av trädsamlare » sön 08 feb 2009, 01:41
Det beror nog alldeles på var man har sin skog belägen. Här (i Mellansverige) har jag svårt att se någon anledning alls, om man inte vill det av rent ideologiska skäl. Hade jag haft min skog i SÖDRA Sverige hade jag definitivt övervägt att vara medlem. Det finns säkerligen mycket som kan bli bättre inom Södra, men man har i alla fall i stort sett lyckats hålla focus på att tjäna pengar åt sina medlemmar. Inte, som här, låta VDar och styrelseordföranden försöka bygga monument över sig själva, bedriva något slags bisarr lokalpatriotism genom att "rädda" dödsdömda lokala sågverk som saknat betalningsförmåga köpa upp de mest egendomliga verksamheter istället för att arbeta för skogsägarnas ekonomi. Mellanskog bidrog med säkerhet under lång til till att hålla nere sågtimmerpriserna, eftersom deras sågverksrörelse inte tålde högre timmerpriser. Hade man höjt timmerpriserna hade man tvingats skriva ner värdet på sina aktier i sågverksbolaget och tagit förlusten över resultaträkningen i föreningen. När det gäller massaved har man inte förrän nyligen vaknat upp och börjat titta på andra försäljningsvägar än de traditionella, exempelvis norrut eller export till Finland. Det har varit välkänt att priserna varit högre exv norröver och i Finland, men ändå gjordes intet för att ta vara på det. Man kan sannerligen fråga sig varför. Någon dristade sig till att ställa ungefär den frågan offentligt i Land vilket bemöttes med ett mycket egendomligt svar av den numera avgångne virkeschefen.
Jag tycker det är ytterst förvånande att ingen på allvar seriöst granskat alla affärer i Mellanskog. Från fusionen med Mälarskog, som ändå var jämförelsevis sunt, och fram till flyttandet av huvudkontor Uppsala - Gävle t o r, orimliga krediter till Gävle sågverk, köp av diverse småsågar, komponentfabriker, knoppsvarverier och gud vet vad. Vilka bindningar och intressen låg bakom dessa katastrofala affärer? Eller var det "bara" ren och skär inkompetens och brist på fokus, dvs skogsägarnas ekonomi?
Det fanns en föregångare som man med fördel kunde dragit lärdom av: Vänerskog. Deras affärsidé tycks också varit att köpa allsköns skrotfärdig skogsindustri. Mellanskog upprepade samma mönster och var(/är?) en hårsmån från konkurs.
Ska en skogsägarförening äga industrier måste dessa ligga i det övre segmentet när det gäller betalningsförmåga för virket. Annars kan de rimligen inte på längre sikt bidra till skogsägarnas ekonomi. Det är sällan små gamla nedslitna sågverk ligger i det segmentet. Särskilt inte långsiktigt.