Frihetsportalen reviderad skrivelse av Västerbottenmarkägare

 Svara  1 inlägg  738 visningar  0 följer
Användarvisningsbild

Frihetsportalen reviderad skrivelse av Västerbottenmarkägare

 
#352686 Nu har frihetsportalen hjälpt Västerbottens Markägare och redigerat om deras skrivelse till regeringen.
Mats Jangdal har gjort ett försök att ge den en annan utformning än den skrivelse Västerbottens Markägareförening skickat till regeringen.
Läsarna har fått kommentera och kommit med förslag, Mats har redigerar om till nästföljande dag och så har man hållit på

Enligt Mats Jangdahl på Frihetsportalen så är det fritt om någon vill skicka in denna version till regeringen.
Det står det dem fritt fram. Jag skulle rekommendera att även skicka till samtliga partiers riksdagskansli, så de vet vad regeringen mottagit för synpunkter från folket. Det kan även finnas partier och organisationer utanför riksdagen som bör få chansen att ta del av texten.

Ta chansen och skicka den till alla som du anser bör läsa och begrunda denna skrift.

Äganderätt 20151113 Frihetsportalen rev Landsbygdens utmaningar.docx



Landsbygdens utmaningar
Innehåll
1. Inledning.
1.1 Kort beskrivning av markägarens situation.

2. Sammanfattning.
2.1 Sammanfattning i punktform, av lagarnas skada på markägarens rätt gentemot staten.
2.2 Sammanfattning i punktform, lagarnas skada på markägarnas förhållande till allmänheten.

3. Konsekvenser för markägaren.
3.1 Allemansrättens innebörd.
3.2 Bärplockning i skydd allemansrätten.
3.3 Odlingar och skogsföryngringar är inte allemansrättsligt tillgängliga.
3.4 Friluftslivets intressen har inte stöd i någon lag för inträng på enskild mark.
3.4.1 Terrängkörning.
3.4.2 Körning på vatten.
3.5 Strandskydd.
3.6 Intrång och olagligt ianspråktagande av annans mark.
3.7 Rättsväsendets ansvar att utreda och beivra brott.
3.7.1 Olagliga bosättningar
3.8 Markägaren som företagare måste ha rätt att styra över sin fastighet.
3.8.1 Skogsbruket ska byggas på skogsägarens intresse och kompetens.
3.8.2 Biologisk mångfald.
3.9 Svensk mångfald

4. Yrkanden.

5. Förslag till riksdagsbeslut.

6. Tabell över antal regler som inskränker markägandet.

1 Inledning
1.1 Kort beskrivning av markägarnas situation

Grundbulten i det svenska samhällssystemet är avvägningen mellan rättigheter och ansvar såväl mellan staten och medborgaren som medborgarna emellan. En väsentlig del i dessa rättsliga förhållanden avser det privata ägandet. För närvarande är situationen den att markägare påförts en rad skyldigheter från staten och samtidigt fråntagits en rad rättigheter gentemot övriga medborgare.
En markägare möter flera svårigheter i försvaret av rätten att bruka sin egendom utifrån sina egna intressen och förutsättningar. Bland de detaljer som försvårar brukandet och försvaret av den privata egendomen kan nämnas; allemansrätten, strandskyddslagstiftningen, utvidgat strandskydd, stängsellagen, skyltförbudslagen, riksintressen, miljöintressen, naturvårdshänsyn, nyckelbiotoper, natura 2000, Agenda 21, Århuskonventionen, Bernkonventionen, kommersiell bärplockning, kommersiell turistverksamhet, organiserad turistverksamhet, organiserad friluftsverksamhet, skoterkörning, fyrhjulingskörning, biotopskydd, miljöbalken, vattendirektivet, markavvattningsförbud, olagliga bosättningar, mm.
Riksdagen och de statliga myndigheterna har meddelat mer än 17 300 st. föreskrifter, författningar, anvisningar och råd m.m. I flera fall, inte minst när det gäller allemansrätten, flyttar myndigheterna på eget bevåg fram positionerna för markägarens skyldigheter (eller förlust av rättigheter) gentemot staten, utan att de därtill bemyndigats genom riksdagsbeslut. Det vill säga att deras agerande inte har stöd i lagen eller verkar inom en gråzon som myndigheterna själva utvidgar.
Dessa självsvåldiga myndighetsageranden medför ofta att exempelvis skogsägare hamnar i ett rättslöst ingenmansland då det är lättare att få ett område klassat för något hänsynstagande än för skogsägaren att bevisa att det inte skall klassas för hänsynstagandet. Landsbygden står inför stora utmaningar och jordbruken och skogsbruket behöver utveckla sin juridiska status till skydd för sina ägares intressen.
Ambitionerna från politiker och tjänstemännen att till förmån för allmänheten och dess fritidsintressen begränsa äganderätten för företagen inom jord och skogsbruk medför betydande ekonomiska kostnader för berörda jord och markägare och befolkningen i landsbygden. I förlängningen innebär det också avsevärda förluster i beskattningsbara intäkter. Skattemedel som kunnat komma den gemensamma välfärden till godo. Politiker och myndigheternas tjänstemän visar dålig respekt för befolkningen, markägarnas och näringsidkarnas äganderätt att förfoga och bestämma över sin egen ägda mark enligt grundlagen.
Enligt regeringsformens andra kapitel ska det rättssäkert kunna verifieras och bevisas att det allmännas intressen väger tyngre än den enskildes för att denne ska tvingas avstå sin egendom till förmån till det allmänna. Regeringsformen kallas primär (även överordnad, övergripande eller härskande) lag och skall alltid ges företräde framför sekundär (även underordnad, underliggande eller tjänande) lag, föreskrift eller liknande. Idag tillämpas dessa lagar ofta i bakvänd ordning, klart i strid mot gällande rättsordning. En bidragande orsak till detta är att skrivningen om allemansrätten fått en otydlig skrivning i regeringsformen. Det är därför lämpligt att skrivningen om allemansrätten lyfts ur regeringsformen och istället kodifieras i sekundär lag.

