lör 24 mar 2012, 11:40#167758
Gubben skrev:Tyvärr har jag vuxit upp med en alckoliserad far och kan inte på något sätt tycka synd om en suput på något vis. Det är den som dricker som skruvar av korken som bestämmer. Löjligt att kalla det för sjuk dom ett djävla svammel att dalta med suputer. Låt dom ta sitt ansvar. Sup och var som en stackar eller jobba som oss alla andra och förtjäna dit leve bröd!!!!!!!!!!!!!!!!! 😡
Denna tråd innehåller så mycket som hämtar förhållande djupt inne i personlighet. Tack för många inlägg.
Ovanstående inlägg har jag läst några gånger och jag tänker på olika scenarier för en lite grabb, som ser problem men definitivt är oförmögen att göra något. Det är hans pappa som påverkar en situation då pappa behöver vara ett positivt föredöme, men inte är det.
Att det påverkat synsättet på en person likt avslutningsfasen ovan ser jag som mänskligt.
Är alkoholism en sjukdom? Den har i varje fall genetisk och miljömässig koppling som ökar benägenhet för missbruk. Därför är nya generationen värd stort beröm för stålsättning att undvika missbruk. (Även om upplevda problem kan vara fullt tillräckligt för att ta avstånd.)
Är idrottsskador sjukdom/problem som samhället skall ta avstånd från. Det är ju en sannolikhet av ett frivilligt ställningstagande med mycket hög risk.
Är utarbetning på jobbet en sjukdom? Jag tänker inledningsvis på den präktiga flickan som fortsätter att var till lags och ställa upp till egen självutplåning.
Exemplen är vad jag lite hastigt tänker på. Som medmänniska vill jag försöka
hjälpa alkoholisten och barn/anförvanter.
Om jag själv missbedömer en isfläck vill jag att mina inbetalda sjukkassepengar kan användas för min rehabilitering.