande i jaktåret men den grejen har iofs alltid varit till viss del men jag får känslan av att allt fler jägare bort allt längre ifrån sina jaktmarker.
En annan mycket positiv utveckling är att fyllan i allt högre grad verkar försvinna från jakten. Det ses självklart att nykterhet vid jakt är en självklarhet idag.
Liten älgstam i Värmland sägs bero på varg och det kan mycket väl vara på det viset. Möjligheterna för de jägare som huserar där har blivit förstörda vad gäller möjligheten till högkvalitativt viltkött, detta till trots alla de svårigheter älgstammen bjudit både förvaltare och skogsägare på genom åren har man hittat vägar för att sköta en älgstam, styra den efter planering. Älgen har ju varit på randen av utdöd eller på väldigt låga nivåer i omgångar genom tidens lopp men man har räddat det och samtidigt gjort värdefulla erfarenheter. Samtidigt vill man ju ha låga skador på skog. Nu har en annan faktor kommit in i denna svåra ekvation som tagit generationer i anspråk att behärska. Vargen förvaltas inte sunt då det i första hand inte är de med generationer av kunskap som bestämmer längre utan nu ska hjulet uppfinnas på nytt, man vägrar lyssna till redan gjord erfarenhet. All den tid av så väldigt många som lagts ned är nu förstört av okunskap och avundsjuka av en allt mera asfaltsuppväxt människosort som aldrig fått möjligheten att lära och förstå samt inte behöver stå för följderna av sitt agerande. Sådana som inte fått lära av andra som sett nyanserna och resultaten. Samma typ av tänk har också getts möjligheten att lägga sig i skogsbruket, samma oförstånd, samma avundsjuka.
En halvbra plan beslutsamt genomförd idag är bättre än en perfekt imorgon.