Här kommer lite bakgrundsinformation om Tönnersjöhedens försökspark samt lite info om hela försöksparksverksamheten i Sverige. Jag kommer att redovisa mer detaljerat om gallrinsförsöken lite längre fram när jag fått ordning på bilder och film men vi börjar här:
Tönnersjöhedens försökspark är en av åtta försöksparker som finns i Sverige. Alla försöksparker drivs av SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) men marken ägs av Sveaskog, utom i två fall där Bergivk Skog äger marken (se i listan nedan). Utöver SLUs försöksparker så har även SkogForsk några s k Fältstationer, främst för arbetet med förädlingsverksamheten.
Här är alla försöksparkerna (areal och etableringsår inom parentes):Ätnarova (3560 ha/1961)
Kullbäcksliden (1455 ha/1923)
Svartberget (1076 ha/1923)
Siljansfors (1520 ha/1921), ägs av Bergvik Skog
Jädraås (360 ha/1979), ägs av Bergvik Skog
Tönnersjöheden (1143 ha/1923)
Asa (1010 ha/1988)
Skarhult (180 ha/1989)
Försöksparkerna representerar en snart 100-årig historia av olika försök som dokumenterats under lång tid. SLUs policy är att så öppet som möjligt tillhandahålla försöksdata till den som har nytta och intresse av dem. SLU är också väldigt öppna med att tillhandahålla utrymme i sina försöksparker för externa aktörer som vill göra egna försök. Det gäller såväl nationella som internationella aktörer. Man har idag omfattande samarbete med många länder.
För den som vill leta bland all försöksdata så finns ett antal sajter som kan vara av intresse:Silvaboreal, en svensk registerdatabas med beskrivningar över SLUs fältförsökNoltfox.metla.fi, en samnordisk och -baltisk registerdatabas där även de svenska långsiktiga försöken ingårSLUs enhet för skoglig fältforsknings egna sajtTönnersjöhedenSå till Tönnersjöhedens försökspark. Här träffade jag platschefen Ulf Johansson som gjorde en mycket intressant presentation. (Ulf kommer och föreläser på
Gallringsdagarna i Tidaholm 23 september). Försöksparken etablerades 1923 på gamla ljunghedsmarker som Domänverket tidigare köpt upp och börjat beskoga. En del av försöken på Tönnersjöheden hade dock etablerats långt tidigare. Bl a det kända gallringsförsöket T4 som anlades 1911 (beståndet etablerades redan 1885). Mer om det längre ner!
Försöksparken omfattar knappt 1000 hektar produktiv skogsmark och Ulf berättade hur man kan följa "tidens trend" när man tittar på vilka försök som anlagts. Nu idag handlar det mycket om försök som ska belysa klimat- och "koleffekter". Bl a så börjar man testa helt nya trädslag som inte använts i Sverige tidigare. Dessa försök är ännu i etableringsfasen men jag hoppas att vi får tillfälle att återkomma till det här längre fram i tiden.
Under 1980-90-talet handlade försöken mycket om försurning och skogsdöd. Nere i centrala och östra Europa hade granskog i höjdlägen börjat dö oförklarligt. Slutsatsen var att det var försurning (från kol/fossilbränsleeldning) som var orsaken och de flesta forskare var relativt övertygade om att även Sverige skulle drabbas av skogsdöden. Skogsdöden klingade dock av och den kom aldrig till Sverige. Därmed försvann också finansieringen för skogsdödsforskningen men en del av de resultaten är intressanta i dagens klimatforskning.
Under 1950-60-talet minskade aktiviteten i försöksparkerna. De redan etablerade försöken om t ex gallring och olika trädslag fortsatte att dokumenteras men man la ut relativt få nya försöksserier. Istället fanns under denna tid en fast övertygelse om att man teoretiskt kunde modellera fram kunskap och resultat. Man räknade helt enkelt med hjälp av teoretiska modeller ut hur träd och bestånd skulle bete sig.
Går man längre tillbaka i tiden till 1920-talet när de första försöksparkerna inkl. Tönnersjöheden etablerades så hade man stora försöksambitioner. Det fanns ett stort intresse både kring effekter av gallring och trädslagens produktionsförmåga så under Tönnersjöhedens första årtionden lades omfattande försök ut. Försök som i hög grad har bidragit till att bygga upp framgångsrika skogsskötselmodeller och hög virkesproduktion i den svenska skogen.