2 Sammanfattning
2.1 Sammanfattning i punktform, Skada som staten tillfogat markägaren och dennes äganderätt.
Negativa konsekvenser för samhället av att statens lagtolkning hindrar avtal mellan markägare och andra intressenter. Även som exempel på hur staten genom lag i onödan begränsar ägarens nyttjanderätt.
1. Kommersiella bärföretag skattar ofta utomlands. Mindre skattepengar till gemensam välfärd.
2. Organiserade bärplockare skattar företrädesvis utomlands. Mindre skattepengar till gemensam välfärd.
3. När intäkter från marken förs utomlands kommer vinster från markens avkastning därför inte återinvesteras i Sverige.
4. Krav på personalliggare har införts i många affärsverksamheter där myndigheterna har svårt att övervaka verksamheten. Risken är uppenbar att markägare kommer att avkrävas personalförteckning för organiserade bärplockare, av den enkla anledningen att markägaren är den ende som myndigheterna kan få tag på.
5. De organiserade kollektiva aktiviteterna avkrävs ingen miljökonsekvensbeskrivning, MKB. Krav kan istället komma att riktas mot den drabbade markägaren som inte har lagens stöd för att värja sig mot intrånget.
6. Nyttjande- och brukandeförbud åläggs utan prövning mot primär lag. Det skapar rättsosäkerhet över hela det juridiska fältet.
7. Mulbetet på allmän mark förbjöds i början av 1900-talet, bland annat av omsorg om födotillgången för viltet. Men tolkningen att allemansrätten ger rätt att dammsuga marken på bär och svamp riskerar att motverka mulbeteslagens intentioner.
8. Terrängkörningslagen gäller alla, även markägarna. Lagen medger inte ens markägaren att självständigt besluta om terrängkörning på sin mark. Till förfång för utveckling av verksamhet på marken.
9. Statens ensidiga beslut i en mängd lagar och föreskrifter inskränker markägarens möjligheter att själv bestämma över sitt förfogande av sin egendom är extremt asymetriskt och ovärdigt en civiliserad rättsstat. Markägaren måste tillförsäkras bättre möjligheter att föra talan mot statens beslut om tvingande förvaltning av egendomen.
10. Både Strandskyddslagen och Skogsvårdslagen är exempel på lagar där staten tvingar markägare att utföra två oförenliga uppdrag i statens tjänst. Utan möjlighet för markägaren att vare sig vägra eller genomföra egna idéer för fastighetens utveckling.
11. Det uppifrånperspektiv som lagstiftningen utformats med har närapå helt tagit bort markägarens möjligheter att säkra sin rätt till sin mark eller föra talan mot andra medborgare som inkräktar på markägarens rätt. Denna brist måste rättas till så att markägaren får statens bistånd att försvara sin rätt, sin egendom.
12. Bruket av pseudomyndigheter, särintresseorganisationer som ofta till mer än hälften finansieras med offentliga medel, för att ge stöd till myndigheternas beslut, är odemokratiskt och måste upphöra.


