sön 19 mar 2017, 11:03#445700
Hej alla skogsforumister!
Har hängt runt här ett tag, men inte haft så mycket att skriva om innan nu... Nu har jag dock en liten fundering jag skulle vilja testa med er experter!
Jag och brorsan är uppvuxna med skogsbruk i släkten, men har i vuxen ålder inte själva varit så aktiva, innan vi för ett tag sedan själva köpte grannfastigheten till vår släktgård.
Första säsongen gick åt till att röja vindfällen från de senaste åren, samt den mest akuta ungskogsröjningen. I vinter har vi fokuserat på att förröja 13 ha som nu (troligtvis nästa vinter) ska förstagallras (bitvis är det rejält eftersatt och generellt dåligt skött). Samtidigt är planen att slutavverka ca 1,5 ha i en intilliggande avdelning.
Frågan är du hur man ska gå vidare med denna åtgärd? För att lära sig lite och få in olika perspektiv har jag gått över markerna med lite olika representanter för olika intressenter; skogsägarförening, skogsbolag och sågverk, och har därmed två indikativa offerter på hela åtgärden. Båda tror att gallringen bör gå ihop sig, om än knappt, och avverkningen ge ett bra netto, om än inte fantastiskt eftersom skotningsavstånden blir ganska långa och virkes kvaliteten är så där.
• Alternativ 1 är således att teckna ett kontrakt på gallring och avverkning med ”skogsägarföreningen” eller ”bolaget”. Låta dem ta dit sina maskiner, göra jobbet, köra ut det, köra bort det och så får man helt enkelt se vad nettot blir, beroende på vad deras prislistor (+ de där kronorna per m3 som vi får för att ”just vi är så viktiga/bra/intressanta kunder”) råkar säga just när det blir dags.
• Alternativ 2, som vi funderat på för att blanda in lite mer marknadskrafter är att själva leja en entreprenör med skördare och skotare, som vi betalar för verklig kostnad och sedan när samtliga sortiment ligger i välta vid vägen, erbjuda virket till högstbjudande.
Alternativ 1 är ju det bekvämaste, men eftersom köparen då kontrollerar både kostnads och intäktssidan, så känns det lite som att de betalar vad de vill…
I alternativ två tar man ju själv lite mer ansvar och risk, och det blir ju viktigt att hitta en entreprenör man litar på. Men fördelen blir att man bör kunna få det absolut bästa priset marknaden är berett att betala för vältorna.
Jag har egentligen två funderingar på vad mer man ska väga in i bedömningen:
• Finns det risk att ”skogsägarföreningen” respektive ”bolaget/en” blir mindre intresserade av att köpa råvara som de själva inte ”gjort hela jobbet med”? Jag antar att de har sina egna kontrakterade entreprenörer som de vill hålla igång med bra beläggning osv. Riskerar man sämre pris på råvaran genom att ”själv” leja entreprenörer?
• Hemmakring verkar det här vara ett litet ovanligt sätt att tänka då alla skogsägarna traditionellt alltid haft en partner som de sedan sålt all sin skogsråvara till, genom alla år. ”Den som är lojal får bäst pris genom att ha en bra relation” menar de. Är det verkligen så, när skogsägarna ofta är små med 30-40-50-60 ha skog, och bolagen/föreningarna är stora och köper från tusentals skogsägare? En bekant belyste vikten av att ha en bra relation med den som köper virket om det ex skulle komma en storm, och massa skog blåser ner. Då får den goda partnern bäst prioritet osv. Hur stor vikt ska man ge denna sidan av frågan?
Vore roligt att höra hur alla ni tänker och vad ni rekommenderar?
Och för sakens skull så kan jag ju förtydliga att vi finns i västsverige, att vi förstår att det som blir kvar är viktigare än det som tas ut vid en förstagallring. Egen manuellgallring vore fantastiskt, men är inte något realistiskt alternativ för två småbarnsföräldrar med heltidsjobb. Maskinstorlek etc är inte heller det primära i denna fråga.