Olika former av gallringsförsök har drivits i mer än 100 år i Sverige. I början kom mycket av inspirationen från Tyskland. Även försök med "främmande" trädslag har en lång tradition och det finns t ex 100-åriga försök på Omberg och Visingsö. Lärk, sitka och douglas var tidigt föremål för forskarnas intresse och när contortan etablerades på bred front under 1970-talet så satte det också spår i försöksparkerna, framför allt de som finns i norra halvan av landet.
Skogarna som etablerades på Tönnersjöheden bestod i början av en blandning av främst tall och gran. Ljungheden uppfattades inte som en bördig skogsmark så tallen föreföll säkert som ett realistiskt alternativ mot den bakgrunden. Man använde en del tyska provinienser, s k "tysktall" men dessa visade sig vara riktigt dåliga. De växte dåligt, fick dålig kvalité och fick också utbredda skador av Greminiellasvamp. På många områden planterade man varannan rad tall och varannan rad gran. Tallen gallrades bort eller dog men granen trivdes alldeles utmärkt. Trots att ljunghedarna var karga när det gällde näring så har den höga nederbördsnivån under växtsäsongen gjort att granen vuxit mycket bra. Klimatet har helt enkelt varit väldigt bra för granen.
Gallringsförsöket T4 - Tönnersjöhedens värstingbestånd!1468524371_img_0033.jpg
Många som har besökt Tönnersjöheden har imponerats av de äldsta granbestånden och dess volym. T4-försöket anlandes som sagt redan 1911 som ett gallringsförsök (granarna planterades 1885!). Delar av beståndet har gallrats totalt 10 gånger sedan dess i mycket svaga gallringar. En del har lämnats ogallrad och i några delar gjorde man s k "krongallringar" som var lite starkare men ändå varken höggallringar eller speciellt starka gallringsuttag.
Beståndet har dokumenterats obrutet sedan 1911 och den senaste revisionen gjordes 2006. Tyvärr har delar av beståndet blåst sönder i samband med både Gudrun 2005 och Per 2007 men det är fortfarande en imponerande upplevelse att gå i denna 136-åriga pelarsal. De längsta träden i beståndet är runt 40 meter höga, medelstammen är ca 3 m3fub (!) och medeldiametern i brösthöjd ligger runt 47-48 cm. Imponerande nog har provytorna fortfarande en löpande tillväxt om 11-12 m3sk/ha och år! I en av provytorna har tillväxten inte ens kulminerat ännu. Där är den löpande tillväxten 14 m3sk/ha och den årliga medeltillväxten (fram till 2006) 12,2 m3sk/ha. Så granen har verkligen en uthållig tillväxt. Om den klarar stormen...
1468524371_img_0035.jpg
Stormen har skördat hälften av virket sen 1940Ulf Johansson berättar att SLU har gått igenom dokumentationen om alla avverkningar som gjorts i hela försöksparken (nästan 1000 ha) sedan 1940. Det visade sig då att hälften av allt virke som avverkats under de senaste 75 åren var stormfällt! Framför allt i stormarna 1969, 2005 och 2007. Det här säkert inte något som är unikt för Tönnersjöheden men det ger anledning till viktiga frågeställningar kring skogsskötsel och riskhantering. Men mer om det i nästa inlägg om gallringsförsöken.
Nedan hittar ni sammanställningen av T4-försöket.1468524681_t4.jpg
Försöksled II - Stark låggallring
Har gallrats med svaga gallringar 10 gånger. Totalt har det producerats 1536 m3sk och 826 m3sk står kvar i beståndet nu (vid revisionen 2006). Resterande 700 kbm har tagits ut som gallringsvirke. Medeldiametern var 2006 46,9 cm i brösthöjd och stamantalet 310/ha. Övre höjd 36 m.
Försöksled III - Självgallring
Denna del har inte gallrats alls utan lämnats att självgallra. Och det har det gjort med besked. Av den totala produktionen om 1527 m3sk fins 833 kvar i beståndet medan nästan 700 kbm har "hamnat på backen". Medeldiametern var (2006) 32,1 cm och stamantalet 665/ha. Övre höjd 34 m.
Försöksleden som "krongallrats" har lite lägre totalproduktion (ca 80-90 m3sk/ha) och lite lägre virkesförråd, delvis p g a stormskador.
1468524370_img_0032.jpg
