Sida 4 av 5

Re: Oförargligt fysiskt ont

Postat: fre 13 jan 2017, 22:15
av Ängagärdet
När man ska ta bort timmersaxen från kranen och håller fjärrdosan i samma hand, nyper fast bra, men känseln återkommer i pekfingertoppen efter 1 1/2år! Aldrig mer att jag gör så!

Re: Oförargligt fysiskt ont

Postat: fre 13 jan 2017, 22:25
av anersimyra
Vardon skrev:Och klassikern som gör att alla fäder släpar fötterna :

En 4 piggars legobit i hålfoten på väg till toaletten i mörkret.

Då tänker jag genast på vad som händer när man äger katt och i sömnen råkar " veva runt " med foten över sängkanten.. :sad: :shock: en kattklo in under nageln garanterar full vakenhet på rekordtid.. :shock:

Re: Oförargligt fysiskt ont

Postat: fre 13 jan 2017, 23:27
av Amatörhuggare 62
1484342666_m_dsc01188.jpg
Träd i spänn under Gudrun.

Re: Oförargligt fysiskt ont

Postat: lör 14 jan 2017, 02:44
av totte
Vi skall ju inte glömma en riktig gammal klassiker, slå sig på tummen med hammarn. :surp:

Re: Oförargligt fysiskt ont

Postat: lör 14 jan 2017, 06:05
av husqvarna_med_sthil
När man nu läser i den här tråden blir man nästan lite osäker på om man verkligen ska ut idag :lol: ... men jag ska ju bara sitta i traktorn och det var igår det var fredagen den 13;e dessutom blir man ju mera vaksam av sådana här trådar på skogsforum :-BD

Re: Oförargligt fysiskt ont

Postat: lör 14 jan 2017, 09:40
av Mowi850
När man råkar få fingret klämt i bildörren.

Re: Oförargligt fysiskt ont

Postat: lör 14 jan 2017, 14:01
av anersimyra
1484395180_img_0981.jpg
. Aj aj aj..min kära sambo drog just osthyveln genom tumnageln.. @-) @-) @-)

Re: Oförargligt fysiskt ont

Postat: lör 14 jan 2017, 16:53
av anersimyra
Turen in till stan blev därmed inställd.. \M/ \M/ \M/ :-BD

Re: Oförargligt fysiskt ont

Postat: lör 14 jan 2017, 17:15
av TobbeE_87
Körde fast skotern en gång för närmare 5 år sedan när jag skulle korsa ett dike till en väg... Ena skidan dök och fastnade under den stenhårda plogvallen, så de var ju bara å försöka lyfta lös den. Står där å tar i som bäst med något böjda ben lite isär, när de smäller till i höger knä, som viker sig inåt och jag ramlar ihop... Lyckas resa mig upp och konstaterar att benet sitter kvar, men nån vidare styrka i har man väl kanske inte i de läget, men på nåt vis lyckas jag få lös skotern sittandes på knä, och kan sedan köra hem. Känslan när man ett par timmar senare ska resa sig från datorn och bege sig mot skithuset, med ett knä som blivit stelt av stillasittande och svullnat upp till 1½ normal storlek va väl inte så där alldeles underbar... :roll:
Vet inte säkert vad som hände med knät, men gissningsvis var de det inre ledbandet som fick en smäll och blev lite uttänjt, kan fortfarande inte känna nåt tydligt stopp om jag försöker böja knät inåt... Pratade med pappa,som råkar vara läkare, nån dag senare och fick till svar att eftersom jag kan gå, iaf nästan, så kan de inte va nåt allvarligt...

Halkade en gång i skogen framför timmerbilen när jag skulle gå ut och slänga kedjorna över lasset. Fötterna far iväg åt vänster och jag går i backen med ett brak, dock halvvägs ner får jag lite fäste åt höger fot, så nåt viker sig i fotleden... Stapplar vidare och kör till massabruket där jag får hålla mig ordentligt i räckena när man ska upp för trappan till mätstugan, sedan vidare mot skogen för nästa lass. För att spara tid så säger man såklart åt separatlastaren att jag kan kasta kedjorna på bilen medan han lastar nästa trave. Virket var dock lätt och lasset blev därför stort, så jag gjorde ett par misslyckade försök med att få över kedjorna innan jag vart less å tog i från tårna, vilket väl kanske inte var de smartaste... De small till i fotleden och var jag inte halt före så blev jag de nu, men kedjan kom över... :lol: Dagen efter var jag dock hemma från jobbet då jag knappt kunde gå...
Pratade återigen med pappa doktorn som tittade och klämde lite på foten som var rejält öm, och konstaterade att eftersom du kan gå, iaf nästan, så är de nog inget brutet... 3 veckor senare funderade vissa hur de var med foten eftersom jag fortfarande var lite halt... Är nog 4 år sen nu, men kan fortfarande känna av lite värk o fotleden av och till...

