Logistik, Transport

[trojka]

lör 14 maj 2016, 19:03#391860

Men om barnen absolut vill ha ett sk skitjobb då+ Skulle du då nästan förbjuda dom till det?
Hen kanske inte behöver absolut dyraste telefon ej heller leda skyttekurser till skyhöga priser till odugliga jägare?
Har själv ett barn med dyxlexi som inte klarade engelskan i skolan och då är alla studievägar stängda. Kunde ej söka in till bilplåtslagarlinjen som var det jobb han ville ha men inte fick bli pga engelskan!
Däremot är han som Erre, fixar det mesta och det har gått bra för honom i arbetslivet ändå trots utebliven gymnasieutbildning. Med rätt inställning ordnar det mesta sig!

Skulle inte skriva mer i denna tråd men kan nu inte låta bli.
Hade jag gått i skolan idag hade jag nog tilldelats en och annan bokstavskombination. Har även svårt med att skriva. Vissa ord faller bort. Jag har dom i huvudet men får inte med dom när jag skriver. (har nog märkts)
Har funnit min plats i livet, å det är där man får hugga i med händerna. Å ju mer ju bättre. Något att ta i helt enkelt.
Jag trivs utomordentligt med det.
Å skulle jag vara sämre för det?

Säkert i någons skeva världsbild.
Men det struntar jag i.
Vad är vitsen med att kunna rita fina lastbilar om ingen kan montera dom och laga dom under åren?

Det var tråkigt med utbildningen men det kommer att gå bra för din pojk @halvproffs
Mekjobb kan dom inte flytta utomlands. Bra folk med lite praktisk kunskap kommer alltid att behövas.

har aldrig påstått att någon är sämre på grund av vilket yrke man har. Sen får man ju inte mer än vad man jobbar för.

Lägger man ner energi på att klara en utbildning så har man ju förtjänat ett bättre jobb. men även om man inte klarar en högre utbildning så är man ju inte värd mindre.

Och mycket riktigt så behövs de som vill arbeta med lågkvalificerade jobb, men som jag sagt från början så är det värt att sträva högre än så speciellt om man är ung!

Vill man jobba i skogen, utbilda dig till skogsmästare så har du fler valmöjligheter senare i livet än om du bara läser skog på gymnasiet.(riktat speciellt till unga här på forumet)

[Erre]

lör 14 maj 2016, 19:22#391863

en lastbilschaufför är liksom ingenting ungefär som en städare!

Inte? Så detta är inte att se ner på folk pga deras yrke eller?

Jo det är säkert jobbigt att lägga ner energi i 4 år på högskolan för att därefter ha det relativt lungt.
Speciellt jämfört med dom som lägger ner hård kroppslig energi varje arbetsdag i deras liv för att göra det dom arbeter med.

Återigen.
Folk får göra precis vad dom vill så länge dom är nöjda.
Men helst utan att vissa ska se ner på dom.

Nu slutar jag i denna tråd igen.
Har framfört vad jag tycker i frågan.

Var håller allt hus folk?

[hlb]

lör 14 maj 2016, 19:30#391866 Eller som Ingvar sa;
En gång ville jag bli byrådirektör, och nu har jag en hel möbelaffär.

[Beavern]

lör 14 maj 2016, 19:31#391867 Jag tycker synd om de unga du så fint talar till som väljer att "bara" läsa skog på gymnasienivå om de kommer att få dig eller någon med din syn på yrkesgrupper som chef/inköpare/drivningsledare.

[TobbeE_87]

