tor 27 okt 2016, 11:28#414810
Ja, det är ju så, man kan inte i någon grupp i samhället helt skydda sig från och utestänga människor med bristande omdöme så de finns även bland oss som cyklar.
Ber om ursäkt att det blir långt, men det som bör sägas här kräver några rader. Följaktligen kommer här en såkallad "wall of text" ur en cyklists perspektiv.
Det är väl rimligt att antalet besökare ökar när en ny grupp användare tillåts beträda ett område. I en del områden kommer det inte bli så stor skillnad men på andra ställen, gissningsvis i närheten av bebodda områden, kommer det bli många cyklister som cyklar många gånger per säsong och det är därför rimligt att anta att erosion kommer öka på en del platser. Men det är då mest på grund av ökande antal besökare och frekvens, inte beroende på om man har luftgummihjul eller stövelklack.
Tyvärr känner jag inte till någon som har jämfört stigslitage och erosion av vandrare respektive rullande hjul i Norden men det finns några studier från Nordamerika som räknat besökare av olika slag och kollat på stigbreddning och såna saker. Kontentan av dessa är i princip att hjul och stövel ger i princip samma påverkan per passage men cyklister rör sig (oftast) fortare och kan täcka större sträcka per dag, att stigar som cyklas vanligen är smalare än stigar där det vandras och att cyklister stör faunan kortare tid eftersom vistelsen i varje del av området är kortare. Samt att hästar och fyrhjulingar vänder upp jorden mer än fotgängare och cyklister. Därmed inte sagt att det är lämpligt att cykla varsomhelst, där det är blött och mjukt så hjulen sjunker ska man inte cykla, man ska ge faan i att låsa hjulen, finns det en spång ska den användas osv.
En annan aspekt är att fotgängare ibland upplever det som otryggt när cyklister passerar "jättefort". Det är fullt normalt för friska människor att det område man uppmärksammar omkring sig anpassas efter den hastighet man rör sig med, det ligger evolution bakom (och den pågår nog fortfarande). Som fotgängare rör man sig relativt sakta och är uppmärksam på ett område ganska nära omkring sig. För en cyklist kan hastigheten variera från vandrarens takt till jättefort beroende på stigförhållandena på platsen men när man kör fort har man uppsikt ett lämpligt stycke framåt (det är lite självsanerande på ett sätt för den som inte har koll framåt kommer tillbringa mer tid i gips än i naturreservat). Poängen är att man som cyklist ofta får syn på vandrare (eller ryttare på häst för den delen) innan de märker att man är där. Vandraren kan då bli överraskad. Just där och då är det svinviktigt att cyklisten inte nöjer sig med att passera med tillräckligt avstånd i sidled och tillräckligt låg fart för att det faktiskt ska vara säkert. Det räcker inte att det
är säkert. Det måste göras så att det
känns säkert för vandraren. Annars uppstår det friktion mellan de två grupperna. Sura insändare till lokalpressen, vattenglasstormar på facebook och såna otäcka saker. Helt i onödan.
Jag brukar hälsa glatt. Beroende på vad som är lämpligt på platsen stannar cyklisten eller vandraren för att släppa förbi den andre, kanske byta några ord om vadsomhelst. "Snygg jacka, Norrøna?" eller "Hittar ni nån svamp?"
Det är min plikt som cyklist att vara ett gott föredöme men kan som sagt inte hindra de som envisas med att vara dumma, det finns alltid några som inte kan sköta sig. Min misstanke är att det är svaga människor, såna som orkar bära med sig en godisbit ut i skogen men inte orkar ta med pappret hem.
Kort information om skogsforum.se