Detta är tänkt som ett diskussionsuppslag om vår jungfueliga mark här i Norden och som till större delen har varit täckt av vatten eller is för endast ca 20-80 skogsgenerationer sedan.
Vi tänker oss att Nornan har slagit följe med granen från områden kring Karelen via Norrbotten för ca 10.000 år sedan, när inlandsisens snabba avtinande började göra Norden beboeligt.
I dag finns Nornan som längst i söder i Dalarna, grovt räknat 2000km från dåtidens iskant. 2000000/10000=200 meters spridning i genomsnitt per år.
Då det krävs en viss ålder och rätt typ på skogen för att Nornan skall etablera sig, ponera som lägst 125 årigt granbestånd, så gör det 125årx200meter=25000meter, dvs 2,5 mils spridning till detta bestånd.
2,5 mil är alltså den kortaste sträckan för fröspridning som jag räknar med att ett bestånd av Nornan klarar att sprida sig naturligt med sina frön i detta exempel. Den sträckan kan säkert lika gärna vara 3 gånger så stor ~7,5 mil Man kan ju tänka sig att dess frön fastnar på något djur som tassar omkring i markerna. Man måste ta i beaktande att då det endast är vissa biotoper med tidvis överstrilande grundvatten som har de förutsättningar som krävs för orkidén, så måste den rara blomman kunna klara av att överbrygga distanser av skogar som ej har dessa kvaliteér. Nornan bör alltså klara ett fragmenterat skogsbuk som i övrigt har de förutsättningar som arten kräver.