tis 15 apr 2014, 22:36#276697
Nutte.
Som du säkert förstår så är jag inte riktigt inne på din linje med tanke på mitt inköp i vintras. Nu vill jag ge stor respekt till er alla yrkesverksamma som är "riktiga" skogsarbetare och har mer kunskap och erfarenhet än "oss" självverksamma skogsägare (och framförallt mig sjäkv). Mina kommentarer är baserade på mina intryck och erfarenheter och jag kan inte härleda till forskning eller studier men fler får gärna befästa eller dementera mina observationer och kommentarer.
Skogsindustrin har länge flämtat om dålig lönsamhet, med entreprenörerna i spets.
Gallringarna som utförs i dag har mer och mer tenderat till skövlingar och jag har själv och ofta varit med och sett 1:a gallringar med grundytor på 14 och lägre.
Marknadspriser på fastigheter har stigit och ägarna behöver se avkastning och högre netton för att finansiera räntor och amorteringar.
Maskinerna blir större dyrare i drift och dyrare i inköp. Skogsmaskiner är förövrigt ett av få segment där utvecklingen går negativ trend gällande produktion per förbrukad dieselåtgång. Detta tillsammans med ett lite "oaktsamt och stressat" beteende för yngre skogsägare kontra den lite äldre generationen.
Ser jag till de gallringar som utförts i mina trakter så gallrar man hårt i kantzoner och i stickvägskanter medans mellanzonerna är helt ogallrade. Detta tyder på att man vill ha ut höga netton för att dels locka markägaren samt få en större virkeskvot att rulla genom maskinen per timme. Man gallrar för plånboken och maskinen och inte för skogen.
Många är nog de i skaran som inte anser att gallringar ska göras som en åtgärd för att lösa kapital.
Jag anser nog att gallringar ska utföras för förbättring för huvudbeståndet och det kan ge ett netto. Beroende på förutsättningar på enskilt objekt.
Det blir en naturlig del för entreprenörssidan att välja en maskin som är så ekonomisk fördelaktig som möjligt. Hade själv inte varit intresserad av något annat i affärssynpunkt.
Det hela kedjan har missat enl. mig är. Vad vill skogsägaren ha? Detta generalfel är båda parter lika skyldiga till. Tar vi markägarsidan så kanske vi står och ska utföra en åtgärd i ett bestånd som växt i 25-40år. Denna åtgärd ägnar vi inte särskilt mycket kravbild med tanke på hur och med vad det ska utföras. Jag har försökt ställa motfrågor till "branschfolk" men fått till svar: Det är inte lönande, det finns ingen verklig nytta etc etc. Lönande för vem? Det är väl jag som skogsägare som betalar.
Jag tror personligen att i takt med fler trotoarbönder och yngre vetgiriga skogsägare börjar bruka sina fastigheter och inte läggar allt tillit till skogsinspektörer så måste entreprenörerna vara mer lyhörda för brukarens kravbild. Och jag tror att på ganska kort sikt är det nog fler och fler som gärna tar ett litet steg tillbaka för skogar som ger mer än ett högt kortsiktigt netto.
Tar vi sedan in den eventuella förändringen av klimatet med varmare vintrar blåsigare och blötare höstar så gynnas definitivt inte "dagens" modell ang. gallring.
Hur kan man t ex gå från att för endast några decennier sedan stämplat ut gallringar till att i dag sitta i en hytt och på 10-14meters håll bedöma vilka stammar som ska stå kvar. Betänk detta i en grangallring 1:a gallring, där du i bästa fall ser att det är en gran mellan allt ris som hänger ner.
Jag är fullt medveten om att jag ger mig ut på ganska hal is med en enad maskinägarkår med påkar som står i land och väntar. Jag anser att delar av den forskning som finns är vinklad till maskinernas fördel. Där man lite för enkelt negligerar faktorer som marktryck, rotskador och beståndsförband. Jag kan nämna att det fortfarande är näst intill omöjligt att få hit en maskin som stubbbehandlar i både gallring och slutavverkning. -Det lönar sig inte, är svaret. Medans min egen research tyder på att det är dålig teckning från aggregatet tillsammans med en besvärlig hantering och till sist en eventuell verkningslös metod med tanke på att stor del av pergamentsvampen dör av värmen i aggregatet. Varför säger man inte det rätt ut?
Beståndsgående maskiner är förhoppningsvis inte på väg ut, de ska bara ägnas samma utvecklingsfas som de större maskinerna, ställer fler krav så kommer fler aktörer och de maskiner som utvecklas kommer att successivt bli bättre och inte vara bra på allt utan bra på just de de är till för.
Det är med dessa funderingar som jag tog mitt beslut till egen maskin. Rätt eller fel lär jag väl få äta upp.
the problem is not the problem the problem is your attitude about the problem