2.2 Sammanfattning i punktform, Skada på äganderätten medborgare emellan.
Här följer en lista på olägenheter som markägare tvingas utstå utan möjligheter att skydda sin rätt därför att staten avhänt markägaren möjligheten att rättsligt upprätthålla lag och ordning gentemot andra medborgare och företag.
1. All kommersiell friluftsverksamhet samt övrig organiserad friluftsverksamhet, som sker på annans mark med påstått stöd av allemansrätten, åsidosätter avtalsplikt mellan berörd markägare och arrangör.
2. All kommersiell fångst av växter och växtdelar utan markägarens medgivande är ett brott mot jordabalken [(1970:994) Kap 2, 1 §. Till en fastighet hör på rot stående träd och andra växter, naturlig gödsel, och åsidosätter avtalsplikt mellan berörd markägare och företaget.
3. Ovanstående gruppaktiviteter (kommersiell bärplockning, organiserat friluftsliv) medför ofta nedsmutsning, nedskräpning och även miljöfarlig verksamhet, som markägaren kan ställas till svars för, trots att denne inte har samhällets stöd att stoppa verksamheten.
4. Ovanstående gruppaktiviteter (kommersiell bärplockning, organiserat friluftsliv) förorsakar skador på mark och gröda, som resulterar i en påtaglig ekonomisk belastning för markägaren (eller en arrendator). Därför måste markägaren ges formella rättigheter att med stöd av äganderätten att försvara sig mot olovligt nyttjande och med samråd före aktiviteten kunna styra verksamheten till tider eller annat mer lämpligt område samt att för det intrång och ev. förslitningar eller extra arbete kunna få skälig ersättning
5. Utländska medborgare inbjuds att ta för sig av förmåner som allemansrätten avsett vara förbehållen svenska medborgare.
6. Andra aktörer än markägaren anlägger värderingar på hur markägarens egendom ska skötas och vilka värden som ska prioriteras i denna skötsel. Myndigheterna uppmanar regelmässigt pseudomyndigheter, som t.ex. Sveriges Naturskyddsförening (SNF), att kontrollera markägarens verksamhet. Detta skapar ett angivarsamhälle. Markägaren har och skall ha beslutsrätt över den egna fastigheten. Markägaren är vanligtvis även företagare, är sakägare och har det ekonomiska och juridiska ansvaret över den egna fastigheten. Att företrädare för särintressen och aktivister som t.ex. Svenska Naturskyddsförening (SNF) ges företräde att kunna stoppa fastighetsägaren är inte värdigt en fungerande rättsstat.
7. Fordonstrafik på enskild väg i samband med flera av ovanstående aktiviteter är vanliga, såväl med olämpliga fordon som på olämplig tid. En markägare som försöker stoppa detta riskerar åtal för egenmäktighet, när det verkliga förhållandet är det omvända. Det är fordonsföraren som begår en egenmäktighet.
8. Terrängkörningslagen är tämligen strikt. Men markägaren har inte getts några befogenheter att på egen mark tillse efterlevnad bland allmänheten.
9. Allemansrätten, såväl enskilt som i grupp är utsläckt på åkermark och i planterad skog till dess skogen nått manshöjd. Likväl har markägaren ingen praktisk möjlighet att beivra brott mot dessa undantag.

