tis 10 feb 2015, 15:16#315584
Gå alltid efter höjdutvecklingskurvor före ståndortsbonitering. Höjdutvecklingkurvorna har högre precision och ståndortsbonitering är en metod men mycket lägre precision.
Eftersom just ståndortindexet t.ex T26 är ska visa en trädhöjd vid hundra års ålder. Att mäta höjden höjden och ålder för något där man just vill få fram just höjden vid en viss ålder är mycket bättre än att de teoretiska förutsättningarna för dess potentiella höjd.
Hur träd faktiskt har växt säger mer om hur träd fortsättningsvis kommer att växa, än hur blåbär eller lingon växer säger om marken producerar virke från träd.
Exempelvis skulle du exempelvis komma just till en tall som är just 100 år och är 26 meter hög då, dvs T26. Men om ståndortsbeskrivningen då säger att det är en T22, ja då får fråga sig om man tycker teori eller empiri är det viktiga. Höjdutvecklingskurvor är ju så nära ett facit man kan få. Eller så får man säga till skogen att sluta växa så fort och rätta in sig i ståndortsbeskrivningen.
Varför förutsätter du att utvecklingskurvorna är de som visar fel snarare än ståndortsbeskrivningarna? Själv håller jag mig skeptisk till planläggare som höftar bara för att
kurvorna visar på att det är en G34, men jag tycker det är för mycket det är en G30 vad har dessa till grund för att dra ner/eller upp boniteten? Aldrig fått ett bra svar.
Köttögat. hör man ibland, jovisst det fungerar för kanske andra skogliga saker, som volym, stamantal, marktäckning än just hur ett bestånd som är 30 år och hur högt det är om 70 år. Det finns ju planläggare som helt för fega och hela tiden vill hålla sig nära medelvärdet för ståndortsindexet bara för att de känns bra, det är ju faktiskt så att boniteten kan skilja ganska grovt mellan bestånd inom samma fastighet.
Samma fenomen att inte våga tro på värden som avviker alltför mycket från medelvärdet brukar ju också ibland finnas hos virkesköpare och planläggare när det kommer till riktigt volymrika bestånd, när det skall bestämmas volym, subjektivt.
Mycket m³sk/ha är det, men inte riktigt så mycket kan det väl inte vara. Sedan så ska bonitet visa på den naturliga boniteten bördigheten, dvs tidigare gödsling, höggallring, dikning osv påverkat så att marken numera inte är
naturlig. Sedan så gjordes boniteringssystemet på 70-talet och det är 40 år sedan och utformat med data med sämre förädlat material och naturligt material. Ju bättre plantor och provenienser desto bättre växer ju plantan även på även om plantan sattes på 1980-talet än en planta som sattes på 1920-talet.
Fenomenet att nya generationer växer mycket bättre än tidigare är välkänt, och det är knappast ett problem förutom kanske ju vid bonitering. Du kan räkna med att det beståndet du stod i kommer växa mycket bättre än de gamla grannbestånden (+120 år)
Det finns vissa som tycker att man kanske borde uppdatera boniteringssystemet.
Senast redigerad av Baggböla tis 10 feb 2015, 18:03, redigerad totalt 1 gång.