lör 14 maj 2016, 19:42#391871 Jag har varit fordons- och maskinintresserad sedan jag var liten, faktiskt så länge jag kan minnas. När det så var dags att välja program i gymnasiet så kändes fordonsprogrammet med inriktning transport som det mest naturliga valet. Min mamma som då jobbade som sjuksköterska inom äldrevården förstod mig, medans min pappa som är kirurgöverläkare tyckte att jag skulle välja ett annat program där jag hade möjligheten att "bli nåt", kunna läsa vidare precis så som han hade gjort i unga år, och även min farfar som arbetade sig upp till stationsintendent vid statens järnvägar någon gång under andra halvan av förra seklet. Köra lastbil kunde jag göra ändå, hette det...
Istället för att följa i min fars fotspår och läsa naturvetenskaplig linje så valde jag till slut samhällsvetenskaplig linje, ett av de dummaste val jag gjort kan jag senare konstatera. Mitt intresse för studier hade väl egentligen aldrig varit speciellt stort, men jag kämpade på med gymnasiet, i alla fall till en början, men ju längre tiden gick, desto mer avtog min motivation att läsa om religion såsom judendom och islam, historian om antiken, romarna och hur folk levde på andra sidan jorden för flera tusen år sedan, geografin om alla Europas länder och dess huvudstäder... Jag ångrade mer och mer att jag inte valde det JAG SJÄLV ville, utan lät mig styras av andras vilja. Betygen blev därefter. Jag hade då stått ut så pass länge att det inte längre kändes som ett alternativ att byta program till fordonsteknisk linje heller, och gå om minst två år.
När så den dagen kom då sången om studentens lyckliga dar och ljusnande framtid skulle sjungas och alla nybakade studenter skulle få sina fina slutbetyg så stod jag där med ett samlat betygsdokument. Det innebär att jag inte klarat av att få godkänt betyg i tillräckligt många kurser för att kunna få ett riktigt slutbetyg.
Som tur var så räckte i alla fall betygen för att först stå som reserv, och sedan bli antagen till den ettåriga eftergymnasiala yrkesförarutbildningen som då bedrevs här i min hemstad. Den utbildningen gav ju naturligtvis inte alls lika bra kunskaper och erfarenheter i hur hydrauliska och pneumatiska system är uppbyggda och fungerar, erfarenhet av vinterväghållning, körning på små hala vägar i besvärliga förhållanden, kunskap och erfarenhet av timmer- och fordonsmonterad kran, och utbildning för hjullastare som den treåriga transporttekniska gymnasieutbildningen, men den ledde i alla fall till det nödvändiga körkortet med behörighet att framföra tung lastbil med tillkopplat tungt släp, yrkeskompetensbevis samt ADR-utbildning för att få transportera farligt gods.
Efter ett antal år i yrket, först som chaufför på en distributionsbil åt en matvarugrossist, och sedan som timmerbilschaufför på ett gruppbilsekipage och sedan också betongbilschaufför, som innebar att jag fick vara delaktig i en del spännande, intressanta och roliga byggnadsprojekt såsom Sundsvallsbron, nya utskovet vid Bergeforsens vattenkraftverk, och ett par vindkraftparker, så sitter jag nu äntligen i en timmerbil igen och lastar med egen kran. Ett mål jag hade redan för 10 år sedan, och säkert tidigare än så också. Vägen dit har varit lång och bitvis krokig, men det känns skönt att ha tagit mig dit jag själv ville, för att jag själv ville, och inte för att någon annan ville...
Hur min far innerst inne kände, och känner, över mina, hans enda barns, misslyckade studier vet jag ärligt talat inte, men jag tror att han idag gläds över att jag har ett jobb jag trivs med och att jag gör det jag velat göra sedan unga år...

Nåväl, det blev ett längre och personligare inlägg än jag först tänkt mig, men dit jag ville komma med min berättelse är, att låta barn och ungdomar göra det de själva vill och känner för, inte det andra vill att dem skall göra. Det är trots allt de som skall arbeta större delen av sina liv inom ett yrke. Låt dem då få arbeta med något som dem finner intressant, inspirerande och utvecklande, låt dem få uppfylla sina egna drömmar och leva de liv de själva vill leva, inte det liv ni hade velat leva om ni gått i deras skor.

[jannee]

lör 14 maj 2016, 19:45#391872 Viktigast måste ändå vara att få hålla på med det man tycker om och förhoppningsvis har anlag för.
Lönen är visserligen inte oväsentlig men trivseln väger ändå högst.
Har själv varit privilegierad. Alltid känt mig sugen - villig att åka till jobbet. Å andra sidan har det även varit skönt att stiga ur lastbilen för att åka hem. Sammalunda med allt arbete på gården. För mig är eller har det aldrig känts som ett jobb utan mer som min hobby.
För övrigt tjänar en sjuksköterska betydligt mer än en chaufför, å andra sidan kunde man förr nästan jobba hur mycket man ville som chaufför.
Går även idag om man sköter kortet - korten rätt.

[Göt]

lör 14 maj 2016, 19:50#391874 Håller med att det är trivseln som är det viktigaste och då gör man också ett bra jobb.

[trojka]

lör 14 maj 2016, 20:02#391877

en lastbilschaufför är liksom ingenting ungefär som en städare!