3 Konsekvenser för markägare
3.1 Allemansrättens innebörd
Allemansrätten är en produkt av 1930-talets Fritidsutredning som skulle tillfredsställa statsmaktens önskan att ge allmänheten meningsfull fritidssysselsättning när de lagstadgade semesterveckorna blev fler. Allemansrätten finns dock inte definierad i lag utan framställs genom vad man kallar motsatsvis tolkning av befintlig lag. Allemansrätten har bidragit till vanföreställningen om skogen som allas egendom.
Allemansrätten påstås orätt vara en sedvanerätt för allmänheten. Gunnar Wiktorsson har i sin bok ”Den grundlagsskyddade myten”, tydligt visat att allemansrätten är en politisk konstruktion från mitten av 1900-talet.
3.2 Bärplockning i skydd av allemansrätten
Under senare år har på flera håll i landet märkts ett alltmer frekvent missbruk av allemansrätten. Det handlar främst om näringsverksamheter där basen är tillgången till någons annans mark, vatten eller råvaror, till exempel organiserade kommersiella vinstdrivande former av bär- och svampplockning samt natur- och vildmarksturism. Det kan inte vara acceptabelt i en rättsstat att företag i vinst och förvärvssyfte skall kunna göra stora intrång och tvångsvis utnyttja mark mot markägarens eget näringsintresse och vilja.
Det är ekonomiskt intrång och skada som klart överstigit vad fastighetsägaren måste tåla, eftersom ingen hänsyn tas till äganderätten enligt jordabalken och grundlagen eller skyddet mot rådighetsinskränkningar i grundlagen. En orsak är att myndigheter och allmänhet enligt allemansrätten har en mer begränsad rätt till bären än vad jordabalken anger och då blir det för markägaren mer ett problem än en möjlighet. Observera att omsättningen för bärplockningen handlar om miljardbelopp. Denna juridiska obalans ska inte kunna existera i en rättsstat.
3.3 Odlingar och skogsföryngringar är inte allemansrättsligt tillgängliga
En skogsföryngring är inte allemansrättsligt tillgänglig eftersom det är en odling så länge plantorna är så små att de löper risk att trampas ned. Det gäller även på snötäckt mark. Dagens skogsodling kräver att efter avverkning skall marken först genomgå en kostsam markberedning och därefter skall den planteras med förädlade plantor eller att man i god tid före slutavverkning lämnat fröträd som inte riskerar att blåsa ned, kallat frösådd.
All föryngring är skogsodling som inte skall beträdas av allmänheten och bärplockare med eller utan motorfordon. När plantorna är i etableringsfas finns en stor risk att en planta trampas/trycks ned. I dag sker den allra mesta skogsföryngringen med förädlade plantor. Markberedning och kostnader för förädlade plantor samt allt arbete runt och med detta är stora investeringar för skogsägaren som inte till något pris vill ha plantorna nedtrampade. Försäkringar lär knappast gälla mot allmänhetens eller bärplockarnas intrång.
Det moderna skogsbrukets föryngringsytor bygger på generationers kunskaper och kunskapsöverföring. Man bearbetar jorden för att ge plantan den bästa möjliga förutsättningen precis som i dagens jordbruk. Först när plantorna vuxit så att man inte kan trampa eller köra över plantan och man gjort första röjningen ska planteringen bli allemansrättslig tillgänglig. Den produktiva skogsmarkens ägare är ansvarig för anläggning och vård av ny skog så att den uthålligt ger god avkastning Därför skall det inte föreligga något hinder att med skyltar eller stängsel värna sin skogsodling/ egendom.
3.4 Friluftslivets intressen har inte stöd i någon lag för intrång på enskild mark
Inte heller andra regler eller påbud som ger klart besked om att friluftslivets intressen får fri rätt till annans mark eller egendom. Friluftslivets intressen får inte och kan inte ta över markägarens suveränitet att bruka eller nyttja sin egen fastighet eller näring efter eget behov och intresse.
3.4.1 Terrängkörning
Ett annat problem för markägare är terrängkörning med fyrhjulingar och terrängmotorcyklar, ibland i större grupper som i tävlingsliknande körning våldför sig på känsliga marker. Samma sak sker med dagens hästkraftsstinna snöskotrar med högkamsmattor som gräver sig ner och skadar skogens plantor. Packad snö leder ner vinterns kyla i marken på ett helt annat sätt än som är fallet med porös, orörd snö. Skoterkörningens spår på mark medför tjälskador och i många fall att dräneringsrör fryser igen och senarelägger upptorkningen på våren. Skoterkörningen innebär också att marken tinar senare och att plantor kommer igång mycket senare med kortare växtperiod. Även ridning åsamkar på sina ställen liknande skador som motorfordonen gör.
Brottsbalken har stycken om olovlig tagande av väg (12 kap. 4 § ). Tar man olovandes väg över tomt eller plantering eller över annan äga, som kan skadas, döms för tagande av olovlig väg till böter. Vidare får man inte utan tillåtelse ta väg över ”annan äga”, som kan skadas, det vill säga andra markområden än tomter och planteringar, som kan skadas vid passage. Av detta följer att allemansrätten inte gäller på tomter eller i skogsplanteringar. Dessa regler gäller för färd till fots. Vid trafik med motorfordon gäller terrängkörningslagen och allemansrätten är inte alls tillämplig. Det är hög tid att regeringen förtydligar dessa regler och skillnaderna däri.
