www.sca.com/Global/SCA-Skog/Press.../Di ... 202016.pdf?
MATS SANDGREN VD SCA SKOG
SOM NATURINTRESSERAD skogsägare blir man glad om man under en promenad över sin fastighet får se en lavskrika eller en tretåig hackspett. Men denna trevliga observation kan faktiskt få fullständigt orimliga ekonomiska återverkningar. Sverige fick 1999 kritik av EU för att man inte på ett tillräckligt tydligt sätt infört regelverken i EUs art- och habitatdirektiv. Det här direktivet syftar till att ge ett skydd för hotade arter.
Individer skyddas – inte arter Sverige gjorde då snabbt en förändring av artskyddsförordningen. Det var bara att i hastigheten formulerades regelverken för fåglar så att det inte var arter som skulle skyddas, utan individer av känsliga arter. För dessa gäller att enskilda individer inte får fångas, dödas eller störas och deras fortplantningsområden och viloplatser får inte skadas. Men om dessa arter utgör jaktbart vilt – vilket en del av dem faktiskt gör, till exempel tjäder – då är det emellertid tilllåtet att jaga dem. Men man får alltså inte störa dem. Under femton år har vi haft denna orim
liga lagstiftning och den har inte tillämpats. Men under tryck från miljörörelsen att tillämpa denna lag har skogsägare vid några tillfällen nu fått avverkningsförbud med hänvisning till lagen och till enstaka observationer av bland annat lavskrika. Då kommer nästa pilsner. De här restriktionerna berättigar inte markägaren till ersättning. Skogsvårdslagens naturvårdskrav och eventuell reservatsbildning har ju tydliga ersättningsregler. Om inskränkningarna blir så omfattande att ”pågående markanvändning avsevärt försvåras” har mark ägaren rätt till ersättning. När det gäller artskyddsförordningen finns inte några sådana restriktioner utan skogsägaren kan tvingas att undanta skog från avverkning, avstå från avverkning under vissa perioder eller att i stället för slutavverkning göra mindre ingripande åtgärder, som någon form av kontinuitetsskogsbruk – allt utan ersättning. Det här är naturligtvis alldeles orimligt. Men det är faktiskt så som lagen har sett ut i femton år och så som den nu börjar tilllämpas. Skogsstyrelsen menar att man som myndighet måste följa lagen och att det får vara i lagtillämpningsprocessen som orim
ligheterna kommer till uttryck och möjligen tas bort genom att lagen justeras. Men allt sådant tar tid och under tiden kan enskilda skogsägare drabbas mycket hårt.
Svensk överdrift Denna sanslösa svenska överdrift av en EU-regel med betydligt måttfullare avsikter, måste stoppas. Artskyddsförordningen måste ändras så att vi får en rimlig balans mellan skydd och andra intressen. Och medan lagen ändras måste Skogsstyrelsen avstå från att jaga skogsägare med restriktioner på grund av enstaka fågelobservationer. Skogsägare, stora som små, måste få bli glada när de ser en lavskrika. Naturintresse, glädje och kunskap – och inte piska och paragrafrytteri – måste få vägleda vårt naturvårdsarbete.
HUSKVARNA, VOLVO-BM