sön 26 feb 2017, 00:07#440847
Texten nedan är kopierad ifrån en motion till den Socialdemokratiska kongressen i vår.
Sida 389.
http://www.socialdemokraterna.se/upload ... idstro.pdf"En kommunal markavgift
Den tid är förbi då skogen var en del av de samhällen den omgav i och folket hade sin bärgning
av skogen och den industri som förädlade den. Plantageskogsbruket, som nu präglar många av
våra glesbygdskommuner, har brutit bandet mellan samhället och skogsnäringen, som i stort sett
gjort sig oberoende av de människor som bor i kommunen och samarbete med kommunen.
Dock har kommunen och dess invånare ett stort beroende av hur dominerande markägare sköter
sina skogar och tar hänsyn till kommunen. Allemansrätten innebär att alla ska kunna vistas och gå
i skogen och att landskapet inte ödeläggs. Kommuner har planmonopol som noga klargör hur
man får bygga. Beträffande skogsmark har man ingen som helst talan.
I någon mening tillhör landet och dess areal oss alla och den som ”äger” marken har egentligen
bara en förfoganderätt till den. Tanken om en jordskatt är uråldrig och ursprunglig. För de flesta
andra typer av markarealer än skogsmark gäller ofta någon form av reglering med avgifter att
betala, t ex fastighetsavgift. Även för skogsmark är det rimligt att någon form av markavgift
utgår. Denna ska tillfalla kommunen för all den skogsmark som ligger inom kommunens gränser.
Markavgiften kan vara någonting mellan ½- 1 öre per m² och år dvs 50-100 kr/ha. I princip bör
den omfatta all skogsmark som allmänheten har tillgång till, vilket är ungefär 27 miljoner hektar,
motsvarande 2/3 av landets landareal. Föreslagen markavgift motsvarar ca 1-2 promille av
taxeringsvärdet. 80 % av landets skogmark finns i Svealand (22 %) + Norrland (58 %). Av all
skogsmark är nästan hälften enskilt individuellt ägd (49 %) mest i södra Sverige. Privata AB
omfattar 23 % av skogsmarken och övriga 28 %, dvs staten, kommuner, Svenska kyrkan och
andra institutioner. I Väster- och Norrbotten omfattar övriga 48 %. En stor del av den enskilda
skogsmarken ingår i aktiva jordbruksföretag som belastas med en extra ”pålaga” men som
motprestation får en mer intresserad partner för lantbruksutveckling i den egna kommunen. En
inte obetydlig del av den enskilda skogen består av mängder av små passivt brukade skogsskiften
där ägarna ofta bor någon annanstans. Det finns inget skäl till varför dessa inte skulle bidra med
en skärv till kommunens utveckling och säkra dess existens.
Med en fast inkomst från markavgift följer också skyldigheter och uppgifter att för kommunen
att göra sådant att skogen kan utnyttjas bättre till folkets bästa. Här handlar det om att samarbeta
och agera i samråd med ägaren, länsstyrelse och statliga myndigheter t ex skogsstyrelsen. Detta
medför också kostnader för kommunen och till kan markavgiften användas. Men det viktigaste är
att ge varje kommun en inkomst att användas till kommunens utveckling och fortbestånd och
som är förknippad med ett tydligt uppdrag. Med ”egna pengar” har kommunen möjlighet att mer
aktivt stödja och söka utveckla areella verksamheter i kommunens glesa områden."