3.4.2 Körning på vatten
Även vattenskotrar plågar sjöar, skärgården, älvarna, vatten och stränder. Dessa fordon orsakar och kommer i framtiden att orsaka störningar i häckningstider, miljöskador och störande oljud i de känsliga strandzonerna m.m. Att hindra denna utveckling borde vara en högprioriterad uppgift för samhället. Här bör lagfästas att 100 m ut från stranden gäller förbud med körning med vattenskotrar.
De flesta människor vet inte att vattenområden kan vara privat ägda, men så är det. Erfarenhet visar att motorbåtskörning, vattenskidåkning etc. inte är särskilt störande för vilt vid strandkanten. Faktiskt kan kanoting eller stilla haspelfiske vara mer störande för häckande fåglar. Rävens tassande i vassen och rovfåglarnas svepande längs stränderna är ännu mer störande för häckande fåglar.
De som störs av körning med med motorbåtar och vattenskotrar är människor. Men detta är uteslutande en ordningsfråga, inte en naturskyddsfråga. I begreppet ordningsfråga ingår också frågan hur en vattenägare ska kunna hävda sin rätt mot intrång och störande verksamhet.
3.5 Strandskydd
Strandskyddet begränsar företagens verksamhet, avfolkar landsortens kommuner, medför höga affärsrisker, inskränker individers frihet, skiljer på ägande och förfoganderätt i strid med europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
Det pågår i dag en debatt över stora delar av landet om att strandskyddslagen tolkas för hårt. Flera kommuner menar att det hindrar och stoppar utvecklingen främst på landsbygden. Strandskyddet gör mer skada än nytta speciellt i Norrland och inlandet där strandskyddet lägger sig som en död hand över landsbygden. Landsbygden behöver nyttja sina fördelar för att överleva och kunna behålla sin attraktionskraft, det är i dag en viktig överlevnadsfråga för landsbygden.
Sverige har mer än 420 000 kilometer stränder, längre än avståndet från Jorden till Månen. Stränderna är skyddade mellan 100 upp till 300 meter, vilket motsvarar 10-30% av hela landytan och en areal lika stor som hela Danmark. Då är inte små vattendrag medräknade. Skyddet för naturen vid stränderna kan enkelt klaras genom en stark och tydlig äganderätt.
Allmänhetens tillgänglighet till stränder ökar om strandskyddsreglerna helt tas bort och vanliga bygglovsregler tillämpas. Där finns möjlighet att lägga in krav om att vid byggnation bereda plats för allmänhetens tillträde till vissa områden vid stränderna.
Minskat strandskydd är bra för en levande landsbygd. Landsbygdsutvecklingen skall stödja och komplettera marknads- och inkomstmöjligheten för landsbygdens jord- och skogsägare och därigenom bidra till att en ekonomisk och social sammanhållning behålls och stärks. Råstasjön i Solna är ett exempel på minskat strandskydd. Ett exempel på rättsliga olikheter i Sverige.
Landsbygdsutvecklingspolitiken måste bidra till att detta uppnås, samtidigt som man beaktar andra prioriteringar i fråga om konkurrenskraft och hållbar utveckling.
3.6 Intrång och olagligt ianspråktagande av annans mark
Det förekommer att fritidshusägare olovligt försöker att utöka sin egen tomt över andras mark eller ge intryck av större tomt för att påvisa hävd t ex: anlägga gräsmatta utanför tomten för att ge intryck av större egendom, eller anlägga sandstrand, trädäck, badtunnor, bryggor, flaggstänger, kojor, förråd, bastubyggnader, grillplatser mm, siktröjningar med avverkade träd, buskar, sly mm. utanför tomten etc. Allt för att höja marknadsvärdet med bättre utsikt. Parkeringar för bil, snöskoter, båtvagnar, husbilar, husvagnar, båtplatser, byggmateriel, vedupplag och allt möjligt bråte mm. är också åtgärder som är till förfång för både markägare och naturvänner
Det finns fall där 85 st. tallplantor rotrycks och ett annat fall där det gjorts en siktröjning av 100 st. stammar i storleken 2 m mellan fritidstomten och strandlinjen utan att fråga markägaren. Båda fallen polisanmäldes och utreddes av polisen. I röjningsfallen erkände ägaren till fritidshuset gärningen men polis och åklagaren lade ned fallet. Alltså ingen rättssäkerhet för markägaren. Fullständigt oacceptabelt. Det finns rättsligt mycket att förbättra för markägaren.
3.7 Rättsväsendets ansvar att utreda och beivra brott
Intrång som görs utan kommunicering, utan tillstånd av markägaren eller nyttjanderätt i botten är åtgärder som genomförts av utomstående personer som t.ex. utan tillstånd genomför grävningar, muddringar, byggnationer eller olovlig avverkning. Det förekommer att man anlägger avloppsbrunnar eller dumpar oljefat som olagligt hamnar på markägarens mark som medför en säkerhetsrisk eller miljörisk för allmänheten. Fastighetsägaren ställs ansvarig för avloppsanläggning mm. även om den olovligt anlagts på dennes mark och marken förorenas.
Fritidshusägarens ansvar bedöms som sekundärt och det betyder att ansvaret träder i kraft om det inte finns någon ansvarig verksamhetsutövare för myndigheten att vända sig till. Det betyder att ansvariga markägare skall stå för kostnader om den personen vägrar eller inte har tillräckligt med pengar för att sanera marken vid eventuellt miljöbrott eller eventuellt att riva olagliga svartbyggen eller strandskyddsbrott på vår mark. Det är också svårt och förenat med stora besvär för markägaren att få rättelse vid dessa intrång och utkräva ansvar. Därför måste fastighetsägaren få ett starkare rättsskydd vid olagliga och medvetna intrång.