Inte? Så detta är inte att se ner på folk pga deras yrke eller?

Jo det är säkert jobbigt att lägga ner energi i 4 år på högskolan för att därefter ha det relativt lungt.
Speciellt jämfört med dom som lägger ner hård kroppslig energi varje arbetsdag i deras liv för att göra det dom arbeter med.

Återigen.
Folk får göra precis vad dom vill så länge dom är nöjda.
Men helst utan att vissa ska se ner på dom.

Nu slutar jag i denna tråd igen.
Har framfört vad jag tycker i frågan.

vad jag menar med det är att man inte får en yrketitel, jämför med tex läkare, ingenjör, sjuksköterska arbetsterapeut och liknande.

[Umea]

lör 14 maj 2016, 20:02#391878 Kom att tänka på filmen ” Grabben i graven bredvid ”

I den filmen finns det en filmscen där hon hittar igen hans skolbetyg och vad han därefter svarar henne ……

Kan rekommenderas !!

Vänliga hälsningar från Umeå

[bodaedet]

lör 14 maj 2016, 20:40#391885

en lastbilschaufför är liksom ingenting ungefär som en städare!

Inte? Så detta är inte att se ner på folk pga deras yrke eller?

Jo det är säkert jobbigt att lägga ner energi i 4 år på högskolan för att därefter ha det relativt lungt.
Speciellt jämfört med dom som lägger ner hård kroppslig energi varje arbetsdag i deras liv för att göra det dom arbeter med.

Återigen.
Folk får göra precis vad dom vill så länge dom är nöjda.
Men helst utan att vissa ska se ner på dom.

Nu slutar jag i denna tråd igen.
Har framfört vad jag tycker i frågan.

vad jag menar med det är att man inte får en yrketitel, jämför med tex läkare, ingenjör, sjuksköterska arbetsterapeut och liknande.

Lastbilschaufför är inte det nån titel?

Vad kan man göra med en snygg titel typ läkare, jägmästare? Jag personligen håller en duktig lastbilschaufför högre än en dålig jägmästare. Det är inte titeln som imponerar det är hur duktig man är i sitt yrke och hur man uppträder som medmänniska.
Bara mina fem ören.
Mvh. Skogsmaskinsförare
(Eller Entreprenör om det låter finare)

[trojka]

lör 14 maj 2016, 22:15#391911 bra löner, lätt att få jobb.

[trojka]

lör 14 maj 2016, 22:15#391913 och man slipper vara med i LO tramset!

[Niking]

lör 14 maj 2016, 22:24#391919

Kan inte släppa detta. Trojka ska bli eller redan är sjuksyster. Hur fn kan man då pissa på outbildade för att de har låg lön? Är det någon grupp som är lågutbildade och bränner ut sig på jobbet så är det väl sjukvårdspersonal?
Alla behövs i vårt samhälle för att det ska snurra. Det som är ett skitjobb för mig kan vara drömjobb för någon annan. Att styra in sina barn på någon bana för att man som förälder vill det känns lite fel. Barn ska få ha vilka drömmar de vill. Oavsett om det är att bli lastbilschaffis, hockeyproffs eller jurist. Då mår vi nog bäst i slutänden.

läser till jägmästare, inte sjuksköterska-

Asch so, du solten also einen jägermeister gewesen.
/Niklas

Senast redigerad av Niking lör 14 maj 2016, 22:41, redigerad totalt 1 gång.

/Niklas

[Niking]

lör 14 maj 2016, 22:35#391925

Kan inte släppa detta. Trojka ska bli eller redan är sjuksyster. Hur fn kan man då pissa på outbildade för att de har låg lön? Är det någon grupp som är lågutbildade och bränner ut sig på jobbet så är det väl sjukvårdspersonal?
Alla behövs i vårt samhälle för att det ska snurra. Det som är ett skitjobb för mig kan vara drömjobb för någon annan. Att styra in sina barn på någon bana för att man som förälder vill det känns lite fel. Barn ska få ha vilka drömmar de vill. Oavsett om det är att bli lastbilschaffis, hockeyproffs eller jurist. Då mår vi nog bäst i slutänden.

