Tråkigt att du inte mår bra, men roligt att du vågar skriva om det.
Jag tillhörde en av de där som var aningens skeptiska till "väggen". Tills min fru jobbade sig dit. Det har tagit några år och jag tror hon var borta från jobb i över ett år. Nu är hon mycket bättre och arbetar igen men har kvar en liten dos av medicinen. Det som vände det hela för hennes del var att lyckas med små saker.
Inte allra först men efter ett tag började hon men små "uppdrag". Till en början var det att baka bröd (hon var rätt kass på det innan) men efter ett tag gjorde hon kanon goda bröd. Sen hoppade hon på och ta motorsågskort (hade aldrig hållit i en motorsåg innan) Hon klarade det på 1:a försöket. Dels fick hon bekräftelse samt helt ny miljö och nya människor, efter detta började hon träna löpning och gym. Små steg i taget och självförtroendet växte. Idag löptränar både hon och jag och våra hundar älskar det.
Hoppas du hittar din väg, jag kan bara tillägga att jag lider med dig och dina nära. Lycka till och fortsätt o skriva om din vardag, även om det känns grått och trist i bland så kanske det är en del av din återhämtning. Det kan ge både lärdom för oss andra och kanske du mår bättre av det.
Varma hälsningar Seb