lör 24 aug 2013, 19:34#234510
Skogsstyrelsen har två st. s.k. skogspolitiska mål, som anges vara "jämställda"; natur- och miljöhänsyn resp. produktionshänsyn.
Hur fungerar detta då i praktiken?
Har uppfattat att det skett en succesiv vinkling, där natur- och miljöfrågorna har getts ett dominerande och icke ifrågasatt utrymme, utan avvägning mellan de två uppdragen;
Det är naturligt att då en skogsägare skickar in en anmälan om slutavverkning, så granskas denna av Skogsstyrelsen främst utifrån ett miljöperspektiv (hänsyn till mark, vatten mm, allmänt skyddsvärda faktorer).
Men - är det på samma sätt då ett naturområde eller reservat skall inrättas, att Skogsstyrelsen granskar och bidrar med synpunkter utifrån ett produktionsperspektiv (exv. rörande hur grannmarker påverkas, eller hur långt rättigheten att bortse från skogsvårdslagen och dito föreskrifter som är försvarbart med hänsyn till det som anges särskilt skyddsvärt)?
Har uppfattat att man generellt gör det enkelt för sig, genom att fullt ut nyttja rätten att inte följa SVL, utan någon som helst specifikation, där man kopplar angivna skyddsvärda arter till en skötselplan.
Vad beror då detta på?
Min slutsats är att de representanter som Skogsstyrelsen avdelar i förrättningen är specialister inom just miljö- och naturfrågor! - Detta medför således att man, genom att inte förstå och omsätta det jämställda tudelade uppdraget hamnar i ett läge, där man deltar i att, i flera fall, bilda barkborrereservat!
Om man förstått sitt uppdrag borde det vara lika självklart att granska en natur- eller reservatsbildning utifrån ett produktionsperspektiv, som att granska ett produktionsärende utifrån ett natur- och miljöperspektiv!
Hur kan vi vrida detta missförhållande till att börja fungera?