tor 19 okt 2017, 00:54#477356
Det är alltid två sidor på ett mynt, men det är hela myntet som skapar ett värde då det byter ägare.
Om nu säljaren väl har bestämt sig för att kanske med stor vånda avyttra sitt eget livsverk eller rent av släktgård på ålderns höst, då ingen yngre generation finns som vill ta vid, kanske det inte är pengarna som styr i slutänden.
Säljaren värderar troligen affektionsvärdet för jakten högre än reda pengar i ett sådant läge.
Det kan många gånger vara så att säljaren hellre ser att densamma får jaga kvar på sina ”egna” jaktmarker de återstående åren som är möjliga.
Då säljaren troligen också kommer att ha mer gott om tid till sitt jaktutövande och samtidigt kan njuta över den vackra skog som densamma har danat.
Då kan det för mig ses som en bra övergång vid överlämnandet.
Sedan kan det ju även inverkan på om det är jaktupplåtelse enbart på den aktuella fastigheten, eller om marken ingår i ett större jaktlag där säljaren kanske hade haft en möjlighet att fortfarande vara kvar beroende på statuter.
Det kan ju förhoppningsvis även kunna ge en yngre riktigt skogsbruksintresserad i granskapet möjlighet att förvärva fastigheten närmare dess skogsbruksvärde till en rimligare kostnad, då den kanske mer kapitalstarka och endast jaktintresserade utbon annars kommer och köper skiftet till överpris, mer eller mindre bara för jakt och ren penningplacering.
Den sanna skogsbruksintresserade fastighetsförvärvaren kanske i alla fall prioriterar skogliga åtgärder de första åren och inte har samma tid till jaktdagar inledningsvis.
Så beroende av både säljaren och köparens intentioner vid fastighetsaffären kan det ses som både möjligheter och begränsningar med den här typen av upplägg.
Samt att det i de allra flesta fall är säljaren som har det slutliga valet hur densamma vill att det skall gå till vid en sådan här typ av affär.
Tio år är inte speciellt lång tid om man ser till en mansålder, eller än mindre till en skogsgeneration.
Hur man sedan utformar avtalen finns det ju alltid variationer på för att det skall hålla rent juridiskt.
Men det bör ju i sådana fall vara två separata avtal skilda från varandra.
Det bör i alla fall inte vara omöjligt att teckna ett arrendeavtal gällande upplåtelse av jaktmark på 10år.
Som jag har förstått skall det inte gå att upplåta arrendeavtal på mer än maximalt 49år i något avseende.