3.7.1 Olagliga bosättningar
Vi vill också peka på att det sedan länge finns ett problem kopplat till att besökare olovligen skapar olagliga bosättningsläger på andras fastigheter i skog och mark, så kallade bärplockarläger eller migrantläger. I andra fall kan det var organiserad kommersiell kanotsafari med stora grupper och liknande.
Det är synnerligen allvarligt att ett moment 22 råder där rättsväsendets instanser hänvisar till varandra och oskyldiga privata skattebetalande markägare står hjälplösa då vi söker och behöver rättsväsendets hjälp. Den som äger och ansvarar för marken där läger etableras får stora problem med nedskräpning, sanitära olägenheter, skadade träd samt ockuperad och nedsliten mark.
Det olovliga boendet strider mot allemansrätten och har inget stöd i lagen. Det är därför i dessa svåra fall helt nödvändigt med myndigheternas hjälp till markägaren, istället för obstruktion. Detta är ett allvarligt växande problem.
3.8 Markägaren som företagare måste ha rätt att styra över sin fastighet.
Skogen ägs och brukas av skogsägaren och inte av någon allmänhet eller miljörörelse eller annat särintresse. Dessa särintressen uppträder ofta som pseudomyndigheter. De finansieras vanligen till mer än hälften med offentliga medel och de tillhandahåller de ursäkter myndigheterna behöver för sina övergrepp på markägare, enskilda såväl som kollektivet. Denna form av ömsesidig påverkan beskrivs ofta med ord som marionetter, sock puppets, kasperteater. Sådana beroenden kan med fog väcka frågan vem som egentligen styr myndigheten och på vilket sätt myndigheten vinnlägger sig om att med oväld styra enligt lagen.
Det är inte heller ovanligt att myndigheten tar hjälp av dessa pseudomyndigheter vid inhämtande av beslutsunderlag (betraktar deras propagandaskrifter och publikationer som vetenskaplig fakta), vid information till allmänheten, eller som rent spioneri på enskilda markägare. Detta är på väg att skapa ett angiverisamhälle och en undersåtefiering som vår demokrati inte är betjänt av.
Sköter man sin skog riskerar man bestraffning genom att marken beslagtas. Det är inte rätt att konfiskera skog mot markägarens vilja under föregivande av naturvårdsskäl. Det är helt oacceptabelt att sådan korporativism tillåts. Miljörörelse, myndigheter och domstolar respekterar inte äganderätten. De måste inse konsekvensen av sitt agerande. Vi kan inte längre stillatigande se på hur äganderätten ständigt beskärs och ekonomiskt urholkas. Konfiskering av mark bidrar till avfolkning.
3.8.1 Skogsbruk ska byggas på skogsägarnas intresse och kompetens
I historisk tid har vi i Sverige aldrig haft så mycket skog som nu och mängden skog fortsätter att öka. I väsentliga avseenden är tillståndet för Sveriges skogar bättre i dag än när Nils Holgersson företog sin resa över Sverige för mer än hundra år sedan. Bäst skötta är de ärligt privat ÄGDA skogarna, den som levt och verkat i skogen vet detta.
I Sverige har vi ett mycket väl fungerande system, där de privata skogsägarna efter eget förstånd redan avsatt stora arealer i skyddsliknande form på frivillig väg. Detta frivilliga system under ansvar vill vi värna och utveckla i harmoni med våra olika skogsägares intressen. Sammanlagt kan 31 procent av skogen klassas som skyddad, vilket är en mycket hög siffra i ett internationellt perspektiv.
Ägandet är en skötsel av skog som dels ger avkastning (inkomst) och även ger en tillfredsställelse när det röjts, gallrats igenom ett bestånd och ser hur fint det blir. Att se hur naturvårdsavsättningar utvecklas ger också fina upplevelser liksom känslan att kunna lämna över en fullt fungerande ekologisk fabrik till efterlevande. Allmänheten värdesätter också de välskötta skogar som brukas till i många fall pelarliknande salar som är lätt och trivsamt att vandra i.
Utgångspunkten bör i princip vara att vi ska använda och bruka skogen. Det har inte minst en ekonomisk och rättslig dimension. Enligt SLU, Sveriges lantbruksuniversitets forskare finns en ökad potential för utnyttjande av skogens möjligheter, vilket i framtiden skulle kunna generera tiotusentals nya jobb, exportintäkter och dessutom energi.
3.8.2 Biologisk mångfald
Biologisk mångfald upprätthålls inte genom att mark tas ur bruk. Privata skogsägare med sina olika åsikter och metoder skapar även mångfalden i skogen. Privat ägande av skog är inte ett problem, tvärtom, det är de statliga och ”kollektiva” allmänningarna som är missköta och skövlade. Mångfalden uppnås också tack vare alla privata skogsägare som brukar skogen efter olika förutsättningar, intressen eller målsättningar med sitt skogsbruk. Biologisk mångfald kan vi också finna i våra beståndsgränser, kantzoner, föryngringar och hyggen, alltså skogsmark som är produktionsskog och brukas.
Därför ser vi med oro på att regeringen med pseudomyndigheter vill detaljstyra skötseln av privat mark. Skogen har länge varit och är fortfarande troligtvis den viktigaste motorn i svensk ekonomi.
