Tall på blöt mark?

På nedlagd betesmark och mark som ibland klassificeras som blöt eller sumpmosselokal brukar det ju mest växa glasbjörk eller möjligtvis gran här i norra Sverige.

Ibland kan man dock på dessa slags marker träffa på dungar eller små bestånd med rätt välväxta tallar som ser ut att ha ganska god tillväxt.

Finns det någon som vet hur det kan komma sig? Annars får man ju lära sig att tall växer bäst på torr och i förhållandevis näringsfattig jord.

Och bör man gynna denna slags tall vid gallring eller är de känsliga / utsatta på denna sorts marktyp?

/a.

Tall växer ju på myrar så dom växer allt där det är blött också. Ser dom okej ut så är det nog inte så dumt att satsa på dom

Om man vill ha tättväxt fönstervirke annars blir ju de flesta myrtallar ganska små.

jo det är klart att dom inte drar iväg med någon större fart men det är ju i alla fall det trädslag som klarar sig bäst på de sämsta torvmarkerna

Riktigt mager mark är tall ofta enda alternativet.På rikare blötmark är Al bra.Den kan dessutom ofta dränera lite så att även glasbjörk kan komma upp.
Svartgran på myrmark ser hyfsat ut än så länge,men jag får återkomma i frågan om ca 25-30 år.

/Nisse

Alltså den slags tallväxtlighet jag avser är betydligt frodigare än den vanliga mar- / myrtallen. Den ser ut att hålla jämn takt med och ibland även dominera över glasbjörk eller al i fuktiga områden. Och växer på samma slags mark som dessa träd. Eventuellt som ett resultat efter tidigare gallringar eller röjningar där tallen gynnats på rutin. Frågan kvarstår om man i en gallring idag bör gynna tall framför glasbjörk på dessa marker eller om denna växtmiljö är riskfylld för tallen. Har för mig att jag har läst något om negativa effekter av tall på nedlagd jordbruksmark. Att de har en tendens att växa så pass kraftigt att de dör bort tidigt, producerar dåligt virke el. dylikt.

Tall är ju en pionjärträ. Det betyder, att det en av dem plantor, som växer först på naken mark (efter brand eller kalhygg t.ex.). På grund av det är tall alldeles utmärkt anpassat på växa på både blöt och fuktig (och självklart också näringsfattig) mark, men även på "normal" mark. Men på grund av den mindre konkurrenskraften blir tall på normal mark snabb undertryckt av andra träslag, som är konkurrensstärkare. Man kan också säga, att tall förberada marken för dem träslag genom att dem blir skyddat framför frost (bok är där speciellt känslig) och torrhet (skugga av tallen håller marken längre fuktig). De träslag, som följer efter tall, är oftast bäst anpassat på normal mark. Det gör det att det är bara tall och andra pionjärträ (al, björk, asp, sal, rönn, lark), vilka man kan se på blöt eller torr mark. Men det betyder INTE, att tall tycker mest om blöt eller torr mark. Det betyder bara, att tall är där mer konkurrenskraftig än dem andra träslag!
I norra Sverige är det väl bäst asp, björk, lark och tall, som kan planteras på blöt mark. Men självklart är tillväxten av inget träslag där ekonomiskt.

Ett bestånd kan dränera marken en del och öka utrymmet för rötter. Kritiskt är hur långa perioder marken är helblöt(syrebrist),och givetvis grundvattennivån. Fosfor och kalium brukar fattas på myrmark och kan begränsa tillväxten. Man brukar rekommendera askgödsling vart 25-30:e år.Prova med PK-gödsel,ibland benämnd höstgödsel,och se om det fungerar.
Jag tycker du skall satsa på tallen.Det kan växa rätt bra även på myrmark.Jag har en del grov granskog som växer på dikad myr.
Al har den trevliga egenskapen att fungera som baljväxt, dvs den kan binda kväve från luften,och gödsla marken med förna.
Upp till 100kg N/ha har uppmätts,så den är en god markförbättrare.

/Nisse

Tack för de kunniga resonemangen Friderike och Nisse!

Jag satsade på tallen då björken var helt undertryckt och i mycket dåligt skick, bland annat på grund av kraftiga sk. "piskskador", dvs då björkarna har växt så tätt att de böjer sig och nöter hål på varandras näver - varpå "såren" infekteras och angrips av olika svampar och tickor. Jag har faktiskt på flera ställen sett hur detta kan tillintetgöra hela bestånd - då särskilt av glasbjörk eftersom de har en benägenhet att växa så tätt.

En sak vad gäller tallen är att den till väldigt stor andel är snedvuxen eller rank, dvs drabbad av krokar, och då gärna i rotstocken. Här där jag bor benämns detta för "köl" eller "költall" och jag undrar om någon vet vad det kallas på fackspråk, samt vad orsaken kan vara och om det lättare uppkommer just på blötare eller fuktigare mark och / eller om träden har hög tillväxt?

Vad gäller Al är det inte ofta man ser några välvuxna exemplar här i norr även om det finns gott om marker som borde passa. De når sällan några grövre dimensioner utan tenderar att stanna i buskformationer och huvudstammarna börjar ofta ruttna efter c:a 20 år. Finns det något sätt att använda sig bättre av detta trädslag på blöta marker? Annars tycker jag förvisso att glasbjörk verkar kunna växa även där det är riktigt blött.

/a.

Om du hade problem med båda träslag som renbestånd rekommenderar jag att plantera båda i ett blandat bestånd. De växer ungefär lika snabb, men för att björken har senare ingen möjlighet, att skada tallen med sin kronan (piskskador) rekommenderar Skogsstyrelsen i sin bok "Björk, Asp och Al", att man skulle plantera tall 5 år förre gran. Björk förbättrar ju marken och följaktligen produktionen (i blandat beståndet är det lite högre än i ren tall bestånd) på grund av löv fungerar som gödsel (pH-värde höjs). Viktiga markförbättrande djur slår sig dessutom ned.

Till de problemer du nämnde på grund av beståndstätheten kan jag igen ger dig ett förslag av Skogsstyrelsens bok. Det kan vara lämplig vid 15-20 års beståndesåldern röja till ca 3500 stammar per hektar, 2000 är då tall och 1500 björkar. Om du funderar på ett rent tallbestånd måste tallplantor begränsas vid planteringen till 2500 till 3000 styck.

Till din fråga med snedvuxenhet av tall finns olika svar. Det kan vara knäckesjuka eller djur, som deformerar knoppar (t.ex. knoppvicklare). Det kan också beror på mindre näringsämne. Om det uppträdar andra orsaker t.ex. syrebrist på grund av stående vatten, då växer träderna rak men får gula barrar och dör snart.