läser till jägmästare, inte sjuksköterska-

Asch so, du solten also einen jägermeister gewesen.
/Niklas

/Niklas

[sundelius]

lör 14 maj 2016, 22:36#391926

Jag har varit fordons- och maskinintresserad sedan jag var liten, faktiskt så länge jag kan minnas. När det så var dags att välja program i gymnasiet så kändes fordonsprogrammet med inriktning transport som det mest naturliga valet. Min mamma som då jobbade som sjuksköterska inom äldrevården förstod mig, medans min pappa som är kirurgöverläkare tyckte att jag skulle välja ett annat program där jag hade möjligheten att "bli nåt", kunna läsa vidare precis så som han hade gjort i unga år, och även min farfar som arbetade sig upp till stationsintendent vid statens järnvägar någon gång under andra halvan av förra seklet. Köra lastbil kunde jag göra ändå, hette det...
Istället för att följa i min fars fotspår och läsa naturvetenskaplig linje så valde jag till slut samhällsvetenskaplig linje, ett av de dummaste val jag gjort kan jag senare konstatera. Mitt intresse för studier hade väl egentligen aldrig varit speciellt stort, men jag kämpade på med gymnasiet, i alla fall till en början, men ju längre tiden gick, desto mer avtog min motivation att läsa om religion såsom judendom och islam, historian om antiken, romarna och hur folk levde på andra sidan jorden för flera tusen år sedan, geografin om alla Europas länder och dess huvudstäder... Jag ångrade mer och mer att jag inte valde det JAG SJÄLV ville, utan lät mig styras av andras vilja. Betygen blev därefter. Jag hade då stått ut så pass länge att det inte längre kändes som ett alternativ att byta program till fordonsteknisk linje heller, och gå om minst två år.
När så den dagen kom då sången om studentens lyckliga dar och ljusnande framtid skulle sjungas och alla nybakade studenter skulle få sina fina slutbetyg så stod jag där med ett samlat betygsdokument. Det innebär att jag inte klarat av att få godkänt betyg i tillräckligt många kurser för att kunna få ett riktigt slutbetyg.
Som tur var så räckte i alla fall betygen för att först stå som reserv, och sedan bli antagen till den ettåriga eftergymnasiala yrkesförarutbildningen som då bedrevs här i min hemstad. Den utbildningen gav ju naturligtvis inte alls lika bra kunskaper och erfarenheter i hur hydrauliska och pneumatiska system är uppbyggda och fungerar, erfarenhet av vinterväghållning, körning på små hala vägar i besvärliga förhållanden, kunskap och erfarenhet av timmer- och fordonsmonterad kran, och utbildning för hjullastare som den treåriga transporttekniska gymnasieutbildningen, men den ledde i alla fall till det nödvändiga körkortet med behörighet att framföra tung lastbil med tillkopplat tungt släp, yrkeskompetensbevis samt ADR-utbildning för att få transportera farligt gods.
Efter ett antal år i yrket, först som chaufför på en distributionsbil åt en matvarugrossist, och sedan som timmerbilschaufför på ett gruppbilsekipage och sedan också betongbilschaufför, som innebar att jag fick vara delaktig i en del spännande, intressanta och roliga byggnadsprojekt såsom Sundsvallsbron, nya utskovet vid Bergeforsens vattenkraftverk, och ett par vindkraftparker, så sitter jag nu äntligen i en timmerbil igen och lastar med egen kran. Ett mål jag hade redan för 10 år sedan, och säkert tidigare än så också. Vägen dit har varit lång och bitvis krokig, men det känns skönt att ha tagit mig dit jag själv ville, för att jag själv ville, och inte för att någon annan ville...
Hur min far innerst inne kände, och känner, över mina, hans enda barns, misslyckade studier vet jag ärligt talat inte, men jag tror att han idag gläds över att jag har ett jobb jag trivs med och att jag gör det jag velat göra sedan unga år...

Nåväl, det blev ett längre och personligare inlägg än jag först tänkt mig, men dit jag ville komma med min berättelse är, att låta barn och ungdomar göra det de själva vill och känner för, inte det andra vill att dem skall göra. Det är trots allt de som skall arbeta större delen av sina liv inom ett yrke. Låt dem då få arbeta med något som dem finner intressant, inspirerande och utvecklande, låt dem få uppfylla sina egna drömmar och leva de liv de själva vill leva, inte det liv ni hade velat leva om ni gått i deras skor.

Tycker det här inlägget säger allt och låt nu denna urspårning av tråden upphöra

Snickare som fuskar i skogen ungefär 5 månader om året.