Bristen på skötsel i de naturskyddade områdena eller de med skogar som med tvång tagits ur produktion, ger problem med skadegörande insekter och sjukdomar i angränsande skogar. Alla privata skogsägare med sina olika marker, favoritträslag, funderingar, växter, och metoder skapar mångfalden i skogen. Betänk att många djur och växter finns bara och trivs i den brukade skogen. Arter som inte finns i den avsatta skogen typ natura 2000 eller liknande.
Vi skogsägare är idag allvarligt rädda för oseriösa miljöintressen som vill öka tvång och beslagtagande eller brukandeförbud av den privata skogen och den ekonomiska tragedi det skulle innebära för enskilda markägare.
3.9 Svensk mångfald
Landsbygden har så mycket att erbjuda då vi får många viktiga råvaror och tjänster därifrån, därför är det av stor vikt att allmänheten i fortsättningen också får möjlighet att kunna handla dessa närproducerade råvaror och tjänster, detta är en starkare form av allemansrätt, möjligheten att få handla närproducerat. Staten måste hjälpa till att upprätthålla allmänhetens tillit till markägarnas skötsel av naturen genom att staten avstår från detaljregleringar som ger intrycket att markägare inte är att lita på.
Genom att upprätthålla infrastruktur och fungerande samhällen på landsbygden ser vi till så att människor har möjlighet att arbeta och ha väl fungerande liv där, både nu och i framtiden. Det måste bli en grundbult i skogs- och landsbygdspolitiken.
4. Yrkanden.
Dagens rättssystem fungerar inte för att stävja olovliga intrång på företag med verksamhet inom jord- och skogsbruk eller olovligt nyttjande av annans fastighet. Både markägare och myndigheter måste få bättre verktyg för att hantera olagliga bosättningar och alla övriga intrång.
Samtidigt är det så viktigt att friluftslivet har tillgång till natur i angränsning till fritidshusområden. Det är också av väsentlig vikt för såväl medborgare som de areella näringarna att besök kan ske i skogsmark utanför tillrättalagda områden. Detta avtal mellan medborgare och markägare behöver en ny utformning. En odefinierad allemansrätt skapad vid en tid när besöken i naturen oftast skedde med cykel i närområdet håller inte längre när hela världens medborgare kan komma hit motoriserat och gästa vår natur.
Olovligt intrång och nyttjande via organiserad verksamhet som utan avtal genererar intäkter på markägarnas tillgångar är såväl juridiskt som ekonomiskt en ohållbar situation. Även annan organiserad verksamhet som inte genererar intäkter (eller rent av orsakar kostnader) till markägaren, som t.ex. olagliga bosättningar, olagligt uppförda byggnader, olagligt etablerade parkeringar, olagligt uttag av skog, m.m. måste få tydligare riktlinjer nedtecknade i lag för att kunna hanteras. På en del håll använder Länsstyrelserna friluftslivet som argument för att motverka Landsbygdsutveckling i Strandnära områden (LIS områden). Detta är en fullständigt absurd myndighetsutövning.
Arbetet med förbättring av rättsäkerheten och stärkande av äganderätten behöver komma igång NU i höst så att vi snarast möjligt kan få till en acceptabel rättsäkerhet för markägandet och jord- och skogsbruket. Naturvårdsverket har inte någon tolkningsrätt som är lagligt fastställd. Naturvårdsverkets egen tolkning är tvivelaktig och är inte samordnad eller förankrad med sakägare eller rättsväsendet. Allemansrätten skall inte vara en gummiparagraf som ständigt utvidgas på äganderättens bekostnad, så som skett och nu sker.
Det bör i första hand vara markägarna som har tolkningsföreträde till vad markägaren vill tåla och marken kan bära. När oenighet råder om tolkning eller rätt är det domstol som ska avgöra saken. Då måste domstolarna ha välformulerad lag på plats för att kunna utföra sitt uppdrag på ett konsekvent och rättssäkert sätt.
Äganderätten är en av de starkaste grunderna för ett fritt och rättvist samhälle. Detta motverkas genom att miljörörelsen, Naturskyddsföreningen och offentliga tjänstemän med särintressen, av undermålig styrning från politikerna tillåtits hävda att markägarna inte sköter skogen på bästa sätt och därmed lyckats skapa begränsningar i äganderätten.
Regeringsformen 2:15 är alldeles för viktig och samtidigt otydlig för att lämnas över och bedömas av tjänstemännens egna åsikter. Fastigheter är ett finansiellt instrument som kräver klara rättsregler, de sätter värdet på marken och landsbygden. Den nuvarande ordningen med avskaffat äganderättsskydd och en oklar ansvarsfördelning är enligt vår mening inte värdigt en rättssäker och liberal rättsstat.
Allemansrätten skall regleras genom en lag, förslagsvis Jordabalken.
5 Förslag till riksdagsbeslut
Vi föreslår följande för beslut i Sveriges Riksdag. En parlamentarisk utredning under ledning av en jurist med internationell erfarenhet av äganderättsfrågor tillsätts, med uppdrag att:
▪ Se över såväl allemansrättens utformning som nödvändiga begränsningar.
▪ Sammanställa en förteckning över och värdera samtliga inskränkningar i äganderätten som staten ackumulerat genom olika lagar, förordningar, föreskrifter, domar, tolkningar och råd.
▪ Granska och föreslå ny utformning av äganderättens rättsliga skydd.
▪ Placera grunderna för äganderätten i grundlagen, samt lagen om allemansrätten i underordnad lag.
▪ Lämna sitt betänkande i god tid innan ordinarie riksdagsval 2018, så att förändringar i regeringsformen kan genomföras skyndsamt.

6. Tabell över antal regler som inskränker markägandet.

Tabell över antalet lagar och föreskrifter som meddelats av olika myndigheter. Tabellen är sammanställd efter kontakter och direkta frågor till de olika myndigheterna.
Sammanställning över regelverk för jord- och skogsbruket
Antal


Myndighet Naturvårds verket Jordbruks verket Skogs styrelsen Boverket Summa

Författningar 212 2990 431 610 4243
Föreskrifter 1417 2470 341 951 5179
Anvisningar 526 518 217 466 1727
Råd 2490 610 1364 1720 6184
Summa 4645 6588 2353 3747 17333

Äganderätt 20151113 Frihetsportalen rev Landsbygdens utmaningar.docx

   TS
Fredrik Reuter
Hej Gäst! Jag heter Fredrik och driver denna sajt. Jag skulle gärna vilja tipsa dig om hur du kan få ut mer av skogsforum. Klicka på de knappar som passar dig här intill (minifönster öppnas).
Liknande Trådar
TitelStatistikSenaste svaret
En skrivelse från Västerbottens markägare av Niking - ons 04 nov 2015, 00:55
i Skogsfastigheter
11 svar
1952 läst
av Niking     
sön 15 nov 2015, 22:43
Frihetsportalen: äganderätt av Niking - tis 18 okt 2011, 00:56
i Länkar

12
18 svar
7362 läst
av Niking     
mån 19 dec 2011, 03:04
Frihetsportalen och kontantkortsprincipen av Niking - fre 05 aug 2016, 19:15
i Öppna kategorin
0 svar
317 läst
av Niking     
fre 05 aug 2016, 19:15
Frihetsportalen granskar Lantmäteriet av Niking - sön 12 jul 2015, 02:28
i Skogsnyheter
4 svar
1630 läst
av Sweden-viking     
ons 22 jul 2015, 08:19
Skogsstyrelsen – integritet i frihetsportalen av Sweden-viking - ons 06 apr 2016, 16:55
i Skogsfastigheter
1 svar
580 läst
av Torbjörn Johnsen     
ons 06 apr 2016, 18:36
Farma
Annonser