// Klantskallen

Re: Oförargligt fysiskt ont

Postat: lör 14 jan 2017, 17:18
av JensSkoog
anersimyra skrev:Turen in till stan blev därmed inställd.. \M/ \M/ \M/ :-BD

Aldrig så illa, att det inte är bra för något, säger vi i Norge :mrgreen: :mrgreen:

En av våre favoriter i Norge är i.ö. den här:

Vad är det som sitter i köket och bara blir mindre och mindre???
En svensk som kliar sig i bakhuvudet med en osthyvel 😈

(Om någon känner sig kränkad av den, så kan dom vända om på nationalität) :lol:

Re: Oförargligt fysiskt ont

Postat: lör 14 jan 2017, 17:29
av anersimyra
Det tänker jag inte berätta för sambon som är Norska.. :D

Re: Oförargligt fysiskt ont

Postat: lör 14 jan 2017, 18:06
av JensSkoog
anersimyra skrev:Det tänker jag inte berätta för sambon som är Norska.. :D

Ja, vi har alla vår kors att bära - min fru är från Nord-Norge och dom är
kända för att skratta gott till allt och slå hårdt om det behövs :lol:

Men du kan hälsa din fru att jeg vet exakt hur djävulskt ondt det där är, och
hur dum man känner sig när man gjort det :surp:

Re: Oförargligt fysiskt ont

Postat: lör 14 jan 2017, 18:09
av tallen100
anersimyra skrev:Det tänker jag inte berätta för sambon som är Norska.. :D

Man ska inte äta för mycket ost, Den blir liten då. :geek:

Ja osten förstås :mrgreen: .

Re: Oförargligt fysiskt ont

Postat: lör 14 jan 2017, 18:56
av Hema
TobbeE_87 skrev:Körde fast skotern en gång för närmare 5 år sedan när jag skulle korsa ett dike till en väg... Ena skidan dök och fastnade under den stenhårda plogvallen, så de var ju bara å försöka lyfta lös den. Står där å tar i som bäst med något böjda ben lite isär, när de smäller till i höger knä, som viker sig inåt och jag ramlar ihop... Lyckas resa mig upp och konstaterar att benet sitter kvar, men nån vidare styrka i har man väl kanske inte i de läget, men på nåt vis lyckas jag få lös skotern sittandes på knä, och kan sedan köra hem. Känslan när man ett par timmar senare ska resa sig från datorn och bege sig mot skithuset, med ett knä som blivit stelt av stillasittande och svullnat upp till 1½ normal storlek va väl inte så där alldeles underbar... :roll:
Vet inte säkert vad som hände med knät, men gissningsvis var de det inre ledbandet som fick en smäll och blev lite uttänjt, kan fortfarande inte känna nåt tydligt stopp om jag försöker böja knät inåt... Pratade med pappa,som råkar vara läkare, nån dag senare och fick till svar att eftersom jag kan gå, iaf nästan, så kan de inte va nåt allvarligt...

Halkade en gång i skogen framför timmerbilen när jag skulle gå ut och slänga kedjorna över lasset. Fötterna far iväg åt vänster och jag går i backen med ett brak, dock halvvägs ner får jag lite fäste åt höger fot, så nåt viker sig i fotleden... Stapplar vidare och kör till massabruket där jag får hålla mig ordentligt i räckena när man ska upp för trappan till mätstugan, sedan vidare mot skogen för nästa lass. För att spara tid så säger man såklart åt separatlastaren att jag kan kasta kedjorna på bilen medan han lastar nästa trave. Virket var dock lätt och lasset blev därför stort, så jag gjorde ett par misslyckade försök med att få över kedjorna innan jag vart less å tog i från tårna, vilket väl kanske inte var de smartaste... De small till i fotleden och var jag inte halt före så blev jag de nu, men kedjan kom över... :lol: Dagen efter var jag dock hemma från jobbet då jag knappt kunde gå...
Pratade återigen med pappa doktorn som tittade och klämde lite på foten som var rejält öm, och konstaterade att eftersom du kan gå, iaf nästan, så är de nog inget brutet... 3 veckor senare funderade vissa hur de var med foten eftersom jag fortfarande var lite halt... Är nog 4 år sen nu, men kan fortfarande känna av lite värk o fotleden av och till...

// Klantskallen

Minimalt med empati, precis tvärt om vad man önskar när det ömmar som mest. :(

Re: Oförargligt fysiskt ont

Postat: lör 14 jan 2017, 18:58
av anersimyra
JensSkoog skrev:
anersimyra skrev:Det tänker jag inte berätta för sambon som är Norska.. :D

Ja, vi har alla vår kors att bära - min fru är från Nord-Norge och dom är
kända för att skratta gott till allt och slå hårdt om det behövs :lol:

Men du kan hälsa din fru att jeg vet exakt hur djävulskt ondt det där är, och
hur dum man känner sig när man gjort det :surp:

Hon hälsar och tackar för din omtanke, själv får jag på skallen då jag inte ömkar henne tillräckligt över skadan.. :lol: